Många av de omkring 70 000 människor som illegalt tog sig över gränsen från Marocko till den spanska enklaven Ceuta har återvänt. Men flera tusen biter sig fortfarande kvar och de humanitära problemen växer. Samtidigt har Spaniens tidigare besked om att ingen skulle föras vidare till fastlandet börjat luckras upp. Utvecklingen ger nytt bränsle åt den svenska politiska ordstrid som följde på migrantstormningen, där statsminister Ulf Kristersson (M) varnade för en upprepning av 2015 medan ledande socialdemokrater avfärdade jämförelsen som alarmistisk.
Den akuta gränskrisen i Ceuta är över i den meningen att flertalet av de migranter som tog sig in i den spanska enklaven den 30 juli har återvänt till Marocko. Men bilden av en i huvudsak avslutad kris blir mer komplicerad när man ser till dem som fortfarande befinner sig på spanskt territorium och vägrar återvända.
Enligt spanska uppskattningar tog sig omkring 70 000–72 000 personer över gränsen under den dramatiska dagen. Spaniens inrikesminister Fernando Grande-Marlaska uppskattade så sent som förra veckan att omkring 5 000 personer fortfarande befann sig illegalt i Ceuta, det stora flertalet unga män utan flyktingskäl men med ”en dröm om Europa”.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Samtidigt rapporterar France 24 om betydligt högre uppskattningar av antalet unga migranter. Lokala organisationer uppger att närmare 4 000 unga män kan finnas kvar, medan den spanska regeringen uppskattar att omkring 2 500 av dessa lever på gatorna. Siffrorna är osäkra och delvis motstridiga, både vad gäller antal och att det skulle röra sig om en stor andel minderåriga.
Vägrar återvända till Marocko
Bland dem som blivit kvar finns många unga marockaner som inte vill återvända trots svåra förhållanden i Ceuta. France 24 beskriver hur hundratals sover i lagerlokaler, på gator och stränder. Bristen på toaletter, hygien, mat och sjukvård har blivit ett växande problem.
De migranter som intervjuats av kanalen beskriver framför allt en önskan om ett bättre ekonomiskt och socialt liv i Europa. Flera säger uttryckligen att de inte tänker återvända till Marocko. Situationen handlar därmed inte enbart om människor som söker internationellt skydd undan förföljelse. Asylskäl måste prövas individuellt, men de motiv som flera av de intervjuade själva anger är framför allt framtidsutsikter, arbete och ekonomiska möjligheter.
LÄS ÄVEN: Efter Spaniens massamnesti för illegala: Nu stormar tusentals afrikaner och araber in i EU
Påståendena om att den kvarvarande gruppen innehåller många minderåriga gör situationen juridiskt komplicerad. Minderåriga utan medföljande vårdnadshavare kan enligt spansk lag inte kollektivt skickas tillbaka. Identitet och familjeförhållanden måste utredas individuellt och den minderåriges bästa beaktas.
Bilder från stormningen ger dock inga starka skäl att anta att andelen minderåriga skulle vara stor. Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” har tidigare varit föremål för omfattande missbruk, inte minst i Sverige.
EU-kommissionen har samtidigt intagit en tydlig linje. Kommissionens talesperson Markus Lammert sade på tisdagen att Spanien och Marocko bör säkerställa ett snabbt återvändande för personer som vistas olagligt i Ceuta och att EU regler också innehåller bestämmelser för återvändande av minderåriga utan medföljande vårdnadshavare. Marocko har å sin sida uppgett sig vara berett att samarbeta om återvändandet.
Spanien svänger – 500 ska föras till fastlandet
Samtidigt börjar den tidigare hårda spanska linjen att luckras upp. Den 13 augusti sade inrikesminister Grande-Marlaska kategoriskt att den som olagligen tog sig in i Ceuta eller Melilla skulle skickas tillbaka och varken nå det spanska fastlandet eller stanna permanent i enklaverna.
Mindre än en vecka senare kom ett annat besked. Vänsterregeringen i Madrid har beslutat att omkring 500 migranter som hävdas vara minderåriga ska kunna föras från Ceuta till det spanska fastlandet. Och inget vet om det kommer att stanna där.
Bakgrunden är bland annat de allt svårare humanitära förhållandena och statens särskilda skyldigheter gentemot minderåriga. Hundratals uppges leva på gatan och vara beroende av hjälp från lokalbefolkning och hjälporganisationer. Huvudskälet är att de inte vill återvända hem, inte att de inte kan.
Planen är politiskt känslig även i Spanien. Flera regioner som styrs av konservativa Partido Popular tillsammans med Vox motsätter sig att ta emot fler migranter. Den utlovade amnestin har visat att så många som tre miljoner personer uppehåller sig illegalt i landet.
LÄS ÄVEN: Spaniens amnesti för illegala växer: 3 miljoner migranter
Regeringen försöker därför konstruera överföringen så att hjälporganisationer och barnskyddsorgan kan ta ansvar för vad man beskriver som särskilt utsatta personer utan att vårdnadsansvaret automatiskt förs över till regionerna.
Omsvängningen kom dessutom bara timmar efter att EU-kommissionen framhållit att personer som vistas olagligt i Ceuta ska återvända till Marocko, även om reglerna kring minderåriga kräver särskild hantering.
Det innebär inte att Spanien har öppnat för en generell överföring av de kvarvarande illegala migranterna till fastlandet. Men den tidigare kategoriska principen – att ingen skulle komma vidare från Ceuta – gäller uppenbarligen inte längre utan undantag.
Ceuta blev svensk valfråga
Utvecklingen är också intressant ur ett svenskt perspektiv. Händelserna fick snabbt inrikespolitiska dimensioner inför det stundande riksdagsvalet. Statsminister Ulf Kristersson (M) drog paralleller till den europeiska migrationskrisen 2015 och krävde att Spanien skulle skydda EU:s yttre gräns.
”2015 ska inte hända igen”, skrev Kristersson och uppgav att han tillsammans med europeiska kollegor hade vänt sig till EU:s ledning. Spanien måste använda de europeiska instrument som finns, framhöll han: ”För det här handlar om Europas gränser. Vi såg hur det gick när de inte skyddades, och dit ska vi aldrig igen.”
LÄS ÄVEN: Socialdemokraterna KU-anmäler migrationsministern efter Ceuta-uttalanden
Reaktionen från Socialdemokraterna blev hård. Den tidigare justitieministern Morgan Johansson (S) kallade statsministerns utspel ”mycket märkligt” och menade att Kristersson skapade en konflikt med Spanien i onödan.
”Läget var aldrig ens i närheten av 2015 års migrationskris. Det här utspelar sig Afrika, och nu verkar dessutom de allra flesta ha återvänt”, skrev Johansson, som avslutade med frågan: ”Har SD nu också helt tagit över utrikespolitiken?”
Även den tidigare socialdemokratiske utrikesministern och FN-profilen Jan Eliasson kritiserade regeringens reaktion. Han beskrev den som ”klart förhastad” och betonade att merparten av migranterna hade återvänt till Marocko.
Majoriteten har återvänt – men problem kvarstår
Johansson och Eliasson hade visst stöd för den centrala sakuppgiften – majoriteten har återvänt till Marocko. Spanska uppskattningar talar om cirka 72 000 gränspassager den 30 juli, medan omkring 5 000 fortfarande bedömdes vistas olagligt i Ceuta förra veckan. Men utvecklingen visar samtidigt att frågan inte kan reduceras till hur stor andel som återvänt.
Tusentals människor kan fortfarande befinna sig i den lilla enklaven, myndigheterna brottas med registrering och individuella prövningar och de humanitära problemen har blivit så stora att Madrid nu gör undantag från den tidigare principen att ingen ska föras till fastlandet.
LÄS ÄVEN: Ceuta på bristningsgränsen – våldtäkter och skräck bland lokalbefolkningen
Den centrala frågan framöver blir därför vad som händer med dem som vägrar återvända – och om överföringen av 500 minderåriga blir ett begränsat undantag eller början på en mer omfattande förflyttning från Ceuta till övriga Spanien och vilka signaler det i så fall sänder till andra med ambitioner att söka ett ekonomiskt bättre liv i Europa.
Någon direkt motsvarighet till 2015 finns ännu inte. Den spanska regeringen har inte öppnat gränsen eller erbjudit ett generellt uppehållstillstånd för de nyanlända ovan på den utlovade amnestin till redan befintliga illegala i landet. Och EU-kommissionen förespråkar fortfarande ett återvändande.
Därför går det heller inte utifrån dagens uppgifter att slå fast att en ny ”2015-effekt” har uppstått. Men den spanska omsvängningen visar att den politiskt känsliga frågan om vad som händer när människor väl tagit sig olagligt över EU yttre gräns fortfarande är högst levande. Och därmed lär också den svenska ordstriden om Ceuta fortsätta som en del av valrörelsen.
