Hudblekning är populärt i Asien och Afrika, i samhällen med stark sol där blek hud ses som en statussymbol som signalerar att man inte behöver arbeta ute på fälten utan har råd att unna sig en behagligare tillvaro i skydd från solens strålar. I takt med ökad invandring har hudblekning blivit ett vanligare fenomen även här då många tar med sig värderingarna från hemlandet.

I boken “Damer – rebeller, outsiders och tidens yta” skriver den svenska modeshistorikern Mona Skagerfors att det inte var förrän Coco Chanel 1923 återvände från en kryssning på Medelhavet med en rejäl solbränna som modet i västvärlden vände. Solbrännan gick från att också i Europa ha förknippats med folk som kroppsarbetade utomhus till att associeras med hälsa och ledighet.

Brunhetsnormen en mångmiljardindustri

Det senaste århundradet har olika sätt att bli brun utvecklats till en mångmiljardindustri för bleka européer – allt ifrån resor till solrikare länder till solarier, brun utan sol-preparat och sprutlackering av huden, så kallad “spray tan” – avsevärt större än den med solblekningsmedel för mörkhyade invandrare.

Statstelevisionen får nu kritik för att i flera artiklar sprida desinformation när man inte sätter in fenomenet med hudblekning i en korrekt geografisk, historisk och kulturell kontext, utan istället hävdar att fenomenet är “en restprodukt av kolonialism” som orsakar “minoritetsstress”.

LÄS ÄVEN: Fanna Ndow Norrby och Amie Bramme Sey – två privilegierade nyrasister

SVT:s expert varnar för “minoritetsstress”

SVT har kallat in aktivisten, gatufestfixaren och barnpsykologen Damon Navandi, som man presenterar som “expert” på området. Han hävdar att invandrare i Sverige “fräter bort sin grupptillhörighet” och att hudblekning “upprätthåller rådande maktordning som bygger på vithetsnormen. En hierarki där de privilegierade är vita rika män”.

Enligt Navandi handlar det om att de som bleker sin hud, försöker efterlikna sina förtryckare, som alla uppges vara av europeiskt ursprung.

– Ett förenklat sätt att förklara den psykologiska aspekten är strävan efter överlevnad – att vara nära sin förövare kommer med en del upplevda fördelar, säger han.

Får mothugg av filippinsk invandrare

Angelica Clein Osicos, från Filippinerna, håller inte med SVT:s förmenta expert om att det handlar om någon postkolonialistisk vithetsnorm. Istället förklarar hon i ett annat inslag, i likhet med modeshistorikern Skagerfors, att mörk hud i hennes hemland signalerar att man är en “lantis” medan ljusare hy visar att man har det bättre ekonomiskt ställt.

Angelica berättar att hon blev förvånad när hon som 19-åring kom till Sverige och insåg att man här avundades hennes mer gyllenbruna hud – det vill säga den normmässsigt direkta motsatsen till vad statstelevisionen vill göra gällande.

– Tyvärr är det så att man är inte nöjd med det man har, konstaterar hon.

Kan vara hälsofarliga

Läkemedelsverket varnar för hälsoriskerna med hudblekning. Vissa kemikalier kan vara skadliga och är i vissa fall inte tillåtna för hudvård i Sverige.

Varför man inte ingriper mot de butiker som säljer de hälsofarliga produkterna framgår inte. Enligt Angelica är det många som tar med sig stora mängder av de här preparaten när man åker på semester till sina ursprungsländer.

Möts av skarp kritik

I sociala medier är många kritiska till SVT:s som man menar faktamässigt helt felaktiga rapportering om fenomenet hudblekning bland invandrare i Sverige. Man kallar det bland annat för “intersektionellt trams”.

Beträffande “minoritetsstress” påpekas att det tvärtom är vita som utgör en minoritet – i många fall en extremt liten sådan – i de länder där hudblekning är som mest utbredd. Ett av dem uppges vara Japan, som inte heller passar in i en förklaring där hudblekning beskrivs ha europeiskt kolonialistiska rötter och vara ett sätt att efterlikna kolonisatörerna.

Ytterligare kritiker pekar på det inkonsekventa i att när afrikaner och asiater anammar västerländska estetiska ideal så beskrivs det som grundat i vitas förtryck medan det när vita tar till sig afrikansk eller asiatisk estetik kallas för kulturell appropriering och vita skuldbeläggs också för det.