Mycket har förändrats i Sverige de senaste decennierna som en följd av den exempellöst höga invandringen från tredje världen. Inte minst har skolan ställts inför stora utmaningar. I Malmö, där svenskar i vissa åldersgrupper numera utgör en etnisk minoritet, är det grova våldet mellan elever, och inte sällan också mot lärare, idag en del av vardagen.

Om mellanstadieeleverna – 10-12 år gamla – under skoldagen bara har utdelat knytnävsslag, sparkar, strypgrepp, dödshot och förnedringsvåld mot varandra betraktas det i det nya Sverige nära på som en bra dag. De jobbiga dagarna är när eleverna tar med sig kniv och ska “halalslakta” varandra eller en lärare som försöker ingripa i ett bråk blir grovt misshandlad.

Lokala Sydsvenskan har gjort ett nedslag på tre melanstadieskolor i Malmöregionen – Naverlönnskolan i Svedala, Hjärups skola och Ljungenskolan i Furulund. De pekas inte ut som mer problemtyngda än genomsnittet men har ändå på ett år producerat hela 258 polisanmälningar om brott från eleverna, där olaga hot och misshandel är de vanligaste.

Vanligt att våld kombineras med förnedring

Precis som vid de så kallade förnedringsrånen är förnedring av offret ofta en central ingrediens när eleverna i det nya Malmö gör upp på skolgården eller inne i skolans lokaler. En elev får exempelvis en smutsig sko gnuggad i ansiktet – det har en starkare förnedringssymbolik än ett knytnävsslag även om det inte gör lika ont eller åsamkar offret lika allvarlig fysisk skada.

Det betyder inte att våldsverkarna ryggar för grovt våld. Att tillsammans sparka på en elever som man först slagit ned på marken är inget ovanligt. Strypgrepp tillhör också standardarsenalen av våldsyttringar.

Lärarna inte fredade

Och inte heller lärarna är fredade utan gör bäst i att hålla sig på avstånd och låta 10-12-åringarna slåss tills de är klara. Lärare som försökt ingripa har vid flera tillfällen blivit misshandlade av mellanstadieeleverna.

På varje faktisk våldshandling går det ett stort antal hot om våld, inte sällan dödligt sådant. Med andra kulturer kommer många nyheter, det gäller även hur våldet och hoten på skolgårdarna gestaltar sig. Nytt är exempelvis hot om och försök till att halalslakta varandra.

Hackordning skapas med “maktlek”

Mycket av hoten och förnedringen ingår i vad som kallas för “maktleken”. Den handlar om att upprätta en hackordning mellan eleverna med olika hierarkiska nivåer. De som hamnar längst ned är närmast att betrakta som slavar åt de högst upp.

– Varje vecka händer det någon form av slagsmål, berättar Naverlönnskolans rektor Anna Moberg för Sydsvenskans utsände.

Hon förklarar att många elever inte är särskilt verbala och “när orden tar slut” tar våldet vid i form av sparkar slag och stryptag. Moberg vill tillskriva det skenande våldet elevernas unga ålder och omognad när det gäller konflikthantering. Men så här såg det inte ut på mellanstadiet i det gamla Sverige där eleverna var lika unga.

Grövst brott på högstadiet, men flest på mellanstadiet

De allra grövsta våldsbrotten begås oftast av högstadieelever men de är färre till antalet. Det stora dagliga problemet med hot och våld har lärare och annan skolpersonal med eleverna på mellanstadiet. Pojkarna står för lejonparten av våldet men flickorna börjar komma ifatt men har oftare med mer raffinerad mobbning som sin specialitet.

Det förklarar socialpedagogen Emelie Eldsvan, som ingår i Naverlönnskolans så kallade trygghetsteam – en nödvändighet numera för att möta det nya Sveriges utmaningar i skolan.

Något som är nytt jämfört med förr är den strida strömmen av polisanmälningar om våld som kommer från skolorna. Thomas Johansson är professor vid Göteborgs universitet och har studerat hot och våld i ungdomars vardag och bekräftar ett det skett en kraftig ökning bara de senaste åren.

Större problem “i vissa kulturer”

Elever är mer lättkränkta än förr och ett litet bråk kan lätt eskalera och urarta i grovt våld om en eller flera elever med svag impulskontroll är inblandade. Det här går sedan igen när eleverna blir lite äldre och går med i något av de många kriminella gängen. Många gängskjutningar, inklusive sådana med dödlig utgång, kan ha sin upprinnelse i utifrån sett relativt lindriga kränkningar som förövaren inte kunnat svälja.

Johansson påtalar också att misogyn sexism “i vissa kulturer” är ett mycket vanligare inslag i skolan idag än tidigare. Ord som “hora” ingår numera i standardvokabulären att kasta i ansiktet på flickor i tid och otid. Olika etniska grupper har också uttalat rasistiska attityder till varandra, förklarar professorn.

Somliga skolor anmäler allt, andra ingenting

Ett problem är att det är svårt att få ett grepp om hur omfattande våldet och hoten i skolan är. Det är inte säkert att de skolor som polisanmäler flest brott är värst.

Även om 258 polisanmälningar på bara tre skolor och ett läsår förefaller mycket kan situationen vara ännu värre på andra skolor. Skolledningen kan där av olika skäl kan där ha valt att lägga locket på och ha som policy att lösa konflikterna internt trots att det handlar om begångna lagbrott.

Johansson har i sitt arbete stött på exempel där skolorna inte tycker att grundproblemet försvinner bara för att man polisanmäler eleven. Det kan dessutom röra sig om en elev i en så kallad “utsatt grupp” som redan anses ha det jobbigt med “socioekonomiska faktorer”.

Unga förövare ses inte som brottslingar

På andra skolor har man nolltolerans och polisanmäler allt som man bedömer vara lagbrott. Man anser där också att det skickar den tydligaste signalen till problemelever i stället för att försöka curla dem.

Det finns också de skolor som menar att hot och våld som i sig utgör brott inte ska anses som sådana eftersom förövarna är så unga och inte straffmyndiga. Man polisanmäler därför inte lika ofta elever i mellanstadiet som i högstadiet och på gymnasiet.

Sydsvenskan har skaffat sig tillgång till ett stort antal polisanmälningar och konstaterar efter att ha läst igenom dem att det är vanligt att elever stryps till gränsen där de inte längre får luft och kan andas. Våld på en nivå som leder till att den misshandlade eleven måste uppsöka sjukhus för vård är inte heller ovanligt.

Problem över hela landet

Trenden är inte unik för Malmö med omnejd utan syns i större eller mindre omfattning över hela landet. Det bekräftar Kristian Hansson, sakkunnig på Arbetsmiljöverket som nyligen dragit igång vad man beskriver som en inspektionsinsats för att kartlägga vålds- och hotsituationen på skolorna i landet.

– Konsekvenserna av våldet i skolan tenderar att bli grövre, konstaterar Hansson i en kommentar till Sydsvenskan.

“inga roliga siffror”

Han påtalar också att ökningen inte bara handlar om våld elever emellan utan också om elevers våld mot lärare och annan skolpersonal

– När det gäller lärare och elevassistenter, där är det verkligen inga roliga siffror. Jag tror inte det finns något annat yrke som är så våldsutsatt i arbetslivet, berättar Hansson.

Sydsvenskan berättar att man i flera polisanmälningar läst om lärare som blivit utsatta för slag eller till och med fått stenar kastade på sig när de försökt sära på elever i slagsmål. Många lärare har därför slutat att gå emellan av rädsla att själva bli utsatta för grovt våld.

Olika “individuella förutsättningar”

På en av de tre granskade skolorna, Ljungenskolan i Furulund, har rektorn, Josefine Lindén, insett att det skiljer mellan elever i hur väl mentalt utrustade de är. I det förbyggande arbete skolan ägnar sig åt menar Lindén därför att det är viktigt att “utgå från barnens individuella förutsättningar”.

– Vi skruvar och skruvar på våra handlingsplaner och anpassningar för att komma så nära som möjligt, förklarar hon.

Lindén har många dödshot på sitt bord att hantera. Vissa dödshot är preciserade, såsom de de att begå mord genom halalslakt. Andra exempel är hot om att sticka gaffeln i halsen på motståndaren i matbespisningen.

Andra hot är mer opreciserade och ägnade att ingjuta varaktig skräck i offret. Man säger att man ska döda eleven någon dag så att denne ska ha den rädslan med sig varje dag i skolan.

Många har neuropsykiatriska diagnoser

Naverlönnskolans trygghetsteam jobbar på individuell basis med sina problemelever. Det är betydligt fler elever idag än förr som behöver “extra stöttning med gränssättning och konflikthantering”.

– Vi ser att elever inom NPF-spektrat oftare kan bli fysiska i konflikter, berättar socialpedagogen Emelie Eldsvan.

NPF är en förkortning för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, där det som mer allmänt brukar kallas för bokstavsdiagnoser ingår såsom ADHD. “DAMP-ungar” som barn med sådana funktionshinder också kallas har koncentrationsstörningar, kan inte sitta stilla, är utagerande – inte sällan på ett aggressivt sätt – och “klättrar på väggarna”.

Elever med sådana funktionsnedsättningar har ökat markant i skolorna i Sverige i takt med inflyttning från länder där kusinäktenskap i led efter led är en del av kulturen och en stor riskfaktor för både den här typen av handikapp och ännu allvarligare genetiskt betingade såväl mentala som fysiska funktionsnedsättningar relaterade till inavel.

Kaos i klassrummen

Bekymmersamt för de elever som är i skolan för att lära sig något är att klassrummen inte är fredade från våldet och i ännu mindre utsträckning från hot och andra ordningsstörningar. Det behövs inte så många sådana elever i en klass för att det ska bli omöjligt för läraren att hålla lektion.

Sydsvenskan berättar att elever som håller på så här kan gör det väldigt länge innan det får några verkliga konsekvenser. Först får man byta bänk i klassrummet eller skåp i korridoren för att sära lite på antagonisterna. Om det inte hjälper kan eleverna få byta klass men för det mesta bara i några dagar tills skolledningen hoppas att ilskan lagt sig.

Nästa åtgärd om hoten och våldet fortsätter är att skicka ge eleven en skriftlig varning som också delges vårdnadshavarna. En räcka med elevsamtal och utredningar sätts också igång och socialtjänsten kan kopplas in via så kallade orosanmälningar. Under tiden hinner problemeleven förstöra undervisningen för många elever under lång tid och kanske också misshandla både elever och lärare.

När det gäller värstingeleverna kan det vars svårt att få till stånd ett samarbete med föräldrarna. Det kan handla om familjer där såväl de äldre syskonen som de vuxna är involverade i kriminalitet och/eller svår antisocialitet. Det är en “utmaning” erkänner socialpedagog Emelie Eldsvan på Naverlönnskolan.