➤ KRÖNIKA När jag var ung vågade vi till nöds ropa ”polis, polis, potatisgris” till patrullerande konstaplar. Nuförtiden riskerar de att få en kniv i nacken och bli beskjutna. På min tid föranledde mord löpsedlar med krigsrubriker. Idag blir det möjligen en liten notis. Det har blivit normalt att folk skjuter varandra.

Förr hände det att busungar luntade i det torra höstgräset. Numera eldar man upp hela skolor och dussintals bilar om dagen. När jag växte upp kunde man köpa ”två lösa Boy” och smygröka i skogen. Nu finns sprit och knark att köpa överallt. Dåförtiden var våldsamma gangsterfilmer barnförbjudna. Nu kan allt ses i datorn och 15-åringar är själva våldsamma gangsters.

Förr behövde flickor inte i första hand tänka på att de kunde bli våldtagna när de gick ut. Idag vågar en stor del av dem inte gå ut ensamma kvällstid. På min tid hade man scoutkniv i bältet – nu har ungarna pistol i byxlinningen. Det hände att man slogs i folkparken – men sällan med kniv och inte med fega sparkar mot liggande. Ingen blev sexuellt ofredad vid dansbanan som vid dagens musikfestivaler.

Invandrare fick jobb från dag ett och lärde sig snabbt svenska. Numera lever de på bidrag i 20 år eller längre och kan ofta endast med nöd göra sig förstådda på vårt språk. Av missriktad artighet låtsas vi förstå helt obegripliga intervjuer med invandrare i radio och tv, eftersom risken att annars bli ansedd som rasist är överhängande.

Tidigare förfärades vi över gatubarnen i Rumänien. Numera finns de i horder i våra svenska storstäder. Tiggare såg vi på utlandssemestern. Nu finns de utanför varje svensk matbutik. Getton fanns i fattiga områden i USA:s storstäder. Här kallar vi dem ”särskilt utsatta områden” och de blir alltfler.

Hederskultur var ett okänt begrepp. Nu ingår det i den nya svenska kulturen. Reagerar vi mot detta kallas vi islamofober – numera accepterat som psykisk sjukdom. Det är ju verkligt sjukt. På min tid var den svenska skolan ett internationellt föredöme. Nu är den bland de sämsta i världen.

Den första moskén i Sverige byggdes i Göteborg 1976. Nu finns det ett stort antal riktiga moskéer och hundratals ”källarmoskéer” i Sverige. Det kallas på nyspråk för kulturberikning. Nu lär oss i kvällspressen hur vi ska bete oss vid skjutningar. Det skulle betraktats som ett dåligt aprilskämt för bara några år sedan.

Nu måste sjukhus-personalen på akuten bära överfallslarm. Skyddsväst och störthjälm är väl nästa steg. I dagens Sverige sker fler skjutningar, handgranatsattacker och våldtäkter än i något annat land som inte är i krig.

Men enligt våra folkvalda är Sverige tryggare än någonsin. De påstår att vi sverigepatrioter skyller förfallet på invandrarna. Men nej, det är inte deras fel. Det är den obetänksamma, överoptimistiska invandringspolitiken och den segregerande integrationspolitikens fel. Den som ersatt den naturliga process som vi förr kallade assimilation. Den som dagens politiker i all sin välmenthet gör allt för att motverka.

Det är detta monumentala feltänkande som politikerna ägnar varje vaken stund för att dölja, förtiga och rättfärdiga. Denna falska godhet som gjort det trygga folkhemmet till ett rent inferno. Både för infödda svenskar och för invandrarna. Sverigedemokraternas väljare är inte rasister. Men risken är att de blir det om åsiktskorridoren inte öppnas på vid gavel.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.