INSÄNDARE • EU:s ledare befinner sig i panik efter att Trumps administration på säkerhetskonferensen i München vidtagit diplomatiska åtgärder för att nå fred i Ukraina. Ledarna i EU, unisont med officiell media, kallar med sin sedvanliga nedlåtande retorik Trumps mycket snabba initiativ för “utspel”.

Att EU nu verkar stängas ute från fredssamtalen beror naturligtvis på två saker: man har konstant under tio år bedrivit hatretorik mot och mobbat Trump, plus att man i tre års tid bedrivit en krigshetsande Ukraina-politik utan någon som helst hänsyn till rysk säkerhetspolitik.

Man har samtidigt även mobbat och fryst ut Putin, vilket gjort alla diplomatiska åtgärder omöjliga. Ledarna för två av världens största och kraftfulla nationer ska mobbas och frysas ut, Trump under tio år, Putin längre än så.

Inte undra på att Trump vill hålla EU utanför

Det är den policy de vrickade och paranoida ledarna i EU drivit. Så, inte undra på att Trumps team, med utrikesminister J. D. Vance och Marko Rubio i spetsen, vill hålla EU utanför fredssamtalen.

Men ledarna i EU låtsas inte begripa varför, officiell media likaså. Det skulle aldrig falla dem in att be Trumps administration om ursäkt för de tio åren av hetsande hatretorik. På samma sätt inser de inte att konflikten i Ukraina till stor del handlar om att EU, tillsammans med tidigare stolliga administrationer i Washington, aldrig tagit Rysslands säkerhetsintressen på samma allvar som man tar sina egna.

Om EU agerat annorlunda, och om Biden och tidigare administrationer i USA aldrig intrigerat för att Ukraina ska med i Nato, då hade EU kunnat odlat goda relationer med Ryssland, vilket bland annat hade inneburit billig gas och olja och tillgång till Rysslands enormt rika naturresurser. När ska befolkningen i Europa hålla sina politiker ansvariga för denna enastående blunder?

Ett av de mest välartikulerade talen i modern politisk historia

Säkerhetskonferensen blev en osäkerhetskonferens – för EU. J. D. Vance håller ett av de viktigaste och mest välartikulerade talen i modern politisk historia. Men ledarna i EU begriper inte vad han menar. Eller vill inte begripa. Officiell media upprörs av detta enastående genomlysande tal.

Istället hyllar man den EU-lojale krigshetsande Zelenskyj med ovationer när han håller sitt tal. Han kör förstås med samma mörka obehagliga retorik som vi hört i tre år nu, om att hålla Putin utanför, mer vapen och så vidare.

Ledarna i EU är enfaldiga amatörer, och Trumps ultrasnabba och hypereffektiva administration, vill inte saktas ned av EU:s tröga och mobbande hierarkier. Kanske tycker Trump, precis som Putin, att ledarna i väst inte klarar att hålla avtal man ingår, eftersom man haft för vana att bryta dem, Minsk-överenskommelsen till exempel. Kanske detta är en av anledningarna till att Trump nu håller EU utanför.

Trumps fördel: Är inge en typisk västledare

Kanske gör Putin ett undantag för Trump eftersom denne försöker se saken även från Rysslands håll, för att Trump tar initiativ till att träffas, samt inte minst därför att Trump är allt annat än en typisk väst-ledare.

J. D. Vance tog upp bristande yttrandefrihet inom EU. Han påpekade att det var fel att ställa in valet i Rumänien på grund av att utkomsten av valet inte var den önskade.

Han tog även upp att det i Tyskland pratas om att göra samma sak om Alice Weidels högerparti AfD skulle vinna nästa val. Detta är hårresande och fascistiska beslut och idéer som EU:s ledare nu ägnar sig åt.

Man kallar AfD för högerextremt, men om man lyssnar på Elon Musks intervju med Alice Weidel på nätet inser man att detta är en person som i första hand drivs av sunt förnuft, vilket är exakt vad Trumps administration hela tiden pratar om att ha som ledstjärna.

Ryggdunkande och rövslickande

Inom EU frodas den politiska korrektheten. Ryggdunkande och rövslickande leder till positioner högre upp i hierarkin. Det är så tystnadskulturen och den korrupta byråkratin växer och hålls vid liv, den som Elon Musk och hans DOGE-team nu tar itu med.

En del av denna toxiska politiska korrekthet har i EU redan gjorts till lagstiftning, med avsikt att tysta de som tänker utanför boxen. Ett exempel på denna tystnadskultur är att tyska AfD inte var inbjudna till säkerhetskonferensen i München.

Detta trots att AfD nu troligen blir Tysklands näst största parti. Men officiell media i Europa skulle förstås aldrig ifrågasätta varför AfD inte fick vara med. Den diskussionen får istället föras på sociala medier, i en flora av poddar och kanaler på Youtube bortom de stora mediedrakarna. Så länge det nu varar – långtgående förslag finns på att strypa den yttrandefriheten.

Daniel Svensson

Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.