Efter uppgifter om att allt inte stod rätt till i Göteborgs kommunala verksamheter slog en en visselblåsare larm om självcensur, något som en extern rapport bekräftade. Tystnadskulturen var utbredd med anställda som inte vågade lyfta känsliga frågor om diverse migrantrelaterade frågor som hederskultur. För statsvetarprofessorn Sten Widmalm var detta bara ännu ett illavarslande tecken på att något inte stod rätt till i Sverige.

Tillsammans med forskarkollegan Thomas Persson undersökte han med hjälp av SOM-institutet vid Göteborgs universitet 3 500 svenskars inställning till påståendet ”i dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande”.

LÄS ÄVEN: Hammarkullen laglöst land – klan styr med våld och hot

Det skulle visa sig att självcensuren är högre än de kunnat ana – över 50 procent av de tillfrågade som svarade på frågan instämde.

– Det är en otroligt viktig siffra att hålla ögonen på, säger Sten Widmalm till Dagens Nyheter.

– Det betyder att vi har strikta åsiktskorridorer. Många är rädda för att prata om sina åsikter. Det handlar ofta om frågor som rör invandring, migration, integration, religion och politisk och religiös extremism.

Långt ifrån lagom

Att Sverige skulle vara landet lagom håller han inte med om, i stället menar han att Sverige präglas av vad han kallar de tvära kastens politik där det som var ”rasism” för bara några månader sen plötsligt är ”godkänt”.

Dessa tvära kast får konsekvenser, menar han.

– Det gör att politik uppfattas som en form av hyckleri. Det driver på den typen av populism som är skadlig för demokratin och gör att folk tappar förtroendet för politiker.

LÄS ÄVEN: Ny mätning: Majoritet vill FÖRBJUDA koranbränning

Men blockeringarna i sig skapar ännu större problem.

– Först är det totalstopp att göra något i exempelvis språkfrågan eller migrationsfrågan. När det väl släpper, får man en gummibandseffekt som kan gå över till extremer i stället för att ta ett balanserat grepp om frågan.

Auktoritära drag

Han pekar ut då Bengt Westerberg reste sig ur soffan och vägrade prata med Ny demokrati i valet 1991 som ett avgörande misstag.

– Då kunde det politiska etablissemanget kokettera med sin egen förträfflighet och moraliska överlägsenhet, på ett sätt som skapade aversion. Det tryckte ut väljare både åt höger och vänster, som intar olika former av mer extrempolitiska hållningar.

Widmalm anser att den politiska kulturen i Sverige präglas av även ett annat särdrag – en konstig idé om att demokratin är till för att man ska tycka lika. Han påpekar också att strävan efter att alla ska tycka lika om det mesta är en idé som har auktoritära rötter.

LÄS ÄVEN: Sverige tongivande när politisk korrekthet tog över världens medier