Salwan Momikas mördare hade det svenska rättsväsendet i ryggen

LEDARE • Häromdagen mördades den profilerade islamkritikern Salwan Momika. Det skedde på ett utstuderat sätt i Momikas eget hem och i direktsändning på sociala medier. Mördarna förekom Stockholms tingsrätt som samma dag hade för avsikt att straffa Momika för att ha kritiserat islam. Påföljden blev därmed lite hårdare men i sak har rättsväsendet varit enigt med mördarna om att Momika förtjänat att straffas.

Det är oklart vem eller vilka som begick mordet och de fem män som satt anhållna har släppts. Det är sannolikt att tro att det var någon som motsatte sig Momikas islamkritik med tanke på den hotbild som han levde med. Momika var uppsatt på islamistiska dödslistor och hade ett pris på sitt huvud.

Men utöver de direkt skyldiga finns också en rad indirekt medskyldiga aktörer, däribland svenska msm-medier, den svenska regeringen och det svenska rättsväsendet. Dessa har på olika sätt de facto legitimerat mordet genom att ställa sig på mördarnas sida med fördömanden, åtal och lagstiftning.

Momikas mördare har från samtliga ben i det demokratiska samhället haft moralisk uppbackning om att islamkritik är något som förtjänar att bestraffas. Den verkställande makten genom polisiära beslut om att stoppa islamkritiska manifestationer och att backa när uppretade muslimer iscensatt kravaller med samma avsikt.

Göteborgs polischef Erik Nord gick förra året så långt att föreslog att den som kritiserar islam bör göras fredlös och undandras samhällets beskydd. I ett gästledarstick i Göteborgs-Posten skrev han bland annat att “det kan inte vara rimligt att vi förser en person med livvaktsskydd när de medvetet drar på sig en hotbild i samband med koranbränningar” och “hur den koranbrännande opinionsbildaren ordnar sin personliga säkerhet och tar sig till och från platsen bör inte ingå i vårt ansvar. Det ansvaret vilar på den enskilde“.

Den dömande makten genom att dra islamkritiker, däribland Momika, inför rätta för hets mot folkgrupp för islamkritiska manifestationer. Den lagstiftande makten genom ändamålsglidning i HMF-lagen och att ta fram lagförslag på hur islamkritiska manifestationer ska förbjudas. Den fjärde statsmakten, media, genom att med ett eko från Irans ayatollor fördöma islamkritiska manifestationer och utmåla islamkritiker som zindiq.

Det enda man egentligen varit oense om med mördarna är påföljden. Samtidigt har man varit fullt medveten om att islamkritik är belagt med dödsstraff i den muslimska världen och att det är en utbredd uppfattning också i det så kallade muslimska civilsamhället i Sverige att det är en rimlig påföljd. Man borde förstå det bokstavligen livsfarliga att ge dessa krafter principiellt rätt.

Precis som när en annan islamkritiker, Lars Vilks, gick en våldsam död till mötes, har glädjen över mordet på Salwan Momika stått högt i tak i muslimska kretsar. Sociala medier har översköljts med jubel och hyllningar till mördarna.

Samtidigt har de fördömanden av mordet som man borde kunna förvänta sig från det demokratiska samhällets institutioner och aktörer lyst med sin frånvaro. Statsminister Ulf Kristersson (M) nöjde sig med att kalla mordet för ”spektakulärt”. Medias proffstyckare är lika tysta som landets imamer om att en sannolik sharia-avrättning av iransk modell ägt rum i det parallella muslimska rättssystem som vuxit fram i Sverige i den utomvästliga massinvandringens spår.

I det uppochnedvända Sverige kommer politiker och andra opinionsbildare, i stället för att sluta upp bakom den frihetliga demokratin och dess medborgerliga fri- och rättigheter med ett ”Je suis Momika”, ta mordet som intäkt för att skynda på processen med att förbjuda koranbränningar och annat som riskerar reta upp muslimer.

För att hitta någon namnkunnig tung profil kapabel och villig att göra en korrekt analys av mordet på Momika och sätta det i en kontext får man söka sig utomlands. En av dem som gjort detta är mediesajten Kvartal, närmare bestämt har man talat med författaren, statsvetaren och islamkritikern Ayaan Hirsi Ali som på grund av sitt engagemang lever under ständigt dödshot.

– Det man i Sverige och övriga europeiska länder borde göra är att avskaffa alla lagar av typen hets mot folkgrupp. Dessa har i realiteten förvandlats till blasfemilagar och censur. Man tror sig på det sättet kunna uppnå samhällelig endräkt, fred och harmoni, men i själva verket låter man de våldsbejakande islamisterna vinna, ger dem rätt i sak och sporrar dem till fortsatt våld.

Hon har naturligtvis rätt. Mordet på Salwan Momika är inte det första och kommer heller inte att bli det sista som begås inte bara med de egna trosfrändernas stöd utan också legitimerade av våra hetslagstiftningar. Frågan är bara vilken islamkritiker som står näst på tur att sätta livet till.