I ett utspel på Facebook delar den tidigare L-politikern Shervin Ahmadzadeh, numera socialdemokrat, en artikel om att ukrainska barn får fritt inträde på ett lekland – och skriver att ”vita barn leka bäst”. Detta är bara ett exempel i raden av avundsjuka uttalanden från migranter som Sverige tidigare tagit emot.

Sedan det stod klart att Sverige skulle ta emot flyktingar från kriget i Ukraina har det förts en het debatt om ämnet på nätet, något Samnytt rapporterat om. Särskilt engagemang har vi sett från migranter med bakgrund i Mellanöstern – som menar att svenskar är rasister och att de ukrainska flyktingarna får andra förmåner än de själva fått. Att ukrainarna får denna hjälp av Sverige, som uppgår till en bråkdel av allt migranterna från Mellanöstern och Nordafrika har fått av vårt lilla land här uppe i norr, ska enligt kritikerna bero på att ukrainarna har vit hudfärg.

När Stockholm nyligen fattade beslut om att ukrainska krigsflyktingar skulle få åka gratis i stadens kollektivtrafik var det många med bakgrund i Mellanöstern som kritiserade detta i sociala medier. Anledningen var att de själva eller deras släktingar inte fick samma räkmacka när de anlände till Sverige. Vad man hela tiden undviker att nämna är att svenska skattebetalare finansierat de bidrag som migranterna från Mellanöstern köpte sina busskort med när de var nyanlända – och i många fall även åratal senare.

En tidigare L-politiker som avgick i höst i fjol och nu är medlem i Socialdemokraterna, Shervin Ahmadzadeh, riktar en känga mot Leos lekland som erbjuder fritt inträde för ukrainska barn. Riktiga barn, alltså. Detta för att de har vit hud. Den tidigare M-profilen Jessica Schedvin, som är gift med en V-politiker, frågar sig i ett inlägg på Twitter varför barn från Somalia inte får gratis inträde till leklandet i fråga. Att endast 28 procent av somaliska män och 18 procent av somaliska kvinnor i Sverige har en sysselsättning, och att svenskar således redan finansierar en stor majoritet av somaliska invandrares leverne, nämner hon inte.

Kan man sjunka lägre än att gå till attack på krigsdrabbade barn för att de får gratis inträde till ett lekland? Lägre än att ondgöra sig över fri kollektivtrafik för krigsdrabbade människor som faktiskt bor i vår världsdel och kan bevisa både identitet och verkligt skyddsbehov?

I en opinionsartikel som publicerades i Aftonbladet på söndagsförmiddagen skriver Eric Rosén att anledningen till större vilja att hjälpa ukrainska krigsflyktingar än utomeuropeiska migranter är rasism. Att svenskar bara vill hjälpa vita blonda människor. Ärlighet, kulturell och samhällelig kompatibilitet, duration på vistelsen i Sverige och vad det finns och funnits för skyddsskäl nämns inte. Talande är när Rosén i ett och samma stycke kallar de afghanska männen utan asylskäl, varav många ljugit om sin ålder och därmed utnyttjat svenskar, för både ”unga män” och ”ensamkommande”.

Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man tänker när man själv och många landsmän fått komma till ett rikt land ungefär tio säkra länder bort, fått räkmacka efter räkmacka serverad och finansierad av värdfolket, och får för sig att klaga på att ukrainska barn får smaka en liten räka.

Av dessa invandrares uttalanden att döma kan svenskar aldrig ge tillräckligt. Vi ska ge, ge och ge. Nöjd är ett ord som inte existerar i denna värld. Man kan inte acceptera att någon annan får något gratis av svenskarna som man själv inte fått gratis av svenskarna. Eller till och med något som man själv faktiskt fått gratis, men det är förjävligt ändå.

Skulle en riktig flykting verkligen vara avundsjuk på krigsdrabbade barn?

LÄS ÄVEN: Invandrare kränkta av Sveriges välkomnande av ukrainska flyktingar