Sverigebilden i omvärlden blir alltmer nattsvart. Landet som tidigare framhölls som ett internationellt föredöme beskrivs nu som ett stat på gränsen till sammanbrott till följd av den ansvarslösa massinvandringspolitiken. Det senaste exemplet är anrika brittiska Financial Times som ägnar en lång artikel åt det svenska tillståndet.

”De våldsamma gängkrigen skakar om Sverige” har man som rubrik och historien handlar om ”en rik nation känd för sina progressiva värderingar som nu brottas med en av de högsta nivåerna av dödsskjutningar i Europa”.

Artikeln inleds med ett nedslag i ett invandrardominerat ”utsatt område i Uppsala. Där utfördes nyligen ett kraftigt bombdåd med tredje man som dödsfall som följd och omfattande materiell skadegörelse. Förödelsen liknar ”en krigszon” och ”något du ser på nyheterna från Afghanistan” säger en person bosatt i området till Financial Times utsände.

Det eskalerande invandringsrelaterade väpnade gängkriget i Uppsala och Stockholm har väckt uppmärksamhet utanför Sveriges gränser. I september och oktober gick det knappt en dag utan skottlossning, bombning eller handgranatsattacker, informerar tidningen sina brittiska läsare.

Man illustrerar situationen relativt andra EU-länder för att allvaret ska framgå och hur extrem den vänsterliberala politik har varit som lett fram till det vi ser idag.

Av diagrammet framgår att Sverige som tidigare var ett av de länder som hade de lägsta nivåerna av dödsskjutningar i Europa nu i stället har den i särklass högsta. Noteras kan att Ungern, som regelmässigt skälls ut av svenska politiker, i princip helt saknar problem med väpnad gängkriminalitet. Den direkta orsaken är att man inte har fört samma politik som Sverige.

Financial Times berättar för britterna hur väletablerade kriminella gäng, till stor del drivna av andra generationens invandrare, i Sverige nu inte bara dödar varandra utan också börjat gangsteravrätta släktingar och att helt oskyldiga, som i bombdådet i Uppsala, allt oftare faller offer för det dödliga gängvåldet.

Man berättar också hur snittålder sjunker i gängen och att det idag inte är ovanligt att 14-åringar står för mördandet. I andra sammanhang har fenomenet liknats vid barnsoldater i konflikthärdar i dysfunktionella länder i Afrika.

Tidningen citerar statsminister Ulf Kristersson, som tillhör ett parti med mycket stor skuld i att det ser ut som det gör i Sverige, men som nu vaknat till insikt om att det är en politik som måste brytas. Det är ”oansvarig invandringspolitik och misslyckad integration” som är boven i dramat får britterna veta.

Kristersson citeras också sägande: ”Jag kan inte överbetona allvaret i situationen” och ”Sverige har aldrig sett något liknande förut. Inget annat land i Europa ser något liknande.” Diagrammet ovan visar att det inte är någon överdrift.

Varumärket IKEA har varit något av en galjsonsfigur för den svenska framgångssagan. Men när Financial Times intervjuar Jesper Brodin, vd för möbeljättens detaljhandelsgren är han inte någon ambassadör för en blågul sörgårdsidyll.

– Det här är en social jordbävning i Sverige, konstaterar han.

Tidningen har även talat med Richard Jomshof, och berättar för de brittiska läsarna att han är ordförande för den svenska riksdagens justitieutskott för att understryka att det han säger kommer från en plattform med tyngd.

– Om detta fortsätter under de kommande decennierna är Sverige förlorat. Det sliter isär oss, säger Jomshof till Financial Times.

Man berättar också att Sverige är ett land där locket länge legat på när det gäller att prata om massinvandringspolitikens negativa konsekvenser. Sverigedemokraterna var länge ensamma om detta och fick betala ett högt pris för det. Idag har allmänhögern i stort sett accepterat SD:s förklaringsmodell medan man på vänsterkanten fortfarande har svårt att släppa sargen men ändå har tvingats till vissa medgivanden av den bistra verkligheten.

Vidare redogör tidningen för hur kriminella gäng nu utvecklas över hela landet bortom droghandeln och att allt fler bevis tyder på att nätverken har infiltrerat offentliga tjänster, politiska partier och till och med det straffrättsliga systemet. Man skriver om diskussionerna här att sätta in försvarsmakten eftersom polisen inte längre räcker till för att hålla gängen stången.

– Det är ett systemfel, säger Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande i Uppsala, som Financial Times också talat med.

Och tidningen får ingen annan bild av situationen när man pratar med oppositionsledaren Therez Almerfors (M).

– Om du inte känner dig trygg är du inte fri. Varje dag vaknar folk i Uppsala och känner sig inte trygga.

Hon beskriver för Financial Times och indirekt det brittiska folket hur Sverige numera har ”brist på framtidshopp”, ”har misslyckats” och att ”ingen snabb lösning” är i sikte för att återställa landet till sin fornstora glans.

Just Uppsala är känt i världen för sitt universitet, det äldsta i Norden, här har många svenska internationellt kända personer fått sin utbildning och varit verksamma. Men idag överskuggas detta anrika renommé av den ryktbarhet staden fått som säte för några av Sveriges mest dödliga invandrargäng och dess än mer ökända ledare Rawa Majid, ”den kurdiska räven”, som dock numera sedan 2018 befinner sig i köpt exil i Turkiet för att undgå den svenska rättvisas inte så långa arm.

Tidningen beskriver för de inte så detaljinsatta brittsiska läsarna att mycket av det senaste våldet beror på en splittring i det så kallade Foxtrot-droggänget, säger polisen och hur Majid, som växte upp i Uppsala som son till irakiska migranter, hamnat i konflikt med sin tidigare högra hand Ismail Abdo, eller ”Jordgubben”, som också han nu köpt sig en fristad i Turkiet. Det var Abdos mamma som sköts ihjäl i Uppsala i september som en del av gängkrigets nya nivå.

Man citerar Catarina Bowall, polischef i Uppsala, som nyligen i ett uttalande karakteriserade situationen i det svenska samhället som ”omänsklig, obegriplig och utan några gränser”. Financial Times hade egentligen velat ha egna intervjuer med polisen i Uppsala och Stockholm men fick nej från båda med hänvisning till att de är för upptagna med att utreda den senaste tidens skottlossningar.

Någon som också citeras av den brittiska tidningen är Fredrik Linder, läkare vid Uppsalas sjukhus, som har bevittnat effekterna av våldet. När han började arbeta på akuten var det max ett eller två fall av skottlossning om året, och inget av dem relaterade till gängkriminalitet. Nu är det i snitt en i veckan. ”Det är en helt ny värld” konstaterade han nyligen i svensk TV.

I slutet av oktober hade det begåtts 48 dödliga skottlossningar i Sverige som Financial Times upplyser om endast har cirka 10 miljoner invånare. Nu har siffran stigit lite till men om man slår förra årets rekord på 62 är oklart. Rekordet dessförinnan från 2021 på 45 dödsskjutningar är redan slaget.

Financial Times har pratat med den vänsterorienterade kriminologen Manne Gerell som ofta har hörts hänföra problemen till ”socioekonomiska faktorer” i stället för en ansvarslös massinvandringspolitik. Men oavsett förklaringsmodell är Gerell också bekymrad.

I synnerhet nu när gängen letar rätt på släktingar och liknande utan involvering i gängkriminaliteten och som ofta är bosatta i vad Financial Times beskriver som ”respektabla stadsdelar”. Här breder otryggheten nu ut sig där man tidigare trodde sig vara fredad från skott och bomber.

– Det verkar nästan slumpmässigt. Det kan hända vem som helst, var som helst. Det gör det mer likt terrorism, förklarar Gerell för tidningen.

I Stockholm har polisen en lista på runt 150 bostäder i alla sorters områden där någon bor som kan vara av intresse för gängen att attackera och ses som potentiella måltavlor för skottlossning eller bombdåd.

Tidningen tar också upp Sveriges liberala strafflagstiftning med extrema åldersrabatter på grova brott, även mord. Det har inte fått den humana effekt som lagstiftaren avsåg. I stället har det lett till att gängen rekryterar minderåriga att utföra de grövsta brotten. Ett brott som för en vuxen brottsling skulle ge många år i fängelse kan landa i en påföljd på några månaders ungdomsvård om gärningsmannen är i 15-årsåldern, berättar Financial Times för klentrogna brittiska läsare.

För att förvärra saken ytterligare fungerar också dessa HVB-hem för ungdomsvård som rekryteringsbas för gängen. Där har man alla unga potentiella förmågor samlade på ett ställe. Inte heller det riktigt den effekt som lagstiftarna tänkte sig.

– Vi vet att HVB kan öka problemet, inte vara lösningen, säger en desillusionerad Ola Jerimiasen, personalchef för socialtjänsten i Uppsala, till tidningen.

Kommunstyrelseordförande Pelling berättar också att många av de unga personer som gripits för de senaste morden i området inte är från Uppsala, utan unga ambulerande lejda ”mördare” som skickats till staden.

– Det är väldigt svårt för Uppsala stad att förhindra de brotten. Det är ett nationellt problem.

Massinvandringspolitiken har ökat Sveriges befolkning med 2 miljoner människor på bara några decennier, skriver tidningen. Även partierna till vänster som gärna vill lyfta andra faktorer än själva invandringen som orsak, är ändå eniga om att integrationen och de sociala funktionerna inte räckt till för att hantera en sådan massiv invasion av människor från tredje världen.

Och bland väljarna är övertygelsen om att den extrema invandringen är grunden till problemen än större. Financial Times berättar att ”ytterkantspartiet” Sverigedemokraterna fram till 2010 stod som ”en ensam röst emot massinvandring” men idag är ett av landets största och en del av regeringsunderlaget.

– Länge var vi ensamma. Vi blev stämplade som rasister. Idag är läget så illa. Vi är inte ensamma längre, för klarar Richard Jomshof för Financial Times.

Tidningen berättar hur Jomshof i somras fick uppmaningar att på grund av sina åsikter om islam och alltför faktabaserade beskrivning av profeten Muhammed. Många som erkänner invandringen som en orsak till problemet har fortfarande – trots mängder av muslimska terrordåd på europeisk mark och ännu fler i den muslimska världen – svårt att tala motsvarande klarspråk om islam.

Man redogör för britterna att så gott som alla svenska städer idag har minst ett så kallat utsatt område, där invandrare utgör en majoritet av befolkningen, där brottsligheten är hög och lärarna i skolorna kämpar i motvind för att få eleverna att infinna sig och att upprätthålla ordningen i klassrummet.

Men berättar också om försvarsadvokaten Jens Lapidus som genom sin insyn i den gängkriminella världen blivit rik på att skriva romaner som också filmatiserats om det nya Sverige. Men när han får en konkret fråga vill han inte peka ut invandringen i sig.

– Jag vill inte säga att migrationen är det som gick fel. Jag skulle hellre säga att integrationen gick fel, säger han.

Stödet för en utsagan hittar Lapidus i att de flesta av hans tidigare klienter och gängmedlemmar idag inte är nyanlända invandrare utan födda i Sverige. Att det är så är det svenska samhällets fel tycker succéförfattaren.

– Du är född här, men du känner dig fortfarande väldigt främmande. Du är född här, men du känner fortfarande att dörrarna är stängda för dig och att du inte har släppts in, säger han.

Detta har en ”psykologisk effekt”, hävdar Lapidus. ”Det verkliga problemet är hur vi misslyckades med att integrera dessa människor” menar han, som om det utöver att ge en fristad och ge migranterna full tillgång till hela välfärds-Sverige också är svenskarna ansvar att se till att migranterna håller sin del av avtalet och anstränger sig för att bidra till samhället i stället för att bli grovt kriminella.

Han får stöd från vissa smigranter som Financial Times har talat med. Taha, som inte vill säga sitt efternamn när han attackerar svenskarna, blev svensk medborgare efter att ha kommit från Irak för två decennier sedan. Nu funderar han på att flytta till Storbritannien, men inte på grund av de rasistiska svenskarna som han menar genom sitt sätt att vara har drivit migranterna in i kriminalitet.

– Svenskar får dig att känna dig främmande även när du har passet, även mina barn som är födda här, säger han. De skyller på invandrare för allt. De [svenska myndigheterna] borde ha gjort mer, mycket mer, för länge sedan, anser han.

Men allt fler lokalpolitiker börjar nu luta åt andra hållet, anser att Sverige gjort allt och lite till för att ge migranterna förutsättningar att få ett gott liv här och att det nu i stället är dags att ställa krav på de som kommer hit.

– Politikerna har varit naiva. Du har människor i Malmö som har levt på ekonomiskt bistånd i decennier och som inte kan svenska. Varför låter vi människor vara så passiva?” frågar sig Farishta Sulaiman, kommunalråd från Moderaterna.

Hon har inte haft det bättre förspänt än andra migranter utan ansträngt sig för att bli en konstruktiv i stället för destruktiv kraft i det svenska samhället. Andra migranter borde kunna göra detsamma, menar hon.

Att svenskarna, i varje fall de som styrt landet ”varit naiva” är något som Financial Times gärna berättar för sina läsare. Här får man medhåll från Lapidus som säger att svenskarna ”har en naiv tro på mänsklig godhet” och har varit långsamma med att ”fatta att det finns mindre trevliga människor där ute”.

Jomshof, tillhör inte den naiva skaran men beklagar sitt lands långsamma reaktioner och noterar att grannlandet Danmark började slå ner på gängen för 20 år sedan och har varit mycket mer framgångsrikt. Även Gerell håller med om att naiviteten varit stor bland beslutsfattarna. ”Ingen tog våldet och gängstrukturerna på allvar förrän det var för sent”, konstaterar han.

Men Lapidus vill även pekar på ett annat skifte i Sverige: den ”fullständiga explosionen av de hyperrika”. Ojämlikheten har ökat snabbare i det skandinaviska landet än något annat utvecklat land under de senaste tre decennierna.

– Om man skapar ett samhälle där klyftan är för stor leder det också till mer kriminalitet . . . mer problem med samhällets botten”, hävdar han, trots att han själv tillhör de enormt rika och har gjort sig en förmögenhet på att exploatera just de svenska invandringsproblemen.

Det är populärt att tycka som Lapidus på vänsterkanten. Men faktum kvarstår att den absoluta fattigdomen knappt existerar bland de migrantgrupper som är så överrepresenterade i grov kriminalitet. Jämfört med hur de skulle ha haft det in sina forna hemländer lever de lyxliv i Sverige både rent ekonomiskt men också i de välfärdstjänster man har fri tillgång till.

Financial Times har inte full koll på privatiseringarna i Sverige som genomförts under borgerliga regeringar. Man ger sina läsare intrycket att de skolor, sjukhus och vårdhem som drivs i privat regi bara är till för de rika som betalar för tjänsterna ur egen ficka och att detta skulle ha slitit isär det svenska samhället. I verkligheten är i princip alla dessa privat drivna aktörer delar av den offentligfinansierade välfärden.

Ett annat närliggande och verkligt problem som den brittiska tidningen fått korn på är allt fler bevis som radar upp sig på att de kriminella gängen nu tjänar mer pengar på att infiltrerar och driva delar av välfärdsstaten där man genom omfattande fusk och bedrägerier kan länsa den svenska statskassan på miljarder. Också detta menar många har möjliggjorts av den svenska naiviteten.

– Vi har ett system där kriminella nätverk driver skolor och vårdhem. Vi har haft 20 år av avreglering och vi har varit för naiva. Vi har ett skolsystem som motarbetar integration genom att segregera, säger Pelling.

Att avregleringen är en skurk i sammanhanget menar han bevisas av att fattiga (invandrar)områden har de sämsta skolorna. Det han inte nämner är dock att de kommunalt drivna skolorna är vanligare där än på andra håll och att det snarast är svårigheterna att rekrytera bra lärare till ett så svårhanterligt elevunderlag som är den stora utmaningen.

Och beträffande de privata skolinitiativen i dessa områden så handlar det ofta om muslimskt konfessionella skolor som bibringar eleverna värderingar som inte fungerar när de ska ut i det svenska samhället. Flera av dem har dessutom beslagits med kopplingar till våldbejakande jihadism. Andra har varit inblandade i ekobrottshärvor där man försnillat skolpengen.

Financial Times berättar också att ingen i Sverige har någon riktig koll på hur långt den gängkriminella infiltrationen har spridit sig. Man nämnder att Säkerhetspolisen bedömer att flera politiska partier har drabbats.

Rättsväsendet utgör heller inget undantag. Tidningen berättar för sina läsare hur en anställd vid tingsrätten i Attunda tingsrätt mellan Stockholm och Uppsala nyligen åtalades för att ha läckt hemlig information till en gängmedlem. Kvinnan har enligt åtalet också låtit gängbrottslingen använda hennes arbetsdator.

– Det som skrämmer mig är att vi försöker bekämpa icke-demokratiska medborgare med demokratiska regler. Ibland undrar jag om det kommer att räcka, spekulerar Jomshof när han talar med tidningens utsände.

Financial Times ger en bild av hur den invandringsrelaterade brottsligheten spridit sig över landet från att tidigare varit mest koncentrerad till Malmöområdet till följd av att de flesta migranter tar sig in i Sverige över Öresund. Malmö med sitt Rosengård sticker fortfarande ut och staden går på grund av denna dysfunktionalitet ekonomiskt back med en miljard varje år som skattebetalarna i resten av landet får skjuta till för att staden inte ska gå i konkurs.

Men Malmö är samtidigt inte det unikum man tidigare var. Invandrarkriminaliteten har nu etablerat sig på liknande nivåer i många andra svenska städer, varav en är tidigare nämnda Uppsala.

Malmö hade en topp av våld under 2017 med 65 skottlossningar och 58 explosioner. Jämfört med det är årets hittills 27 skottlossningar och 7 explosioner låga siffror men i ett vidare perspektiv är även det skrämmande siffor och i mångt och mycket har brotten bara flyttat på sig och är idag mer jämnt fördelade över landet. Något trendbrott med en nedgång i gängbrottsligheten är det inte fråga om.

Något som Financial Times inte heller har full koll på är den svenska varianten på Group Violence Intervention kallad ”Sluta skjut” vrs pizzabjudningar för gängkriminella är det stående skämt med upprepade fiaskon där mötena snarast fungerat som samlingsplatser för brottslingarna att träffas och planera samtidigt som de svenska skattebetalarna sått för lokalen och maten. Den brittiska tidningen har det felaktiga intrycket att initiativet varit framgångsrikt.

Sedan är tidningen tillbaka i vänsterliberala spår där man skriver att lag och ordning bara är en del av lösningen och att mycket av svaret också ligger på den sociala sidan.

– För att verkligen vända på saker och ting måste vi göra något med rekryteringen. Om lika mycket resurser lades på sociala lösningar som brottsbekämpning, skulle Sverige ha råd att ge varje barn i riskzonen sin egen socialarbetare, menar Gerell.

Andra menar att det finns stora och viktigare hål att laga i välfärden för svenska folket innan man börjar prata om att ge varje invandrare en egen skattefinansierad social coach.

Farishta Sulaiman (M), kommunalråd i Malmö säger till tidningen att ”det bästa vaccinet för att inte hamna i brott är att klara gymnasiet”. Men han tillägger uppgivet att ”Malmö har många barn som inte ens klarar grundskolan”. Varför det är så är en politiskt känslig fråga.

Vissa har pekat på skillnader i IQ på gruppnivå mellan människor från olika delar av världen, vilket det finns omfattande forskningsbelägg för. Andra menar att det är att betrakta som hets mot folkgrupp och att sådant inte ska undersökas, oavsett det stämmer eller inte.

Samtidigt är många bekymrade över att så få migranter klara skolan. Anders Fridborg är säkerhetschef för Uppsala och ser skolan som nyckeln för att hålla invandrarungdomarna borta från de kriminella gängen.

– Om barn inte slutar skolan är det mer sannolikt att de hamnar i en kriminell struktur, konstaterar han.

Andra bidragande faktorer än dåligt läshuvud finns förstås. I varje fall nyanlända kan skylla på att man har svårt att tillgodogöra sig undervisning på svenska.

För andra generationens invandrare, som också uppvisar skyhöga tal för skolmisslyckande, är språket inte en faktor, däremot kan det gängkriminella livet locka mer än klassrummet. Det är också ett liv som romantiseras i så kallad gansterrap som marknadsförs hårt för skattemedel av SVT och SR, vilket det har riktats kritik mot som kontraproduktivt ur integrationshänseende.

Något som Financial Times utsände möter konsensus om i sina samtal med nyckelpersoner i Sverige är att den invandrade grova gängkriminaliteten är något vi kommer att få dras med länge. Att det inte finns inte några snabba lösningar på Sveriges gängkris är alla rörande eniga om. Tidningen tar det beskedet som intäkt för att det man kallar ”kontroversiella polisåtgärder”, som avlyssning och tillåtelse av anonyma vittnen, bara kan hejda våldet på kort sikt och att det är ännu mer av sociala insatser som utgör den långsiktiga lösningen.

Somliga vill inte heller ställa upp på domedagsstämningen. En av dem är Lapidus som uppmanar människor i och utanför Sverige att se bortom de dramatiska rubrikerna och ha perspektiv. Genom att nämna att det – åtminstone ännu – inte är lika illa i som i exempelvis Mexiko vill han avdramatisera läget i Sverige.

– Det är illa det som händer. Men kom igen, det är ingenting som Mexiko eller ens Amerika. Sverige är fortfarande ett av de säkraste länderna i världen, är hans hälsning till Financial Times brittiska läsare.