DEBATT • Försök ta in följande citat: ”Man får inte döda civila även om de är judar”. I sju av riksdagens åtta partier skulle detta ha resulterat i uteslutning samma vecka. I Sverigedemokraterna hade det varit avklarat samma dag, jag garanterar.
Undantaget utgörs av Socialdemokraterna, vilket förklarar att citatets upphovsman, Jamal El-Haj fortfarande representerar Socialdemokraterna i Sveriges riksdag. Att han kort efter uttalandet rättade sig själv hjälper inte långt, han har avslöjat att antisemitismen sitter i ryggraden. För Jamal El-Haj är det två olika saker att avrätta en civil person och en civil jude, det går inte att tolka det på annat vis. Givetvis måste han avgå från Sveriges riksdag samt – förslagsvis – uteslutas från Socialdemokraterna.
Vi anar varför det senare inte sker. Sossarna vet att det skulle stöta bort arabiska röster på valdagen. Demografin har ritat om den politiska kartan i Sverige, liksom i flera andra europeiska länder. Vänsterpolitiker går på tå för att inte förlora sina nya väljargrupper.
Den sjunde oktober förra året trängde Hamas-anhängare in från Gaza på israeliskt territorium och mördade kallblodigt ett fyrsiffrigt antal judar. Synnerligen sadistiska gängvåldtäkter, barnamord och kidnappningar följde. Avklädda kvinnor visades upp i Gaza under allmänhetens jubel. Ett videoklipp visar hur en kvinna, som ser ut att blöda från underlivet, blir inföst i en bil.
I Sverige firades angreppet på gator och torg och elever av arabiskt ursprung började ställa sina klasskamrater till svars. Israel eller Hamas? Stämningen är aggressiv och elever från judiska familjer lägger av ren rädsla undan religiösa symboler. Är inte detta helt fruktansvärt? Många judar i Malmö anser att det inte går att bo kvar där. Ska hela Sverige bli som Malmö?
Jag hade själv (här och här) uppmanat Jamal El-Haj att svara på frågor i en intervju. När en sådan intervju till slut ägde rum förstod man varför Socialdemokraterna var motsträviga. Förutom att han inte kunde dölja sin antisemitism framgick det med all önskvärd tydlighet att han absolut inte ångrade sin medverkan på den konferens i maj 2023, där han uppträdde dokumenterade Hamas-anhängares omedelbara närhet. Andra partipolitiska företrädare avstod medverkan, men inte Jamal El-Haj. Han anser (vilket framgår av DN:s intervju) att han i så fall skulle ”svika … hela det palestinska folket”. Uppmärksamheten kring hans person beskriver han som ett rasistiskt drev.
Det är intressant, fast kanske inte så förvånande. Vi har inte glömt hur Amineh Kakabaveh utnyttjade sin ställning som politisk vilde och vågmästare i riksdagen för att gynna kurdernas intressen. Och nu framgår det att en svensk riksdagsledamot ser det palestinska folkets situation som en överordnad fråga. Det är på sätt och vis inte konstigt. Sannolikt är det palestinska Hamas-anhängare som kryssade in El-Haj i riksdagen.
En stor växande andel av väljarna positionerar sig alltså politiskt efter vad som ska kunna gynna den egna etniska gruppen utifrån Mellanösterns mosaik av våldsamma konflikter. Sveriges nya demografi tränger alltså in i svensk politik och vänsterns tvehågsenhet inför denna situation går inte att ta miste på. Lösningen verkar på klassiskt manér bestå i att sända olika budskap till olika grupper och det är medias uppgift att belysa detta dubbelspel.
Det är inte upp till mig som företrädare för Sverigedemokraterna att avgöra hur andra partiers företrädare ska agera och uttrycka sig. Men jag kan å det skarpaste varna för den utveckling som nu pågår. Som ledamot i Sveriges riksdag bör man givetvis prioritera svenska intressen. Men ytterst är det väljarna som ska avgöra hur de ser på att exempelvis Socialdemokraterna släpper fram företrädare som ser riksdagen som en lämplig plattform för att driva Palestinas sak.
I Socialdemokraternas namn beskrivs Israels själva existens som ”ett kontinuerligt pågående övergrepp” i en riksdagsmotion signerad Jamal El-Haj.
Hur försatte sig Sverige i denna situation? Och framför allt, vad gör vi nu?
Victoria Tiblom (SD)
Riksdagsledamot