En irakier från Bagdad sökte asyl igen efter att tidigare utvisningsbeslut preskriberats. Han får nu stanna för att det i Irak råder brist på hydrokortison som han behöver för att behandla Addisons sjukdom.  Migrationsdomstolen listar ytterligare fyra skäl som bidrar till att han ska få stanna. Han anses vara ”en ung man utan nätverk” och tillhöra minoritetsgruppen mandéer. Hans familj har flyttat från Irak och han har inte bott i Irak på åtta år.

En person från Irak, ”A”, försökte få komma till Sverige på anknytning till sin far  i november 2011. Migrationsverket avslog mannens begäran. Istället åkte han till Sverige och sökte asyl i december 2012. I maj 2013 beslutade Migrationsverket om utvisning. Ett år senare bestämde även en migrationsdomstol att mannen skulle utvisas. Mannen kände dock inte för att åka hem till Irak utan valde att stanna kvar i Sverige.

I juni 2018 sökte han asyl igen efter att utvisningsbeslutet preskriberats. Migrationsverket beslutade igen om utvisning varefter han återigen överklagade till migrationsdomstol. Domstolen kom med det nu aktuella beslutet den 7 oktober 2020.

Irak ett mångkulturellt konfliktland

Mannen uppger ett antal skäl till varför han borde få asyl. Bland annat anser han att det faktum att han ”inte har levt i Irak sedan 2012 innebär betydande svårigheter vid ett återvändande”. Han vill också ha asyl för att han är mandé. En annan anledning är att milisen ”Asa’ib Ahl al-Haq” ska ha konfiskerat familjens bostad efter att de lämnat Irak 2006 och sedan skickat hotbrev till honom. Han vill även ha asyl för att han har Addisons sjukdom och att det kan vara svårt att få tag på det hydrokortison som behövs för behandlingen i Irak. När det gäller Irak menar mannen på att det inte är så roligt att leva i ett mångkulturellt land.

I domen refereras han berättelse vad gäller detta så här:

”I ett land som är sönderslitet av konflikter mellan olika grupper råder naturlig misstänksamhet mot okända människor, vilket han skulle vara oavsett område han skulle bosätta sig i.”

Viss brist på hydrokortison i Irak

Mannen  har lämnat in ett informationskort där det står att han lider av kortisolbrist. Han har även lämnat in ett läkarintyg från överläkare Emil Mikulski. På intyget står det att han lider av ”partiell binjuresvikt” och behandlas med hydrokortisonsubstitution. Han tar kortison två gånger per dag.

För att utreda om mannen ska beviljas ”medicinbristasyl” har Migrationsverket kollat på vad det står i deras ”landinformationssystem”. Migrationsverket menade på att det bör gå att få tag på hydrokortison i Bagdad, trots att det ibland kan finnas brist. I utredningen kopplad till sitt utvisningsbeslut skriver verket att:

”I de fall patienter inte kan få tag på mediciner via de statliga sjukhusen får de själva införskaffa dem hos privat drivna apotek. Sjukhusen är bättre utrustade och förvaltade i större städer än på landsbygden. Hälsodepartementet har en lista över 550 mediciner som hela tiden skall finnas tillgängliga i landet. Hydrokortison är med på listan över mediciner som skall finnas tillgängliga. Det framkommer dock att det tidvis kan vara brist på mediciner som hydrokortison och adrenalin men att det finns ersättningsmediciner tillgängliga (Lifos 43754 s. 4, 15-16). Mot bakgrund av landinformationen ovan bedömer Migrationsverket att du kan få tillgång till den medicin och vård du är i behov av på din hemort i Bagdad. ”

Alternativt skyddsbehövande gentemot Bagdad

Domstolen anför att det ska råda ”inre väpnad konflikt” i Bagdad. Av den anledningen anses det inte krävas lika ”mycket av de individuella skälen för att en person ska anses riskera skyddsgrundande behandling”. Med följande motivering skriver domstolen att A ska anses skyddsbehövande gentemot Bagdad:

”Migrationsdomstolen konstaterar i denna del att det rör sig om en ung man utan nätverk, som inte har befunnit sig i landet på åtta år, vars familj befinner sig utanför landet och som framför allt tillhör en utsatt minoritet och lider av en mycket allvarlig, livshotande sjukdom. Enligt domstolens mening föreligger det sammantaget sådana personliga omständigheter att A måste anses vara särskilt utsatt i den väpnade konflikten vid ett återvändande. Han kan, i egenskap av mandé, inte heller påräkna något myndighetsskydd.”

Dåligt med hydrokortison även i kurdiska områden

Domstolen förklarar varför den inte anser att A kan hänvisas till en annan del av Irak utan måste få uppehållstillstånd i Sverige som ”alternativt skyddsbehövande”. Tillgången på hydrokortison i kurdiska området KRI är alltför osäker.

”Migrationsdomstolen gör i denna del följande bedömning. A har inte gjort sannolikt en personlig hotbild från någon specifik aktör som kan antas utgöra ett hot mot honom i KRI. Säkerhetssituationen i KRI är inte heller sådan att det inte skulle vara relevant att hänvisa honom dit. Däremot kan det inte anses vara rimligt att hänvisa honom till ett internflyktsalternativ till en plats där han inte har något nätverk och där tillgången till mediciner, även om bättre än i Bagdad, alltjämt är tveksam. Av landinformation framgår därtill att internflyktade mandéer i KRI generellt sett har ett svagt socialt nätverk och därför saknar tillgång till sysselsättning och ekonomiska möjligheter. Mot bakgrund av att han saknar nätverk, att han har en mycket allvarlig sjukdom med tveksam tillgång till medicin och tillhör en liten minoritetsgrupp kan det därför inte anses rimligt att han ska internfly till KRI.”

Alla nämndemän var socialdemokrater

De som dömde i ärendet var rådmannen Jennifer Moore Peterson och nämndemännen Gerardo Alas Alas (S), Per-Olof Olofsson (S) och Gunn Sjögren (S). Domslutet var enhälligt.