Dagerlind: Är demokrati verkligen ett hot mot Ukraina?

LEDARE • Volodymyr Zelenskyj har nu svarat på den sparkade försvarsministern Mychajlo Fedorovs krav på en väg tillbaka till valurnorna även om kriget fortsätter. Presidenten har flera starka argument mot val mitt under ett brinnande krig som jag själv noterat i en tidigare ledartext. Men hans kanske tydligaste argument är bekymmersamt – att ett val skulle splittra Ukraina och indirekt gynna Putin.

Det misstänkliggör Fedorov för att gå fiendens ärenden när hans starkaste argument för att hålla val är att Putin INTE ska tillåtas bestämma över Ukrainas demokrati. Att människor tycker olika om vem som ska styra landet är inte ett problem som demokratin ska skyddas från eller något som ska insinueras gynna Ryssland. Att människor tycker olika är själva anledningen till att demokratin finns.

”Om vi vill förstöra landet kan vi gå mot val under ett krig som detta”, sade Volodymyr Zelenskyj när han på söndagen mötte journalister. Han gick längre än så. Ett val just nu skulle enligt presidenten vara en ”tsunami” för staten som skulle splittra Ukraina. Hans egen strategi är i stället att föra landet till krigets slut och bevara en självständig och suverän stat.

Orden är Zelenskyjs hittills tydligaste svar på den nyligen avskedade försvarsministern Mychajlo Fedorovs uppmärksammade krav på att Ukraina måste hitta en laglig, säker och realistisk väg tillbaka till valurnorna även om kriget mot Ryssland blir långvarigt. Det finns mycket i Zelenskyjs svar som är svårt att invända mot men också sådant som kan ifrågasättas.

Val under bomber är ett verkligt problem

Hur genomför man ett rättvist presidentval när hundratusentals väljare befinner sig i uniform? Hur säkerställs att soldater vid fronten faktiskt kan rösta? Hur deltar miljontals ukrainare som lever utomlands? Vad gör man med människor nära frontlinjen och väljare från områden som ockuperas av Ryssland?

Till detta kommer något ännu mer grundläggande: säkerheten. Ukrainska städer utsätts fortfarande för ryska robot- och drönarattacker. Vallokaler, politiska möten och kampanjer skulle kunna bli mål. Zelenskyj pekar själv på att soldater, människor i frontområden och ukrainare utomlands måste kunna delta och att väljarna samtidigt måste skyddas från ryska attacker.

Han säger också att ingen hittills presenterat konkreta villkor som skulle göra ett sådant val säkert, legitimt och demokratiskt. Det är seriösa argument. Ett demokratiskt val består inte bara i att lägga en lapp i en urna.

LÄS ÄVEN: Sparkade försvarsministern utmanar Zelenskyj som president

Oppositionen måste kunna organisera sig. Kandidater måste kunna resa, debattera och kritisera regeringen. Medier måste kunna granska makten. Medborgarna måste kunna delta under någorlunda likvärdiga förutsättningar.

Ett val som stora grupper ukrainare skulle kunna komma att utestängas från riskerar att skapa lika stora legitimitetsproblem som det är tänkt att lösa. Men Zelenskyj stannar inte där. Han gör också själva den politiska splittringen till ett argument mot val. Och där blir resonemanget betydligt svagare.

Demokratin finns därför att människor är splittrade

Att ett val riskerar att visa att ukrainarna tycker olika om landets ledning är inget demokratiskt argument mot att hålla val. Det är själva poängen med val.

Demokrati behövs inte därför att ett folk redan är överens. Om alla tyckte likadant om presidenten, regeringen och landets framtida väg skulle den demokratiska processen vara närmast onödig och krav på att hålla val bara en formalitet som knappast kan överskugga de nyss uppräknade motargumenten.

Men val finns därför att människor är politiskt splittrade och därför behöver ett fredligt och legitimt sätt att avgöra vem som får makten. Att det ukrainska folket är splittrat i sin åsikter är inte ett argument mot utan för val.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Kunde Ukrainakriget ha undvikits med Trump?

Zelenskyj befinner sig dessutom själv i en situation där hans argument måste granskas särskilt noga. Han är inte en neutral betraktare av frågan om huruvida Ukrainas sittande president (han själv) ska behöva möta väljarna.

Hans ordinarie mandatperiod skulle under normala förhållanden ha avslutats 2024. Han sitter fortfarande lagligt kvar eftersom krigslagarna förhindrar val och den ukrainska konstitutionen låter presidenten fortsätta tills en efterträdare tillträtt. Det gör honom inte till någon formellt illegitim president.

Men det förändrar inte det uppenbara egenintresset när samme president argumenterar för att ett val skulle vara farligt därför att väljarna kan vara splittrade om vem som bör styra dem. Och ju längre han sitter på ett formellt men inte demokratiskt förnyat mandat, desto större anledning finns det att förhålla sig kritisk till hans argument om politisk splittring och för honom själv att hålla inne med dem.

Fedorovs argument går åt motsatt håll

Det gör också beskrivningen av Fedorovs krav desto viktigare. Hans argument har inte varit att Ryssland ska få diktera Ukrainas framtid. Att insinuera det är ohederligt. Det han sagt är raka motsatsen. ”Vi får inte låta Putin bestämma när ukrainarna kan välja sin regering”, sade Fedorov när han krävde att en modell för framtida val tas fram.

Resonemanget är enkelt. Ryssland invaderar Ukraina. Ukraina inför krigslagar. Krigslagarna stoppar val. Så länge Ryssland fortsätter kriget fortsätter också undantaget som hindrar ukrainarna från att välja president.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Hur länge kan Zelenskyj regera utan ett val?

Om denna ordning kan pågå utan bortre gräns får Vladimir Putin indirekt ett veto över när Ukrainas demokrati åter kan använda sitt mest grundläggande instrument för politiskt ansvarsutkrävande. Det betyder inte att Ukraina måste rösta nästa månad. Men det betyder att Fedorovs fråga förtjänar ett bättre svar än att val skulle skapa politisk splittring.

När demokratin sägs gynna Putin

Här uppstår dessutom en märklig paradox i västlig rapportering. SVT utrikesreporter Bert Sundström konstaterade efter Fedorovs utspel att politisk splittring i Ukraina skulle försvaga landet och därför vara ”väldigt välkommet” för Putin. SVT formulerade också artikelns rubrik som att splittring ”kan gynna Putin”.

Det är inte ett argument som en Public Service-aktör med en särskild demokratiklausul bör lyfta fram som det primära. Att ”dra rysskortet” är dessutom påtagligt slitet och missbrukat och har använts om så gott som allt som det vänsterliberala etablissemanget ogillar med saknar sakargument för att bemöta.

Applicerat på frågan om val uppstår en problematisk logik. Fedorov säger: Putin ska inte få bestämma när ukrainarna röstar. Svaret blir: Men om ukrainarna röstar kan resultatet av den politiska processen gynna Putin.

LÄS ÄVEN: Albinsson: Ukraina – det ständiga kriget?

Med samma resonemang kan snart varje politisk konflikt, regeringskritik eller opposition mot den sittande makten beskrivas som något som objektivt hjälper fienden. Det är ett farligt sätt att resonera i en demokrati men bekvämt för den som inte har något annan retorisk ammunition. Att något skulle kunna glädja Putin gör det inte automatiskt odemokratiskt, illegitimt eller fel.

Utgången av ett ukrainskt val skulle dessutom lika gärna kunna göra Putin bedrövad, beröva honom möjligheten att misstänkliggöra Zelenskyj-regeringens väst, EU- och Nato-vänliga linje som inte förankrad i den ukrainska folkviljan. Ju längre Zelenskyj sitter på övertid, desto lättare blir det för Putin att påstå att ukrainarna vill något annat än presidenten.

Väst vet vad man har i Zelenskyj

Det finns dessutom ytterligare ett intresse som inte bör ignoreras. USA och Europa har under kriget investerat enorma ekonomiska, militära och politiska resurser i Ukraina. Under Zelenskyj vet de västliga regeringarna i huvudsak vad de får.

Han har varit en konsekvent partner, förankrat Ukrainas framtid i EU och Nato och lett landet genom ett omfattande militärt och politiskt samarbete med väst. Ett maktskifte skulle innebära osäkerhet.

En ny president skulle kunna vara lika västorienterad som Zelenskyj. Men han eller hon skulle också kunna prioritera ett snabbare slut på kriget, vilja göra andra kompromisser med Ryssland eller ompröva delar av relationen till Washington och Bryssel. Det finns därför ett västligt politiskt intresse av kontinuitet.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Borde Ukraina gjort som Ungern och Tjeckoslovakien?

Det är inte samma sak som att det finns belägg för att väst hindrar Ukraina från att hålla val. Men västmakternas preferenser för politisk västvänlig stabilitet och en beprövad partner bör heller inte låtsas bort.

Demokratins funktion i Ukraina är inte att garantera att andra länder får den regering de föredrar. En demokrati måste kunna få välja ”fel” även ur sina allierades perspektiv. Och vi bör därför inte vara förvånade när medier som SVT, officiellt opartiska men i realiteten hårt uppknutna till den i väst godkända uppsättningen åsikter, ekar att demokratiska val i Ukraina är något dåligt därför att det kan gynna någon annan än EU och Nato.

Säg vad som faktiskt hindrar valet

Det är därför Zelenskyjs starkaste svar till Fedorov också borde vara det enklaste. Om ett demokratiskt legitimt val inte går att genomföra därför att soldater inte kan rösta, miljontals människor befinner sig utomlands, delar av territoriet är ockuperade och Ryssland kan bomba vallokaler – säg det.

Förklara vilka konkreta villkor som måste vara uppfyllda. Förklara hur Ukraina arbetar för att den demokratiska processen ska kunna återupptas även om kriget drar ut på tiden. Och diskutera hur landet undviker att ett tillfälligt och legitimt undantagstillstånd gradvis blir en permanent ordning.

Men säg inte att problemet är att ett val riskerar att splittra Ukraina. Framställ inte demokrati som ett problem. Det är för att försvara demokratin från rysk auktoritarism som ukrainarna krigar.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Reformutrymmet tog inte slut av sig självt – följ pengarna till Ukraina

Fedorov har inte presenterat lösningen på hur ett fungerande val mitt under kriget ska genomföras. Men han har identifierat ett verkligt demokratiskt dilemma – Putin kan inte tillåtas fortsätta kriget år efter år och därmed indirekt bestämma år efter år att ukrainarna inte får pröva sina politiska ledare vid valurnorna.

Ukraina slåss för sin självständighet och för rätten att själv bestämma sin framtid. Den rätten måste förr eller senare också innefatta rätten att välja vem som ska leda landet. Att ukrainarna då eventuellt kan tycka olika – inklusive annorlunda än Zelenskyj, EU eller Nato – är inte ett hot mot demokratin. Det är demokrati.