LEDARE • Juldagsmordet i Boden och styckmordet i Rönninge på annandagen är inte isolerade tragedier eller olyckliga undantag. De är symptom på ett systemfel i en psykiatri som under decennier monterats ned och ideologiserats, där farligt psykiskt sjuka gång på gång skrivs ut, lämnas utan tillsyn och skapar livsfara i det öppna samhället.

I Boden blev en 22-årig man tvångsinlagd – men skrevs ut redan dagen efter. Hans egen mamma slog larm. Hon var rädd för sin son. Hon låste dörren om nätterna. Hon varnade vården för att han var en fara för både sig själv och andra. Ändå släpptes han. Resultatet: en oskyldig kvinna mördad på juldagen, hennes två döttrar knivskurna och ett helt samhälle i chock.

LÄS ÄVEN: Skrevs ut från tvångsvård – dagar senare mördade en mamma och skadade hennes döttrar

I Rönninge rörde sig en tidigare dömd, grovt avvikande individ fritt i samhället – trots dokumenterad extrem sexualsadism, våldsbenägenhet och psykisk problematik. Resultatet: kidnappning, mord och styckning av en ung kvinna på annandagen.

LÄS ÄVEN: Rönningemördaren ”Vilma” hotade massakrera fängelseanställda

Detta är inget nytt. Tvärtom är det något vi sett åtskilliga gånger förut. Några fall som Samnytt rapporterat om: I Visby 2022 – en allvarligt psykiskt sjuk man knivmördar Ing-Marie Wieselgren. I Uppsala – en psykotisk kvinna sparkar ihjäl en 78-årig pensionär på väg till Lidl. I Västerås – en nyligen försöksutskriven psykiatripatient bränner ner en Ica-butik.

Går vi lite längre tillbaka i tiden så begicks knivmordet på dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) på ett varuhus i Stockholm 2003 av en man med invandrarbakgrund som i efterhand konstaterades lida av en allvarlig psykisk störning och som haft täta kontakter med psykiatrin i flera år innan dådet, bland annat för en liknande knivattack mot sin far. Vid rättegången befanns han dock vara så pass mentalt frisk att han dömdes till fängelse i stället för vård. Oenighet rådde och beslutet kan ha påverkats av att man inte ville gå emot folkopinionen.

Otaliga fall där polisen kör suicidala eller våldsamma personer till psykiatriakuten – bara för att se dem släppas fria timmar senare. Poliser, anhöriga och till och med vårdpersonal larmar. Men ingenting händer.

Ideologiskt paradigmskifte med blodiga konsekvenser

För några decennier sedan genomfördes ett genomgripande paradigmskifte i svensk psykiatri. Slutenvården skulle avvecklas. Institutioner stängas. Patienter skulle “integreras”, vårdas i hemmet, i öppenvård, i samhället. I teorin lät det humant. I praktiken blev det katastrofalt.

LÄS ÄVEN: Psyksjuk knivman kallade SD-polis för ”fitta” – åtalas

Antalet psykiatriska vårdplatser har mer än halverats sedan 1990-talet. Sverige har i dag bland de lägsta antalen slutenvårdsplatser i hela Europa – samtidigt som allvarlig psykisk ohälsa med relaterat drogmissbruk och våldsbrott ökar.

Kritiken mot denna reform har varit massiv: Anhöriga som varnar – utan att bli hörda. Poliser som vittnar om rundgång mellan psykvård och gatan. Patienter som skrivs ut trots dokumenterad våldsbenägenhet. Tvångsvård som avslutas för tidigt – av platsbrist, ekonomi, inkompetens eller ideologiska skäl.

Arkivbild.

Det är ett system som i praktiken prioriterar den farlige förövarens rätt att vara fri framför allmänhetens rätt att vara trygg. Det är inte bara ett mönster inom psykvården, utan genomsyrar även kriminalvården. Förövare ska betraktas som samhällets olycksbarn – och vi bär alla skulden för att de blivit det. Brottsofferperspektiv och medborgarnas trygg- och säkerhet prioriteras därför ned.

Fortsatta nedskärningar trots alla varningssignaler

Som om situationen idag inte vore illa nog, fortsätter politikerna att skära ned ytterligare. Ett färskt exempel är Region Stockholm där vuxenpsykiatrin på rödgrönt politiskt initiativ halverats genom en upphandling som både vårdgivare och Inspektionen för vård och omsorg bedömt som en hög patientsäkerhetsrisk.

LÄS ÄVEN: Rödgrönt styre slaktar psykiatrin i Stockholm

Samtidigt ökar inflödet, vårdköerna blir längre, samtidigt som vårdtiderna blir kortare och uppföljningen sämre. Resultatet är förutsägbart med obehandlad psykisk ohälsa för många och fler farliga patienter som faller mellan stolarna – tills de slår ihjäl någon.

LÄS ÄVEN: SD sågar rödgrön psykiatrislakt

Det är inte stigmatisering att skydda liv

Varje gång problemet diskuteras möts kritiken av samma reflexmässiga invändning: att det skulle vara “stigmatiserande” att tala om psykiskt sjuka som farliga. Det är ett intellektuellt ohederligt påstående.

De allra flesta psykiskt sjuka är inte våldsamma. Men en liten grupp är det – och just dessa individer kräver långvarig, sluten och övervakad vård. Det går att hålla två bollar i luften samtidigt, att differentiera mellan de många ofarliga och de få livsfarliga.

LÄS ÄVEN: Polislarmet: Personer med psykisk ohälsa får ingen hjälp

Att blunda för det sistnämnda är inte empati, vare sig mot den sjukes presumtiva offer eller mot den sjuke själv som måste leva med mord och andra grova våldsbrott på sitt samvete som han eller hon begått i förvirrat tillstånd under sjukdomens inflytande på grund av en missriktad liberal och underdimensionerad psykiatri – alla missdådare av det här slaget är ju inte fullblodspsykopater, även om vissa är det.

När staten inte förmår skydda sina medborgare från uppenbart farliga individer och de farliga individerna mot sig själva, då har staten misslyckats i en grundläggande uppgift.

Dags att ta bladet från munnen och tummen ur…

Sverige behöver fler slutna psykiatriska vårdplatser, längre tvångsvårdstider för dokumenterat farliga patienter, betydligt striktare utskrivningsprövningar, kontinuerlig övervakning efter utskrivning och en allmänpolitisk uppgörelse som sätter säkerhet före flummig ideologi.

LÄS ÄVEN: Psykiskt sjuk misstänkt för mord på kvinna – tvångsvårdades flera gånger

Varje nytt vansinnesdåd följs av välkända tomma fraser om “tragiska omständigheter” och “brister som ska utredas”. Sedan fortsätter allt som förut – tills nästa oskyldiga människa betalar priset, i värsta fall med sitt liv.

Frågan om huruvida systemet är trasigt har redan ställts och besvarats jakande. Frågan nu är hur många fler som måste dö innan vi får tummen ur och lagar det.