Domstolen tror – och din framtid är förlorad

NYHETSKRÖNIKA • Han dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för våldtäkt – utan teknisk bevisning, utan vittnen, utan logisk kronologi. I stället baseras domen på målsägandens egen berättelse, hennes dagboksanteckningar och ett påstått samtal med en väninna. Efter den påstådda våldtäkten skickade hon sms till den utpekade mannen: “Pussgurka.” och ”Du verkar inte vara intresserad av mig längre.” Men ingen av dessa omständigheter hindrade tingsrätten från att fälla. Samnytt har granskat fallet – och kritiken har inte låtit vänta på sig. En anonym person, som gjort ett namn av sig på sociala medier genom att vara en anonym åklagare, attackerar vår journalistik.

Bland annat skriver den anonyma individen med användarnamnet ”Ridefixer”, som har samlat 30 000 följare genom sina inlägg om brottmål och rättsväsendet.

”Ett vinklat reportage i Samnytt som knappast uppfyller kriterierna för journalistik utan är en ren partsinlaga.”

Och vidare:

”Artikeln redogör extremt bristfälligt om hur domstolen resonerat och vilken bevisning som åberopas utan det är primärt att den dömde och den dömdes mamma tycker domen är fel, vilket kanske inte är så himla konstigt men det är inget bevis för att vederbörande är oskyldigt dömd.”

Här följer min respons, som artikelförfattare och journalist på Samnytt.

Den anonyme åklagare som kritiserat min granskning menar att ”ingen döms utan bevis”. Det låter som ett tryggt konstaterande, men under ytan döljer sig en helt annan verklighet. För vad menas egentligen med bevis i sexualbrottmål idag – när teknisk bevisning saknas och utsagor väger tyngre än objektiva fakta?

I domen från Norrtälje tingsrätt maj 2025 slås det fast att Joakim (som egentligen heter något annat), en ung svensk man utan tidigare domar, ska avtjäna 54 månaders fängelse för våldtäkt och betala 750 000 kronor i skadestånd. Han fälls på en grund som borde oroa varje medborgare: berättelsen.

LÄS MER: Mor till våldtäktsdömd son: 4,5 års fängelse och 750 000 i skadestånd – för någons berättelse

Inte ett tekniskt bevis. Inte ett vittne. Inga skador. Ingen rättsmedicinsk dokumentation. Inte ens en säker tidspunkt för vad som påstås ha skett.

I förhör har målsäganden själv sagt att hon blandat ihop datum. Hon säger också att hon hallucinerade, att hon tagit lustgas, och att hon i efterhand ”inte riktigt visste vad som var verkligt och inte”.

LÄS MER: INTERVJU: Tinder-dejt slutade i 54 månaders fängelse och nästan en miljon i skadestånd – utan bevis

Trots detta menar tingsrätten att hennes uppgifter är “detaljerade” och “utan inre motsägelser” – samt att de ”framstår som självupplevda”. Det sistnämnda är en formulering som idag ofta återkommer i den här typen av mål, och som blivit en sorts juridisk genväg runt kravet på faktisk bevisning.

En psykolog hördes, men gav inga entydiga svar. Samtidigt finns sms från målsäganden till Joakim, skickade efter den påstådda våldtäkten. Där skriver hon bland annat: ”Pussgurka” och: ”Du verkar inte vara intresserad av mig längre.”

Den så kallade bevisningen består i praktiken av tre delar:

• Målsägandens berättelse, trots påvisade minnesluckor och motsägelser.
• Dagboksanteckningar – skrivna i efterhand.
• En uppgift om att målsäganden pratat med en väninna – som kallades som vittne, men först inte dök upp. Och som målsäganden, enligt uppgift, även använt i andra rättsfall där stora skadestånd har betalats ut.

En psykolog hördes, men gav inga entydiga svar. Samtidigt finns sms från målsäganden till Joakim, skickade efter den påstådda våldtäkten. Där skriver hon bland annat: ”Pussgurka” och: ”Du verkar inte vara intresserad av mig längre.”

Det är texter som knappast är förenliga med att hon just utsatts för ett sexuellt övergrepp. Ändå nämns de i domen bara som en del av en “komplex efterreaktion”, där rätten hävdar att även kärleksfulla meddelanden kan vara förenliga med en våldtäkt. Vad det då säger om rätten att försvara sig, kan man undra.

När domstolen väljer att bortse från både bristen på bevis och förekomsten av motsägande uppgifter, då har rättssamhället förskjutits. Då har vi lämnat det som Therese Juel, författare till boken Dömda, kallar “ett sakligt prövande av skuld” och istället gått in i “en moralisk ordning där misstänkliggörande är nog.”

Det målsäganden påstår har heller inte inträffat isolerat. Hon har tidigare figurerat i flera sexualbrottsmål där andra unga män fällts – utan teknisk bevisning, enligt vad Samnytt erfarit och nu undersöker. Hon har också varit aktiv i kretsar kopplade till kampanjen “Fatta!” som drivit på införandet av den svenska samtyckeslagen.

Samtidigt har det i tingsrättens dom inte gjorts någon verklig analys av hennes eventuella motiv, inte heller ifrågasätts varför samma personer ofta återkommer i flera sexualbrottsmål.

Mot detta står Joakim, som nekar till brott. Han har hållit en konsekvent berättelse. Han har inte smutskastat målsäganden, inte undvikit frågor. Han har inte förändrat sin version. Men i svensk domstol idag verkar det inte spela någon roll. Tron har blivit viktigare än faktan.

En tillräckligt “självupplevd berättelse” – hur motsägelsefull den än är – väger tyngre än allt annat. Som Joakims mamma Jeanette uttrycker det: “Det spelar ingen roll vad du säger. Om de tror henne – då är det över.”

LÄS ÄVEN: Rättsskandal i tysthet: Unga män våldtäktsdöms utan bevis

När domstolen väljer att bortse från både bristen på bevis och förekomsten av motsägande uppgifter, då har rättssamhället förskjutits. Då har vi lämnat det som Thérèse Juel, författare till boken Dömda, kallar “ett sakligt prövande av skuld” och istället gått in i “en moralisk ordning där misstänkliggörande är nog.” I sin intervju med Samnytt säger Juel:

Thérèse Juel. Foto: Privat. Norrtälje tingsrätt. Foto: Carl Johan Erikson 20180828

– Jag har läst många domar. Det här är en av de mest bristfälliga jag sett. Allt som talar till mannens fördel viftas bort. Det är ingen objektiv prövning längre – det är en trosbekännelse.

Det handlar inte längre om bevis. Det handlar om att den ena parten upplevs som mer trovärdig. Och då är det ofta kört för killen, särskilt om han är ung och lite tafatt.

Thérèse Juel, författare, journalist och debattör

Och det är där vi står nu. En ung mans liv har kastats i spillror. Inte för vad han gjort, utan för vad någon påstår att han gjort. Och för att domstolen, i en känslig samtid, valde att tro.

“Omvänd bevisbörda” – ett teoretiskt spöke med verkliga konsekvenser

Den anonyme åklagaren hävdar på X att det inte finns någon omvänd bevisbörda i svensk rätt. Och det är sant – på pappret. Men i praktiken blir det något annat. När en tilltalad, som Joakim, står ensam mot en berättelse utan teknisk bevisning, förväntas han ändå förklara varför berättelsen inte kan stämma.

Hur försvarar man sig mot en känsla? Hur bevisar man att något inte hänt?

Therese Juel uttrycker det rakt:

”Det handlar inte längre om bevis. Det handlar om att den ena parten upplevs som mer trovärdig. Och då är det ofta kört för killen, särskilt om han är ung och lite tafatt.”

“Ni presenterar bara mammans version” – men vi granskar vad rätten sagt

Åklagaren, varför hon eller han nu väljer att vara anonym – det kan mycket väl handla om ännu en samtyckesaktivist som seglar under falskt flagg – menar att vi bara återgett vad den dömdes mamma tycker. Det stämmer inte. Vi har gått igenom domslutet. Det är knappast mer objektivt.

LÄS ÄVEN: Samtyckeslagen: Åtal och fällande domar för våldtäkt har ökat markant

Rättens resonemang bygger nästan uteslutande på att man tror på målsäganden. Trots avsaknad av skador, vittnen, teknisk bevisning. Trots att berättelsen ändrats. Trots att hon tidigare fått ut stora skadestånd i liknande mål. Trots att hon själv är aktiv i kretsar runt Fatta-rörelsen, som drivit Samtyckeslagen politiskt.

När vi intervjuade Joakims mamma Jeanette sa hon:

– De lyssnade inte ens på att hon själv sagt att hon hallucinerade. Det är som att bara hennes ord väger något. Inget annat betyder något längre.

Målsägandens sms till den utpekade våldtäktsmannen, efter att våldtäkterna påstås ha ägt rum

Att redogöra för detta är inte att “ta parti”. Det är att berätta vad rätten faktiskt grundar sin dom på – och vad den väljer att ignorera.

“Bevisläget är svårt – annars blir våldtäkter straffria”

Detta är kanske det mest oroande argumentet från den anonyme åklagaren. Hon eller han menar att om vi inte godtar låg bevisribba, så kommer inga våldtäktsfall kunna fällas. Men det är ett farligt tänkande.

Om rättsstaten börjar tumma på beviskraven för att “någon annars kan gå fri” – då är vi inne på totalitär mark. Det är exakt så alla rättsstater brutit samman i historien.

Vi ser ett mönster: berättelser som premieras över fakta. Rädslan att ifrågasätta målsäganden. Och ett rättssystem som börjat se sin roll mer som “bekräftare av utsatthet” än som objektiv instans för bevisvärdering.

Ingen säger att våldtäkter inte är verkliga. Men det får inte rättfärdiga att unga män döms till åratal i fängelse på berättelser som är vaga, motsägelsefulla och utan teknisk förankring.

Det är inte första gången detta sker – och fler fall är på väg

Vi på Samnytt har redan talat med fler mammor. Med fler dömda unga män. Med jurister. Med ex-flickvänner som stöttar de dömda. Och med nya advokater som är chockade över vad de läser i domarna.

LÄS ÄVEN: Otrogen kvinna falskanmälde ragg för våldtäkt – döms till fängelse

Vi ser ett mönster: berättelser som premieras över fakta. Rädslan att ifrågasätta målsäganden. Och ett rättssystem som börjat se sin roll mer som “bekräftare av utsatthet” än som objektiv instans för bevisvärdering.

Therese Juel instämmer. Hon har sett samma sak i fall efter fall:

– Vi har gått från bevis till narrativ. Det här är farligt. Inte bara för rättssäkerheten, utan för kvinnors trovärdighet också.

Vi tar inte ställning till skuld. Men vi tar ställning till tystnaden

Vi vet inte vad som hände de där kvällarna. Kanske vet inte ens de två som var där. Sådan är människans minne – bräckligt, böjligt, ibland förgiftat av önskan eller ånger. Och kanske finns hämndbegär och agg mot en pojkvän som valt att göra slut.

För varje gång en dom faller utan att någon verklig beviskedja finns, spricker grunden till det vi har kallat civilisation. Och i sprickorna växer det som förr eller senare kommer efter rättsstaten: rädslan, tystnaden – och till sist, lögnen som lag.

Men rättsstaten får inte bygga på känslor. Den får inte styras av kampanjers logik eller ideologiska krav på att alltid tro. Den måste stå orubblig i sitt krav på bevis – inte som en formalitet, utan som ett skydd mot det som alltid hotar i bakgrunden: godtycket, mobben, misstanken som sanning.

LÄS ÄVEN: Här är kvinnorna som ljuger om våldtäkter – ”De vill ha pengar”

Är det verkligen trovärdigt att en kvinna skickar ett sms till sin påstådda våldtäktsman där hon skriver ”Du verkar inte vara intresserad av mig längre” och kallar våldtäktsmannen för ”pussgurka”. Det är berättigade frågor.

Joakim är bara en av många unga män som dömts till åratal bakom galler – ibland för något som aldrig ens lämnat någons läppar förrän långt senare, i en annan sinnesstämning, i ett annat liv.

Vi på Samnytt kräver inte att domstolar frikänner på lösa grunder. Vi kräver bara att de dömer på fasta.

För varje gång en dom faller utan att någon verklig beviskedja finns, spricker grunden till det vi har kallat civilisation. Och i sprickorna växer det som förr eller senare kommer efter rättsstaten: rädslan, tystnaden – och till sist, lögnen som lag.

Så vi fortsätter skriva. Inte för att vi vet – utan för att vi ser.

LÄS ÄVEN: Här är kvinnorna som ljuger om våldtäkter – ”De vill ha pengar”