Fyra gånger om året tjuter Hesa Fredrik över Sverige. Signalen byggdes för ett land som förstod att det fanns saker värda att försvara – gränserna, territoriet, befolkningen och ytterst själva nationen. Men medan sirenerna fortfarande provas enligt kalendern har Sverige utsatts för en invasion som våra egna makthavare inte bara vägrat varna för – utan själva möjliggjort.
Fyra gånger om året börjar Sverige tjuta. Klockan 15.00 den första helgfria måndagen i mars, juni, september och december ljuder signalen över landet. Det är ett gammalt Sverige som fortfarande gör sig påmint.
Jag hör den själv över Södermalms höjder nu idag.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Ett Sverige som byggde skyddsrum, lagerhöll förnödenheter och utgick från den självklara principen att statens främsta uppgift var att skydda sitt folk och sitt territorium.
Signalen hade en gång en enkel innebörd – faran kan komma. Var vaksam. Sverige måste försvaras. Men i dag känns budskapet nästan omvänt.
Sirenerna finns kvar
Det finns någonting nästan rörande över Hesa Fredrik. Den tillhör samma svenska samhällsbygge som beredskapslager, värnplikt, totalförsvar och föreställningen att staten faktiskt hade vissa elementära skyldigheter gentemot sina medborgare.
Fienden kunde komma över Östersjön. Flyglarmet kunde gå. Kriget kunde komma till Sverige. Därför skulle människor veta vad de skulle göra. Det byggdes skyddsrum. Det planerades evakueringar. Det lagrades mat, mediciner och bränsle.
Ett helt samhälle organiserades kring insikten att Sverige var någonting konkret. Ett territorium med gränser, ett folk, en historia och en framtid som det var statens förbannade skyldighet att försvara.
Sedan hände någonting märkligt. Sverige behöll sirenerna. Men tappade förståelsen för vad en gräns är till för. Och Hesa Fredrik Reinfeldt förstörde de beredskapslager och skydd vi hade.
Invasionen som inte fick kallas invasion
Under några få decennier har Sverige genomgått en demografisk och kulturell förändring som saknar motstycke i modern svensk historia – eller i världen för den delen.
Miljoner människor har kommit från länder och kulturer långt från den svenska. Hela bostadsområden har förändrats. Parallellsamhällen har vuxit fram.
Vi behöver bara titta på Spanien för att förstå vad en gräns egentligen betyder. I slutet av juli tog sig närmare 80 000 människor från Marocko in i den spanska enklaven Ceuta på bara två dygn, nästan uteslutande unga män. Nu demonstrerar spanjorer mot regeringens hantering, medan invånare i Ceuta har marscherat ända fram till gränsen och krävt kontroll och utvisningar. Händelserna visar den brutala enkelheten i det som Europas politiska elit så länge försökt göra abstrakt – en gräns som inte upprätthålls upphör till sist att vara en gräns.
Jonas Andersson
Klanstrukturer har etablerats. Islamismen har slagit rot. Moskéer och islamiska organisationer har blivit politiska maktfaktorer. Gäng har tagit kontroll över narkotikamarknader, sprängt bostadshus och skjutit människor på gator och torg.
LÄS ÄVEN: Över 67 000 personer kopplas till gängkriminalitet i Sverige – regeringen: ”Allvarligt läge”
Och ändå fick vi under årtionden höra att det egentligen inte fanns någonting att vara särskilt orolig över. Men tvärtom, den som slog larm var problemet.
Den som frågade hur många människor Sverige egentligen kunde ta emot var främlingsfientlig. Den som talade om kulturella konflikter var rasist. Den som varnade för islamism misstänkliggjordes som islamofob.
Den som pekade på sambandet mellan migration, segregation och kriminalitet anklagades för att ställa grupper mot varandra. Det blev ett märkligt slags omvänt flyglarm.
LÄS ÄVEN: USA:s försvarsminister: Europas stränder stormas av migranter
Vi behöver bara titta på Spanien för att förstå vad en gräns egentligen betyder. I slutet av juli tog sig närmare 80 000 människor från Marocko in i den spanska enklaven Ceuta på bara två dygn, nästan uteslutande unga män.
Nu demonstrerar spanjorer mot regeringens hantering, medan invånare i Ceuta har marscherat ända fram till gränsen och krävt kontroll och utvisningar. Händelserna visar den brutala enkelheten i det som Europas politiska elit så länge försökt göra abstrakt – en gräns som inte upprätthålls upphör till sist att vara en gräns.
Den blir bara ett streck på kartan. Och när tiotusentals människor kan passera den på några timmar blir frågan om vem som faktiskt bestämmer över territoriet plötsligt allt annat än akademisk.
Var inte rädd för utvecklingen – var rädd för den som beskriver den
Misstro inte politikerna som öppnade dörren. Misstro människan som frågar vart dörren leder. Oroa dig inte över att ditt land förändras framför dina ögon. Oroa dig över att någon kallar förändringen ett problem. Bara sitt still i båten och håll käft!
Samma politiska system som nu vill lära mig hur många liter vatten jag ska ha i garderoben ifall Vladimir Putin kommer över Östersjön har under decennier bedrivit en migrationspolitik där Sveriges egen befolkningssammansättning förändrats i en historisk omfattning. Det ena kallas ett potentiellt angrepp. Det andra fick länge kallas berikning. Jag kallar det invasion.
Jonas Andersson
Det är därför Hesa Fredrik har blivit en så perfekt symbol för vår tid.
LÄS ÄVEN: Professorns mörka prognos: Svenskar i minoritet inom några decennier
Sirenen tjuter fortfarande över hustaken. Myndigheterna berättar att vi ska vara uppmärksamma. Broschyrer skickas ut. Vi uppmanas lagra vatten, konserver, batterier och vevradio. Vi ska vara beredda om ryssen kommer. Och visst ska vi vara det.
Ryssland är ett reellt säkerhetshot och ett land som inte kan försvara sina gränser är till sist inget självständigt land. Men det är svårt att inte se ironin.
Samma politiska system som nu vill lära mig hur många liter vatten jag ska ha i garderoben ifall Vladimir Putin kommer över Östersjön har under decennier bedrivit en migrationspolitik där Sveriges egen befolkningssammansättning förändrats i en historisk omfattning.
LÄS ÄVEN: Eliten gömmer sig bakom murar – folket betalar priset för deras mångkultur
Det ena kallas ett potentiellt angrepp. Det andra fick länge kallas berikning. Jag kallar det invasion.
Inte därför att människorna som kom hit marscherade över Öresundsbron i uniform. Inte därför att det stod en främmande general längst fram. Och inte därför att varje invandrare är en fiende.
Jag använder ordet därför att resultatet måste få beskrivas även när metoden skiljer sig. Ett land kan förändras genom krig. Det kan erövras med stridsvagnar och soldater. Men ett land kan också invaderas därför att dess egen politiska klass avstår från att försvara dess gränser och under lång tid låter en migration äga rum i en omfattning som förändrar landet demografiskt, kulturellt och socialt.
Det senare är på sätt och vis ännu märkligare. För då behöver ingen fiende slå sönder gränsbommen. Vi öppnar den själva. Och det har politikerna gjort, helt emot det svenska folkets vilja. Inte minst gentemot den invasiva ideologin islam.
LÄS ÄVEN: Polisen Maria Rosander varnar för islamiseringen: ”Samhället äts upp inifrån”
Vem varnade egentligen Sverige?
Och här finns den kanske mest obehagliga delen av historien. Sverige saknade inte varningssignaler. De tjöt överallt. Lärare berättade om skolor där svenska språket försvann. Poliser berättade om klaner och kriminella nätverk.
LÄS ÄVEN: Samhällsskiftet ingen röstade för – islamiseringens konkreta spår i Sverige
Socialsekreterare berättade om hederskultur. Ambulanspersonal berättade om hot och våld. Tandspecialister larmade om migranters lögner om ålder. Kvinnor berättade om otrygghet. Judar berättade om antisemitism. Företagare berättade om utpressning, stölder och kriminalitet.
Hesa Fredrik var en gång statens signal till folket att faran var här. I dag är det folket som försöker varna staten. På söndag är det val. Min uppmaning är därför enkel – lyssna noga på Hesa Fredrik. Men förstå också den nya innebörden. Lyssna inte bara efter den fiende som en dag kanske kommer över Östersjön. Se också de krafter som redan har tagit sig innanför våra gränser – och de politiker som under decennier öppnade dörren för dem.
Jonas Andersson
Vanliga människor såg sina bostadsområden förändras framför ögonen på dem. Varningssystemet fungerade alltså alldeles utmärkt.
Problemet var att makten inte ville lyssna. Och medan människor varnades för att lyssna på dem som varnade, fortsatte utvecklingen. Det är därför jag numera hör någonting helt annat när Hesa Fredrik börjar tjuta över Stockholm.
Jag hör inte längre bara det gamla civilförsvarets signal. Jag hör ekot av ett land som en gång visste att det hade någonting att försvara.
LÄS ÄVEN: Eva Vlaardingerbroek till Samnytt: ”Återvandring är Europas sista fredliga möjlighet”
Ett land som byggde skyddsrum åt sin befolkning men decennier senare tycktes glömma varför det över huvud taget hade gränser. Och jag hör den moderna svenska maktens kanske viktigaste budskap – allt är under kontroll och titta inte för noga på vad som händer omkring dig.
Och framför allt – tro inte dina egna ögon.
Hesa Fredrik var en gång statens signal till folket att faran var här. I dag är det folket som försöker varna staten.
På söndag är det val. Min uppmaning är därför enkel – lyssna noga på Hesa Fredrik.
LÄS ÄVEN: Demografiforskaren till riksdagen: ”Endast återvandring kan rädda Sverige”
Men förstå också den nya innebörden. Lyssna inte bara efter den fiende som en dag kanske kommer över Östersjön. Se också de krafter som redan har tagit sig innanför våra gränser – och de politiker som under decennier öppnade dörren för dem.
För Hesa Fredrik var en gång statens varning till folket. I dag borde den vara folkets varning till staten.
