En efter en visar sig gröna omställningarna inte hålla vad som utlovats och innebära höga kostnader för gemene svensk. Den senaste i raden att totalsågas är den på så kallat grönt stål.

Vindkraften, reduktionsplikten, elbilarna… listan kan göras lång på så kallad ”grön omställning” som antingen lett till allvarliga samhällskonsekvenser och/eller höga kostnader för hushållen. Däremot har de gett politikerna den image av klimatansvar som ger pluspoäng på internationella toppmöten.

Nästa ”klimatsmarta” projekt som riskerar att resultera i ett monumentalt fiasko är satsningen på så kallat grönt stål. Statliga LKAB:s Hybrit och privata H2 Green Steel sågas jäms med fotknölarna av forskare.

Granskning i tre delar

Två av dem är nationalekonomerna Magnus Henrekson och David Sundén som genomfört en omfattande granskning av de gigantiska gröna stålprojekten i norra Sverige. Det är en av tre som planerats och har gjorts med pengar från namnkunniga finanstoppar som Christer Gardell, Carl Bennet och Rune Andersson.

Granskning nummer ett är nu klar och fynden presenterades på onsdagen. Och beskedet är entydigt: H2 Green Steel borde läggas ned och LKAB & Co överge Hybrit för att i stället fortsätta satsa på traditionellt stål.

H2 Green Steel som finansieras med riskkapital vill bygga vad man beskriver som ”ett grönt stålverk” i Boden. Det vill även Hybrit som i huvudsak ska finansieras med ett oöverblickbart antal skattemiljarder via de mer kända storföretagen SSAB, LKAB och Vattenfall där staten är dominerande ägare.

Enligt rapporten går LKAB en ljus framtid till mötes, förutsatt att man överger Hybrit-projektet. I annat fall kan det sluta i katastrof och den kanske största ekonomiska smällen i svensk historia för skattebetalarna. För H2 Green Steel som bara har en sträng på sin lyra är det nedläggning som rekommenderas om investerarna inte vill se sina pengar slukas av ett stort svart hål.

Många olösta problem

LKAB:s tekniksatsning dras i likhet med de flesta gröna omställningar med svåra barnsjukdomar genom att sjösättas innan tekniken är fullgången. Riskerna är också kommersiella/ekonomiska då kritikerna menar att man blundat för en rad problem:

• Det går inte att få fram tillräckligt med järnmalm av den kvalitet som krävs för att tillverka det fossilfria stålet.

• Det finns inte el nog att driva den enormt elslukande verksamheten.

• Efterfrågan på världsmarknaden av slutprodukten är långt mindre än vad som kalkyleras med i de av grön politisk optimism och övertro färgade prognoserna.

• Järnvägsnätet har inte den kapacitet som krävs för att transportera malm till tillverkningsanläggningarna och den färdiga produkten i andra riktningen. Och väljer man i stället transport med lastbil uteblir den gröna effekten och utsläppen av CO2 och andra klimat- och miljöpåverkande ämnen ökar i stället.

• Den teknik som LKAB och H2 Green Steel beslutat använda – kallad direktreduktion med vätgas – är bara en i raden av de som lanserats när ny mark ska brytas på området. Om den kommer att bli kvar på marknaden eller behöva överges är det idag ingen som vet.

Liknande kritik riktas mot riskkapitalsatsningen H2 Green Steel. I rapporten pekar man också på att den enorma elförbrukningen riskerar att slå ut annan elintensiv verksamhet i norra Sverige, företag som inte är av karaktären grön fluga utan har goda förutsättningar för långsiktig överlevnad och bärkraft.

Den idag billiga elen i norr som utgör en förutsättning för lönsamhet i verksamheten kan dock enligt principen om utbud och efterfrågan vändas i sin motsats när det blir huggsexa om en el som inte räcker åt alla. då riskerar elpriserna att skjuta i höjden och alla ekonomiska kalkyler att spricka.

Kan bli hårt slag för berörda kommuner

Flera kommuner lockas nu också att storsatsa skattepengar på infrastruktur för att få dit de gröna stålverksamheterna i hopp om att det ska ge arbetstillfällen och överlevnadspotential för orterna. I stället kan det blir tvärtom, spiken i kistan med inga nya arbetstillfällen och skattepengar som hade behövts till annat i sjön.

– Det är ett fruktansvärt risktagande för de som redan bor i Boden, Luleå och Kiruna och som har ett fungerande liv i dag. De riskerar att befinna sig i en kommun med först överhettning och sedan överskuldsättning och med ett överutbud med bostäder, säger, säger Henreksson i en kommentar till DI.

Han hoppas att den nu presenterade rapporten och utredningen kan få invånare och beslutsfattare i de berörda kommunerna att ta sitt förnuft till fånga och inte dras med i hypen med löften om guld och i dubbel bemärkelse gröna skogar.

I december släpps rapport nummer två med fokus på lönsamhet medan den tredje som adresserar påverkan på samhälle och elmarknad kommer i januari. De ges ut av Skandinaviska policyinstitutet och en stiftelse som Sydsvenska Industri- och Handelskammaren står bakom.

Den nu aktuella första rapporten kan läsas i sin helhet HÄR.

LÄS MER: ”Grönt stål” för hundratals miljarder starkt ifrågasatt