I en debattartikel tar Leif Östling och Ann-Marie Begler från Kommissionen för skattenytta upp LSS-reformen som skulle ge bättre villkor för personer med omfattande funktionsnedsättning, men i dag är bortom kontroll och fusket uppgår till miljardbelopp.

Den tidigare Scaniachefen Leif Östling fick stor uppmärksamhet för sin fråga ”Vad fan får jag för pengarna?”. Nyligen startade han organisationen Kommissionen för skattenytta som ska nagelfara hur omdömesgillt eller inte våra makthavare handskas med de dryga tusen miljarder kronor som svenskarna varje år betalar in till statskassan.

– Sverige har det högsta skattetrycket i OECD och då är det viktigt att vi får en utväxling på de här pengarna för medborgarna, slår Östling fast som grundtanke bakom sitt skattegranskande initiativ.brot

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Leif Östling om sin skattegranskning

I debattartikeln konstaterar duon att det inte längre går att blunda för det faktum att ineffektiviteten i användningen av våra skattemedel till inte obetydlig del beror på fusk med våra trygghetssystem, och att detta är en brottslighet som innebär miljardförluster för staten.

Sammantaget betalar våra välfärdssystem felaktigt ut runt 18 miljarder kronor varje år. Sedan år 2005 uppgår de felaktiga utbetalningarna till över 300 miljarder kronor. En svindlande summa som kan vara värd att ställa mot de ökade kostnader för exempelvis försvaret på drygt 40 miljarder kronor per år som nu är föremål för politiska finansieringsdiskussioner.

Kommissionen för skattenytta kommer att belysa denna problematik i en kommande rapport. Man framhåller samtidigt att vi här har att gör med ett problem som inte minst drabbar assistansbranschen.

Vi måste våga se sanningen i vitögat. Den år 1994 införda LSS-reformen som syftade till att ge bättre villkor för personer med omfattande funktionsnedsättning är idag bortom politisk kontroll. Den ursprungliga budgeterade kostnaden var 3,3 miljarder i dagens penningvärde. År 2021 uppgick kostnaden till 24 miljarder. En ökning på 700 procent. Till detta finns flera förklaringar. Lagstiftningen har ändrats. Fler beviljas assistans i dag. De som beviljas assistans bedöms ha ett större behov än tidigare.

En av förklaringarna till dagens situation “är utan tvivel att detta är en bransch som är utsatt för kriminalitet”. Samtidigt ser man ett samband mellan det ökande fusket och det ökande antalet personer som under den senaste tioårsperioden beviljats arbetstillstånd för att arbeta som personlig assistent.

Här finns en invandringsrelaterad problematik som måste belysas. Genom att överdriva brukarens assistansbehov har huvudmännen skapat fabricerade anställningar för så kallade tredjelandsmedborgare, alltså personer som är medborgare i ett land utanför EU och som på detta sätt får möjlighet att söka arbetstillstånd som personliga assistenter. Vi talar om skenanställningar, arbetskraftsexploatering, i vissa fall illegalt arbete eller att redovisad assistans överhuvudtaget inte utförs.

För att i grunden komma till rätta med arbetskraftsinvandringens påverkan på brottsligheten inom assistansområdet anser Östling och Begler att vi måste diskutera denna fråga och att regeringen bör stoppa möjligheten till arbetskraftsimport av personliga assistenter till ett system som kan kontrollera och beivra denna typ av kriminell verksamhet finns på plats.

Allt annat är i grund och botten en ansvarslös hållning där de stora förlorarna även fortsättningsvis blir i första hand brukarna, men också alla skattebetalare som gärna bidrar för att hjälpa svårt funktionsnedsatta men som inte vill fortsätta att göda kriminell verksamhet.