En genomgång som polisen och åklagarmyndigheten gjort av över 600 slumpmässigt utvalda sexualbrottsärenden de senaste åren visar att bara omkring 200 anmälda övergrepp spårsäkras varav endast fyra av tio skickas på analys.

Ifall det gått mindre än tio dagar efter ett sexuellt övergrepp bör en spårsäkring utförd med en spårsäkringssats ske, vilket innebär en omfattande undersökning av offrets kropp för att säkra spår och dokumentera skador.

– Det är viktigt att säkra spår för att kunna döma en gärningsman, säger Eva Wettborg, chef för forensiskt analysteam vid polisen i Stockholm till SVT.

Men enligt genomgången analyseras alltså inte 60 procent av de säkrade spåren. Skälet till detta ska vara bristfällig dokumentation.

Kritik

Enligt Wettborg måste så många av spårsäkringssatserna som möjligt analyseras, dels för att kanske finna en gärningsman som begår andra eller liknande brott, dels för att ge brottsoffret upprättelse.

Att det varit de enskilda utredarna som ansvarat för hanteringen anses inte rättssäkert.

– Många spårsäkringssatser är nog bortslängda, destruerade eller ligger i en hylla på någons tjänsterum. Vi kan inte med säkerhet veta att de spår som skulle skickats på analys har skickats, säger hon.

2018 infördes nya nationella riktlinjer för hur spårsäkringssatserna ska hanteras och i Stockholm ska man ha fått ordning på rutinerna medan man i resten av landet ligger efter.