Italienska forskare har funnit att hos personer med mikroplast i plack som täpper till deras halsartärer var risken för hjärtinfarkt, stroke eller död fyra och en halv gånger högre än hos dem vars plack inte innehöll plast.

Mikroplast finns överallt, bland annat i de fettavlagringar som kallas plack som kan byggas upp i artärerna och orsaka hjärtsjukdomar och stroke.

Fynden förvånar Dr Eric Topol, kardiolog och vice vd för Scripps Research i La Jolla, Kalifornien.

– Det är extraordinärt, säger han.

– Jag har varit kardiolog i drygt tre decennier och jag hade aldrig föreställt mig att vi skulle ha mikroplast i våra artärer och att dess närvaro skulle påskynda åderförkalkning.

Blockering av artärerna, särskilt halspulsådern, är en välkänd varningssignal för stroke och hjärtsjukdomar. När halsartärerna blir blockerade eller överbelastade med plack flödar mindre blod till hjärnan vilket i bland resulterar i stroke eller till och med dödsfall.

Många studier har visat att små bitar av plast, vissa för små för att ses, kan komma in i människokroppen genom mat, inandning eller exponering för huden och har hittats i moderkakan, lungorna, levern, bröstmjölken, urinen och blodet.

Främmande partiklar med taggiga kanter

För att ta reda på om det fanns mikroplaster i fettavlagringarna testade de italienska forskarna för mikroplast i placket som hade tagits bort från halsen på 257 patienter mellan 2019 och 2020. Av dessa hade 150 stycken, motsvarande 58 procent, mätbara mängder polyeten och i bland polyvinylklorid.

Med hjälp av kemiska tester och elektronmikroskop fann forskarna också ”synliga främmande partiklar med taggiga kanter” i fettavlagringarna.

Tidigare studier har visat att mikroplast- och nanoplastpartiklar kan framkalla inflammation och andra negativa effekter i kroppen. De italienska forskarna testade för inflammatoriska markörer och hittade fler av dem i blodet hos patienter med högre nivåer av mikroplast.

Efter att ha studerat patienterna i 34 månader var frekvensen av hjärtinfarkt, stroke och död fyra och en halv gånger högre hos personer med mikroplastiska och inflammatoriska markörer än de utan.