Sveriges kriminella ekonomi omsätter i dag lika mycket som hela byggsektorn – och genererar vinster på nivåer som kan jämföras med Chicagos och Al Capones gangstervälde under förbudstiden i USA. En ny ESO-rapport visar att brottsligheten inte längre är ett randfenomen, utan ett systemhot som genomsyrar arbetsmarknad, företag och välfärd och omsätter hundratals miljarder kronor.
När gangsterbossen Al Capone kontrollerade sprithandeln i Chicago på 1920-talet byggde han sitt imperium på en enkel princip: enorma vinster, låg upptäcktsrisk och ett samhälle fullt av sårbarheter att utnyttja. Enligt Polisen är parallellen till det nya Sverige inte längre särskilt långsökt.
I den nya rapporten Svarta siffror från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) uppskattas den kriminella ekonomin i Sverige omsätta 352 miljarder kronor per år, med 185 miljarder i årlig vinst – motsvarande nästan 3 procent av BNP
– Det är samhällshotande och genomsyrar hela samhället, alla branscher. Vi ser nu samma typer av strukturer som i klassiska maffiasamhällen, säger rikspolischef Petra Lundh i en kommentar till TN.
Brottslighet som affärsmodell
Till skillnad från den gängkriminalitet som ofta dominerar rubrikerna visar rapporten att den största delen av brottsvinsterna inte kommer från narkotika eller vapen – utan från verksamheter som i grunden är lagliga.
Gängkriminaliteten är dokumenterat ett i huvudsak invandringsrelaterat problem. Det framgår inte av utredningen hur stor andel av den övriga brottslighet som infiltrerat lagliga verksamheter som också är invandringsrelaterad
Den svarta ekonomin, främst svartarbete och skatteundandragande, står för 96 miljarder kronor i årlig vinst, mer än hälften av hela den kriminella ekonomin. Enbart svartarbete beräknas ge omkring 60 miljarder kronor, medan andra skattefel tillför ytterligare 35 miljarder.
Här handlar det ofta inte om rån eller våld, utan om företag som systematiskt bryter mot regler: fuskar med löner, arbetsmiljö, moms och sociala avgifter. Enligt rapporten är det just denna typ av arbetslivskriminalitet som orsakar störst samhällsekonomisk skada.
– Det är exploatering av samhällssystemen snarare än klassisk kriminalitet som dominerar, säger kriminologiprofessorn Amir Rostami, en av rapportens författare.
Organiserat – men inte alltid gängstyrt
Rapporten gör en viktig distinktion: alla brottsvinster är inte kopplade till organiserad brottslighet i snäv bemärkelse, men effekten är ändå systemhotande.
Den illegala ekonomin – narkotika, vapensmuggling, förfalskade varor och organiserade stölder – genererar omkring 41 miljarder kronor i vinst. Här är kopplingen till kriminella nätverk tydlig, liksom användningen av våldskapital och internationella strukturer.
Samtidigt kommer stora belopp från det som rapporten kallar kriminella transaktioner: bidragsbrott (10 mdr), bedrägerier mot EU (16 mdr), bedrägerier mot företag och privatpersoner (13 mdr).
I dessa fall rör det sig både om organiserade upplägg och om mer spritt fusk. Men enligt ESO är det ur ett systemperspektiv ofta ointressant vem som gör vad – när beteendena är tillräckligt utbredda blir effekten densamma.
– Små överträdelser i stor skala kan vara lika skadliga som organiserad brottslighet, konstaterar rapporten.
Penningtvätt – navet i systemet
En särskilt oroande slutsats är hur tätt sammanflätad den kriminella ekonomin är med den legala. Penningtvätt, målvakter, falska fakturor och skalbolag gör att brottsvinster kan slussas in i helt vanliga företag.
Kriminella tjänster – som att tvätta pengar, ordna bulvaner eller utnyttja insiders i myndigheter och banker – beräknas generera omkring 9 miljarder kronor i vinst, men deras verkliga betydelse är större än siffran antyder. De är förutsättningen för att resten av systemet ska fungera.
”Vi kan inte bara lagföra oss ur problemet”
ESO-rapporten slår fast att repressiva åtgärder inte räcker. I stället krävs ett systemskifte i kriminalpolitiken: tätare kontroller, bättre myndighetssamverkan och fler administrativa verktyg som näringsförbud och indragna tillstånd.
Det är en analys som delas av Polisen.
– Vi kan lagföra hur många som helst, det kommer nya hela tiden. Vi måste täppa till luckorna, bristerna och sårbarheterna i systemen, konstaterar Petra Lundh.
Precis som i fallet Al Capone pekar rapporten på att det i slutändan kan vara skattekontroller, tillsyn och ekonomisk uppföljning – snarare än fler fängelsedomar – som avgör kampen mot den moderna maffian.
