Trots historiskt hög elproduktion blöder den svenska vindkraften ekonomiskt. En omfattande genomgång av branschens bokslut visar att förlusterna inte bara är stora – de tilltar. Man ifrågasätter om någon vindkraft överhuvudtaget skulle ha byggts på kommersiella villkor.
Bakom den senaste analysen i raden som larmar om brakförluster för vindkraftsbranschen står docent Christian Sandström och företagsekonomen Christian Steinbeck Deras siffror tecknar bilden av en strukturkris med potentiellt enorma kostnader för skattebetalarna. Det rapporterar bland annat Fokus.
Massiv produktion – men ännu större minus
Det gångna året levererade svenska vindkraftverk fler kilowattimmar än någonsin tidigare. Ändå försämrades lönsamheten dramatiskt. Enligt den genomgång som Christian Sandström och Christian Steinbeck presenterade på Ekonomiskt Forum redovisade 240 vindkraftsbolag ett samlat underskott på cirka 6,3 miljarder kronor för 2024.
LÄS ÄVEN: Professor: Forskare har fel om havsbaserad vindkrafts lönsamhet
Bolagen som ingår i analysen står för omkring 85 procent av all vindkraftsproduktion i Sverige. Det handlar alltså inte om ett urval i marginalen, utan om branschens kärna.
Den genomsnittliga resultatmarginalen efter finansiella poster landade på minus 51 procent. Med andra ord: kostnaderna var i snitt drygt en och en halv gång så stora som intäkterna. Utfallet blir att åtta av tio vindkraftverk i Sverige ägs av bolag som går med förlust.
Förluster i hela landet – men värst i norr
Situationen är mest akut i Norrland, där vindkraften byggts ut snabbast. Där uppgick den genomsnittliga resultatmarginalen till omkring minus 83 procent, med samlade förluster nära 4,8 miljarder kronor. Men Sandström och Steinbeck understryker att problemet inte är geografiskt isolerat.
Även i övriga Sverige är siffrorna röda. Utanför Norrland låg den genomsnittliga marginalen runt minus 26 procent, och nästan hälften av verken drevs av bolag som inte gick runt. Mönstret är nationellt – och enligt Steinbeck är det just utvecklingen över tid som är mest alarmerande. Förlusterna planar inte ut utan växer år för år, trots att den totala produktionen inte längre ökar i samma takt.
Överproduktion pressar priserna
En central förklaring som forskarna lyfter är hur vindkraftens produktionsprofil krockar med marknaden. Elen produceras när det blåser, inte när efterfrågan är som störst. Och när det blåser i Sverige gör det ofta detsamma i Finland, Baltikum och norra Tyskland.
Resultatet blir återkommande elöverskott i hela regionen. Varje nytt vindkraftverk bidrar till att pressa priserna – inte bara för sig självt, utan även för befintliga anläggningar. Ju mer vindkraft som byggs, desto sämre betalt får alla producenter.
LÄS ÄVEN: Vision om 100 procent förnybart sågas: ”En fantasi”
Konsekvensen syns i ett växande antal timmar med extremt låga eller till och med negativa elpriser. I praktiken innebär det att det kostar pengar att leverera el till nätet. Steinbeck beskriver hur vindkraftverk därför allt oftare stängs av trots goda vindförhållanden, helt enkelt för att fortsatt produktion skulle öka förlusten.
Kapitalkrävande och extremt räntekänsligt
Den andra huvudförklaringen handlar om finansieringen. Vindkraft är en av de mest kapitalkrävande formerna av elproduktion. Ett modernt landbaserat verk kan kosta flera hundra miljoner kronor och ska sedan betalas tillbaka över 20–30 år, med intäkter som varierar kraftigt från år till år.
Många projekt räknades hem under perioden med extremt låga räntor, ofta runt 2–3 procent. Det höll kalkylerna vid liv trots svaga kassaflöden. Men det gör också affärerna extremt känsliga. När räntor eller elpriser rör sig upp eller ner får det omedelbara och stora effekter på resultaten.
Steinbecks slutsats är att verksamheten i grunden inte är robust nog att bära normala affärsvillkor.
Högre verk – större slitage
En tredje faktor rör själva tekniken. För att få ut mer el har verken blivit allt högre, med längre rotorblad och större svepyta. Det ökar produktionen – men också belastningen på materialen.
När höjden ökar växer krafterna snabbt, och inte linjärt utan exponentiellt. Högre verk utsätts för starkare och mer varierande vindar, vilket leder till vibrationer, materialutmattning och i värsta fall haverier. Problemen som uppmärksammats i stora parker, som Björnberget utanför Sundsvall, ses av forskarna som symtom på detta.
Risken är att den faktiska livslängden blir betydligt kortare än de 25–30 år som ofta används i kalkylerna. Om verk måste repareras i grunden eller ersättas långt tidigare rasar hela affärsmodellen.
Dubbla system – dubbla kostnader
Därtill pekar Sandström och Steinbeck på en mer övergripande systemfråga: vindkraften ersätter inte annan elproduktion, utan lägger sig ovanpå. Eftersom el måste finnas även när det inte blåser krävs parallella system i form av vattenkraft, kärnkraft, gasturbiner eller import.
LÄS ÄVEN: Tvärstopp för vindkraft – intresset som bortblåst
Det innebär att hela elsystemet måste hållas intakt, med tillhörande kostnader, samtidigt som vindkraften byggs ut. Dessa systemkostnader syns inte i vindkraftsbolagens bokslut, men belastar samhället i stort.
Skattebetalarna får ta notan
Sammantaget menar forskarna att branschen närmar sig en punkt där problemen inte längre kan skjutas på framtiden med billiga lån eller politiska ambitioner. När projekten inte håller ekonomiskt riskerar kostnaderna att flyttas från investerarna till det offentliga, det vill säga skattebetalarna.
Enligt Sandström och Steinbeck har utbyggnaden till stor del möjliggjorts genom offentligt understödd finansiering: direkta stöd, ersättningssystem samt lån via statliga eller EU-nära institutioner. När kalkylerna spricker är det dessa strukturer som riskerar att ta smällen.
De ifrågasätter om någon större vindkraftsetablering alls hade blivit av på helt kommersiella villkor.
Kostnader lever vidare efter konkurs
Riskerna upphör inte när ett bolag går omkull. Vid konkurser uppstår frågor om nedmontering, markåterställning och kvarlämnad infrastruktur. I teorin ligger ansvaret hos bolagen, men i praktiken är säkerheterna ofta otillräckliga. Då riskerar kostnaderna att hamna hos markägare, kommuner eller staten.
LÄS ÄVEN: Vindkraften nästa gröna kollaps
Samtidigt tillkommer systemkostnader för elkunderna: nätutbyggnad, balansåtgärder och reservkapacitet. Dessa finansieras via elnätsavgifter och statliga satsningar – ytterst av hushåll och företag.
Krav på mer offentliga pengar
Mot denna bakgrund pekar Sandström och Steinbeck på en växande systemrisk: förlusterna socialiseras medan intäkterna i hög grad privatiseras. När underskotten blir tillräckligt stora hamnar de hos skattebetalarna.
Samtidigt ökar trycket på ytterligare offentliga åtaganden. I en nyligen publicerad debattartikel krävde SKR:s ordförande Anders Henriksson, tillsammans med företrädare för vindkraftsbranschen, permanenta och statligt finansierade ersättningar till kommuner för att möjliggöra fortsatt utbyggnad.
I samma artikel konstateras att över 90 procent av projekten stoppats kommunalt – men de ekonomiska problem som Sandström och Steinbeck identifierar nämns inte.
Deras genomgång tecknar i stället bilden av en bransch där rekordproduktion går hand i hand med rekordförluster – och där notan riskerar att hamna hos helt andra än dem som tog investeringsbesluten.
LÄS ÄVEN: Årsredovisningar visar: Brakförlust för Vattenfalls vindkraft fem år i rad
