Zara Larsson och feminismens moraliska sammanbrott

NYHETSKRÖNIKA • Zara Larssons hyllning av kriminella och hat mot migrationsmyndigheter är inte ett isolerat utspel, utan en del av ett större ideologiskt mönster. Jag påster att det handlar om en antihumanistisk sekt. Samtidigt som dessa västerländska feminister mobiliserar mot rättsstater och för islamistiska rörelser, möts kvinnors verkliga kamp för frihet – i Iran och på andra håll – av tystnad. Resultatet är ett moraliskt och kulturellt sammanbrott där lag och demokrati betraktas som förtryck.

När jag ser Zara Larssons inlägg på sociala medier skäms jag som svensk, nästan lika mycket som jag skäms över hur Greta Thunberg under senare år bidragit till att svärta ner bilden av Sverige internationellt. Dessa kvinnor ser olika ut, men de verkar i praktiken för samma agenda – oavsett om den är glittrigt insvept i popmusik eller iklädd en förment akademisk fernissa.

Feministiska vänsterkvinnor över hela västvärlden mobiliserar nu öppet för kriminella och islamistiska förtryckare, sida vid sida med Hamas- och Palestina-demonstrationer där antisemitiska ramsor mot judar och Israel skanderas utan genans.

LÄS ÄVEN: Feminismen fann slutligen sin allierade i islamismen

Samtidigt råder närmast total tystnad om den revolution som just nu utspelar sig i Iran – där kvinnor fängslas, torteras och dödas för att de vägrar bära slöja, där tusentals demonstranter redan mördats av den islamistiska regimen. Där finns inga trendande hashtags, inga tårfyllda selfies och få svenska vänsterkvinnor som skriker i megafoner.

Vi vet alla hur Greta Thunberg visar upp sig tillsammans med Hamas-allierade och hur hon vägrar se på videoklipp från Israeliska myndigheter om hur judar behandlats av Hamas-terrorister – och hon gick från att vara en ”klimataktivist” till en Hamas- och terroristaktivist.

LÄS ÄVEN: ”Martyrerna dog inte förgäves” – Greta-organisation hyllar Hamas terror

Parallellt kommer rapporter om att var femte kvinna i Sverige inte planerar att skaffa barn. Ett civilisatoriskt faktum som passerar märkligt obemärkt i exakt samma kretsar som påstår sig värna framtiden. Barnafödandet i Sverige har sjunkit till den lägsta nivån sedan statistik började föras på 1700-talet, vilket minst sagt känns oroväckande. Och vem vågar ställa frågan varför?

Sociala medier i väst fylls av videor där vita, vänsterliberala kvinnor filmar sig själva när de skriker, gråter och uppvisar vad som närmast liknar affektiva sammanbrott över att amerikanska ICE-agenter försöker genomföra den migrationspolitik som faktiskt beslutats genom demokratiska val. De vägrar acceptera att våldtäktsmän, mördare och grova kriminella utan medborgarskap utvisas.

LÄS ÄVEN: Sångerskan Zara Larsson hatar polisen – bad dock om deras hjälp när hon blev hotad

Och de verkar urskiljningslöst hata den västerländska stat som försöker upprätthålla lagen.

När rättsstaten blir fienden och lagbrottet en dygd

Det är i detta klimat som den svenska artisten Zara Larsson publicerar sitt numera internationellt uppmärksammade inlägg där hon radar upp vad hon säger sig älska: invandrare, kriminella, abort, socialism och olika identitetspolitiska markörer – för att därefter deklarera att hon hatar ICE, den amerikanska migrationspolisen. Hennes hat mot Trump är såklart också oförblommerat.

Detta är resultatet av flera decennier av intersektionell propaganda som genomsyrat skolor, universitet, medier och institutioner i stora delar av västvärlden. Under etiketten ”feminism” har man byggt en ideologisk världsbild som saknar varje reellt samband med jämställdhet eller kvinnors faktiska rättigheter, eller ens verkligheten som sådan.

Jonas Andersson

I ett enda svep demoniseras rättsstatens våldsmonopol, medan lagbrott romantiseras – så länge förövaren tillhör rätt kategori. Att hon i efterhand försöker nyansera, förklara eller backa från formuleringarna förändrar ingenting. Budskapet är redan levererat, internaliserat och applåderat.

Symboliken är glasklar – empatin reserveras för lagbrytaren, hatet riktas mot den som upprätthåller lagen.

Man kan fråga sig vad denna patologi egentligen består av. Hur hatet och aggressionen kunnat nå en nivå där kvinnor kastar sig framför polisbilar, försöker köra över federala agenter eller aktivt saboterar myndighetsutövning – allt i en föreställd rättvisas namn.

En del skulle kalla det galenskap. Jag väljer en mer analytisk förklaring.

Detta är resultatet av flera decennier av intersektionell propaganda som genomsyrat skolor, universitet, medier och institutioner i stora delar av västvärlden. Under etiketten ”feminism” har man byggt en ideologisk världsbild som saknar varje reellt samband med jämställdhet eller kvinnors faktiska rättigheter, eller ens verkligheten som sådan.

Dagens feminism är inte en frigörelseideologi. Den är ett vänsterextremistiskt lojalitetssystem – och detta säger jag även med vetskapen att det finns många kvinnor på högerkanten som insisterar att kalla sig själva feminister. Men det är ett system där den yttersta dygden är att alltid ta ställning mot den egna civilisationen och ”den vita mannen” – och alltid för dess fiender, om dessa så må vara islamister, terrorister eller bara kriminella.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Blockerar vägen och attackerar polis – skjuts ihjäl

Därför kan samma rörelse som säger sig värna kvinnor mobilisera för just dessa islamistiska organisationer. Därför påstås slöjan vara en symbol för ”frihet” i Paris, London och Stockholm, när det samtidigt är ett livsfarligt tvång i Teheran. Ett tvång man väljer att inte se. Och därför betraktas västerländsk lag, polis och gränskontroll som ondskan själv – medan klanstrukturer, religiöst förtryck och kriminella nätverk ursäktas som ”reaktioner” eller ”motstånd”.

Feminism som lojalitetssystem, inte frigörelse

Denna ideologi – feminismen – är i dag öppet allierad med islamismen, läs gärna min senaste krönika om detta ämne, och med den gamla vänsterns arv – oavsett om man kallar det kommunism, socialism eller identitetspolitik. Fiendebilden är densamma: väst, nationen, familjen, rättsstaten och i förlängningen demokratin.

I dag riktas denna ”vårdandeinstinkt” mot dem som av ideologin pekats ut som ”offer”: kriminella, illegala migranter och islamister – oavsett vad de faktiskt gör. Det spelar ingen roll om de våldtar, mördar eller systematiskt förtrycker kvinnor. De är ändå ”de svaga”, eftersom trosdoktrinerna säger så.

Jonas Andersson

Jag har själv varit involverad i feministisk teoribildning under många år, bland annat som tidigare lektor vid Konstfack. Jag vet hur patologin akademiserats. Jag känner de förvillade argumenten. Och jag har sett hur begrepp vrids, hur språket perverteras och används som vapen – och hur föreställda moraliska makthierarkier ersätter juridiska principer.

I dessa rum klingar Orwell klockrent: krig är fred, frihet är slaveri, okunskap är styrka. Ja, fel är helt enkelt rätt.

Det finns också en annan analys som allt oftare presenteras – den biologiska. Att kvinnor är mer benägna att skydda, vårda och ta hand om det som uppfattas som det svagare. När kärnfamiljen demoniseras, när moderskap förlöjligas och när det egna samhället beskrivs som moraliskt förkastligt, måste denna drivkraft hitta ett nytt objekt.

I dag riktas denna ”vårdandeinstinkt” mot dem som av ideologin pekats ut som ”offer”: kriminella, illegala migranter och islamister – oavsett vad de faktiskt gör. Det spelar ingen roll om de våldtar, mördar eller systematiskt förtrycker kvinnor. De är ändå ”de svaga”, eftersom trosdoktrinerna säger så.

Zara Larsson – ett symptom på en större patologi

Kanske stämmer denna förklaring, kanske inte. Men det är uppenbart att ett stort antal västerländska kvinnor i dag röstar på de mest extrema och demokratifientliga partierna, samtidigt som de ställer sig på kvinnoförtryckande islamisters sida – i en desperat och förvirrad ambition att värna den svagare parten.

Resultatet är ett moraliskt sammanbrott där rättssäkerhet beskrivs som förtryck, demokratiska beslut som fascism och våldsutövning som något ont – men bara så länge den utförs av den demokratiska staten.

Zara Larsson är inte problemet. Hon är symptomet. Ett medialt perfekt ansikte för en ideologi som lärt en hel generation att hata sitt eget samhälle mer än dem som faktiskt gör det – och som är på väg att ta över det.

LÄS ÄVEN: Svenska artistens ilska mot Trumps USA: ”Jag älskar kriminella och invandrare”

Kanske kan islamister och kriminella snart ta över våra demokratiska samhällen till muzak-toner av Zara Larsson i bakgrunden, det får tiden utvisa.

Jag är förvissad om att vi kan – och måste – stå emot ondskan, även om den ser vacker ut och bär glittriga klänningar.