LEDARE • Nyligen skrev jag om hur ett av låsen i svensk grundlag – totalförbudet mot att återkalla medborgarskap – är på väg att öppnas. Det är en viktig normalisering av det politiska handlingsutrymmet i ett Sverige där många aldrig borde fått bli svenska medborgare och andra förverkat rätten att fortsätta vara det. Men parallellt löper en process om grundlagslåsens själva mekanik som, om den går i mål först, kan göra det förstnämnda grundlagslåset omöjligt att öppna med nuvarande nyckel. Oklarheter kring detta reser frågor – en av dem är om regeringen håller på att sätta krokben för sin egen politik.

Samtidigt som riksdagen förbereder den första av två voteringar om möjligheten att återkalla medborgarskap, arbetar man också med ett förslag om att ändra beslutsreglerna för framtida grundlagsändringar och införa krav på kvalificerad majoritet vid det andra beslutet. Båda förslagen följer samma procedur: två likalydande beslut med ett riksdagsval emellan. Men eftersom de löper parallellt får de en förmåga att påverka varandra.

Tanken med 2/3-regeln är att skärpa skyddet för grundlagen och öka trögheten i förändringar av densamma. Bakgrunden till varför man anser det behövligt blir föremål för en tredje framtida ledare av undertecknad på temat grundlagsändringar. Här nöjer vi oss med att konstatera att en sådan grundlagsändring, när den trätt i kraft, påverkar alla framtida grundlagsändringar. Om 2/3-regeln får sin slutliga riksdagsbehandling före medborgarskapsfrågan och träder i kraft med omedelbar verkan, förändras förutsättningarna för den senare processen radikalt – från enkel majoritet till kvalificerad sådan.

Möjligt kan bli omöjligt

Redan det förstnämnda är, givet hur opinionssiffrorna ser ut idag, ingen självklarhet att Tidöpartierna samlar ihop efter valet. Det sistnämnda är en praktisk omöjlighet, i vetskap om att samtliga oppositionspartier, S, MP, V och C, har klargjort att man tänker rösta emot. Grundlagsarbete ska kännetecknas av särskild noggrann- och eftertänksamhet men nu blir det lite som ett upplopp i högt tempo mellan två tävlande om vem som ska komma i mål först.

Den som vill genomföra medborgarskapsändringen har ett intresse av att dess andra beslut kommer före ikraftträdandet av 2/3-regeln. Den som av motsatta skäl önskar se förslaget nedrösta vill se det omvända. Samtidigt är det ingen som offentligt till väljarna kommunicerar det här. Man argumenterar bara för och emot de två grundlagsändringarna i två separata samtal. Men smockan hänger i luften – det måste rimligen bli en politisk strid om tågordningen. Allt annat vore märkligt.

En tidsplan där två önskas

Regeringen och SD har offentliggjort en tidsplan för grundlagsändringen gällande medborgarskap, men varken de eller oppositionspartierna har gjort samma sak för den andra grundlagsändringen om kvalificerad majoritet för grundlagsändringar. Här finns bara avsiktsförklaringar från partierna där samtliga partier utom SD aviserat att man ämnar rösta för en sådan grundlagsändring. Varför det fördelar sig med sådan slagsida mellan ja och nej är som nämnts material för en kommande ledare.

Det ankommer primärt på regeringen att i närtid tala om hur man avser göra med en proposition för ändring av reglerna för en grundlagsändring till kvalificerad majoritet så att oppositionspartierna tvingas bekänna färg. Ska man trycka på för att få den ordningsföljd på de två grundlagsrelaterade omröstningen som gynnar dem eller förlita sig på att man vinner valet och kan sänka grundlagsändringen om medborgarskap med nuvarande regler där enkel majoritet räcker? Men man har också ett ytterligare kort att spela.

Kan spela motionskortet

En grundlagsändring måste inte komma via regeringsproposition utan kan också väckas genom motion från riksdagsledamöter. Formellt är initiativrätten alltså öppen även för oppositionen. Det avgörande är inte vem som lägger förslaget, utan att riksdagen fattar två likalydande beslut med ett val emellan.

Däremot är det inte oppositionen som styr när en sådan motion behandlas. Tidplanen bestäms i praktiken av utskotten – i detta fall konstitutionsutskottet – där regeringspartierna tillsammans med SD har majoritet. Även om alla partier utom SD säger sig stödja 2/3-regeln i sak, kan regeringssidan blockera eller skjuta upp behandlingen med hänvisning till att frågan bör avgöras genom regeringens egen proposition.

Tidöpartierna håller pressträff om grundlagsändring för att möjliggöra återkallande av felaktiga och missbrukade medborgarskap. Bild: Regeringskansliet.

Politiskt skulle det vara besvärligt för regeringspartierna att öppet rösta nej till en reform de sagt sig stödja, men det är möjligt att säga ja till idén och nej till tidpunkten. Oppositionen kan på det här sättet göra det svettigt för regeringen att förklara varför man vill förhala processen om en grundlagsändring som man själv framhållit som så angelägen och man kan anklaga regeringen för att göra det av egennyttiga skäl – att man vill säkra en vinst i den andra grundlagsändringen om medborgarskap – och att man äventyrar den ”liberala demokratin” genom att inte prioritera ett stärkt skydd mot grundlagsändringar. Men, som sagt, mer i sak om den argumentationen i en kommande ledare.

Oppositionen kan däremot inte på egen hand tvinga fram ett snabbt första grundlagsbeslut. I praktiken krävs att minst ett av regeringspartierna bryter blockordningen för att oppositionens tidplan ska bli verklighet. Det är inte bortom det tänkbara att oppositionen skulle kunna övertala exempelvis Liberalerna att byta sida, om Mohamsson bedömer att det skulle gynna de urusla opinionssiffrorna. Inom L är desperationen stor, det handlar om partiets fortsatta existens som ett riksdagsparti. Men scenariot att runda en regeringsproposition med en riksdagsmotion får kanske ändå ses som osannolikt och möjligen något som kan framföra som ett hot i debatten.

Klara besked innan valrörelsen

Idén med grundlagar är att de ska vara samhällets mest stabila och förutsägbara byggnadsverk och en stomme för det demokratiska rättssamhället. Att två tunga grundlagsfrågor löper parallellt behöver i sig inte vara ett stort problem, även om det inte är idealiskt att låta så centrala lagförslag slåss om utrymmet i den offentliga debatten och mediers och väljares uppmärksamhet.

Det som är olyckligt här är att den ena lagändringen potentiellt kan förändra villkoren för den andra och att ingen vet hur det kommer att bli med den saken. Detta eftersom regeringen inte har kommunicerat hur man ämnar göra med att ändra reglerna för grundlagsändringar och låta det beskedet bli utgångspunkt för eventuella motdrag från oppositionen så att den diskussionen kan få ett avslut innan valrörelsen drar igång på allvar där det finns tillräckligt många andra brännande ämnen att fokusera på.

Fokus bör dessutom ligga på sakinnehållet i de två föreslagna grundlagsändringarna, inte på en metadebatt om hur besluten ska tas för att gynna den ena eller andra sidan. För en av grundlagsreformerna är tidsplanen spikad – den om att öppna låset som stänger inne politiken från att upphäva felaktiga och missbrukade medborgarskap. Nu behöver vi få veta om nyckeln till det låset kommer att bli obrukbar innan den hinner vridas om, därför att hela låsmekanismen bytts ut.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Håller grundlagslåset på att öppnas?