Sverige har redan i dag en förtalslagstiftning som är rättsosäker, oförutsebar och politiserad. Den används inte sällan som ett maktmedel för att tysta journalister, opinionsbildare och samhällskritiker – särskilt sådana som utmanar vänsterns tolkningsföreträde. Mot den bakgrunden är det närmast obegripligt att Tidöregeringen, och inte minst SD, nu föreslår att straffskalan för grovt förtal ska ändras till enbart fängelse, upp till två år.

Inga böter. Ingen proportionalitet. Bara fängelse.

Detta sker samtidigt som rättspraxis redan visat sig vara grovt skev. Domstolar har gång på gång klassat uppenbart offentliga aktörer som ”privatpersoner”, ignorerat helhetsbedömningar enligt YGL och TF, och fällt journalister trots att uppgifterna varit hämtade ur offentliga handlingar eller framförts i tydlig samhällskontext. Tomas Åberg-fallen är bara ett av flera exempel där granskning bestraffats och då inte för att den varit falsk, utan för att den varit obekväm.

Att i detta läge höja straffnivån, utan att samtidigt reformera själva systemfelet, är att hälla bensin på en redan brinnande rättsskandal. Varför godkänner SD detta? Eller är detta ett rent förbiseende?

Samnytt intervjuade en av SD:s riksdagsledamöter i justititeutskottet, Pontus Andersson Garpvall, men vi får inga svar. Han säger bara att det är ”uppenbart att förtalslagstiftningen behöver göras om i grunden”. Men varför accepterar då SD en förändring som förvärrar lagens konsekvenser, när partiet självt anser att den idag slår fel?

Konsekvensen är uppenbar. Om förslaget klubbas, vilket det sannolikt kommer att göra, innebär en fällande dom för grovt förtal automatiskt fängelse. För ansvariga utgivare betyder det personlig frihetsrisk. För redaktioner betyder det operativ kollaps. För journalistiken betyder det självcensur.

Vansinnigt att gå med på

Och ja, detta kommer att utnyttjas. Lawfare är inte en teori utan ett faktum. Vänstern har i åratal använt rättsprocesser som ett vapen för att försöka knäcka motståndare. Med denna lagändring sänks tröskeln ytterligare. Varje granskning av brottslighet, islamism, maktmissbruk eller offentligt finansierade aktivister blir ett potentiellt fängelseärende – om någon väljer att känna sig kränkt.

LÄS ÄVEN: Samnytts ansvarige utgivare döms till fängelse – efter journalistik om Näthatsgranskaren

Det absurda är att detta alltså sker trots att Sverigedemokraterna själva mycket väl känner till problemen. I svaret på min motion om förtalslagstiftningen till partets Landsdagar i höstas uttryckte partiet förståelse för min kritik: om lagens bristande förutsebarhet, otydlig gränsdragning kring offentliga personer och hur lagen missbrukas mot samhällsdebattörer. Ändå ställer sig SD nu bakom ett förslag som förvärrar exakt dessa problem.

Det är inte ett ”krafttag mot brottsligheten” utan krafttag mot det fria ordet. Så vad i hela friden är det som pågår?

Harmlöst yttrande = fängelse

Det kanske mest rättsvidriga i konstruktionen är att själva spridningen kan göra ett i sig relativt harmlöst yttrande till grovt förtal. Ett påstående som domstolen bedömer som förtal av normalgraden kan – utan att formuleringen ändras ett enda ord – klassas som grovt enbart därför att det nått ”tillräckligt många”. Och detta ”tillräckligt många” behöver enligt praxis inte vara särskilt många alls.

I vissa sammanhang kan det handla om 10–20 personer, exempelvis på en arbetsplats, i en förening eller i en annan avgränsad krets, medan det i digitala sammanhang kan räcka med några hundra läsare eller ett öppet inlägg på sociala medier. Det innebär att en formulering kan anses vara förtal av normalgraden men om det får spridning, antingen genom att en tidning skriver om det eller att det blir populärt på sociala medier, helt plötsligt kan anses vara grovt förtal – utan att en enda stavelse ändrats. Något harmlöst kan alltså bli grovt och då alltså leda till fängelse.

Med andra ord: ju mer journalistik faktiskt når ut, desto större blir straffrisken. Det är ett system som straffar genomslag och belönar tystnad.

Ett exempel på detta som Samnytt skrev om häromdagen är att Dumpens ansvariga utgivare, Sara Larsson, nyss dömdes för grovt förtal för att de skrivit om en polis som letade minderåriga att ha sex med. Med den lagändring SD verkar stå bakom skulle hon alltså få fängelse. Det finns många andra exempel på hur både ansvariga utgivare och privatpersoner skulle hamna bakom lås och bom för i princip ingenting. Totalt vansinne.

Vad har det med organiserad brottslighet att göra?

Läser man lagrådsremissen om detta blir det närmast komiskt. I den står det

I lagrådsremissen lämnar regeringen flera förslag som ett led i att åstadkomma ett mer rättvist straffsystem där straffen på ett bättre sätt återspeglar brottslighetens allvar

Va? Menar de att fängelse för en närmast oskyldig formulering på nätet, som av en domstol betraktas som grov för att 20 personer kanske läst eller sett det, är ett med ”rättvist straffsystem”? Speglar en sådan lagändring verkligen ”brottslighetens allvar”?

Har de stolpskott som skrev fram detta förslag ens sett vilka bisarra domar som delas ut i detta land för förtal? Hur omöjligt det är att på förhand veta om man begår ett brott? Eller ens det faktum att det som idag betraktas som förtal många gånger inte överhuvudtaget borde ses som brottsligt?

Lagrådsremissens rubrik är ”Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor”. Att lagstiftarna och tjänstemännen lyckades fantisera ihop att förtal är ett stort problem eller kräver skärpta straff säger väl rätt mycket om dem.

Svik inte väljarna

Att seriös, granskande journalistik kan leda till fängelse, samtidigt som grova politiska tillmälen och misstänkliggöranden frias eller relativiseras beroende på vem som yttrar dem och i vilket ideologiskt sammanhang, är inget annat än rättsligt godtycke. Godtycke i kombination med fängelsestraff hör hemma i auktoritära stater och knappast i en demokrati som påstår sig värna yttrandefriheten.

Vill regeringen verkligen reformera förtalslagstiftningen måste man börja i rätt ände: tydlig definition av offentlig person, presumtion för försvarlighet vid sanna eller välgrundade uppgifter i samhällsdebatt, krav på helhetsbedömning och ett slut på privata rättsprocesser som syftar till att straffa kritik. Inte genom att låsa in journalister eller privatpersoner för ord på sociala medier.

Jag kan bara hoppas att SD:s representanter i justitieutskottet har missat allt detta. Låt oss kalla det ett förbiseende. Släpp isåfall prestigen, backa på denna punkt och ställ det till rätta. För om detta förslag drivs igenom är det inte bara ett svek mot yttrandefriheten utan också mot de väljare som röstade på Tidöpartierna i tron att maktmissbruk, politiserade domstolar och vänsteraktivism skulle bekämpas. Inte förstärkas.

LÄS MER: Regeringens nya lag: Fängsla dem som pekar ut pedofiler