Från gårdar och herrgårdar till no-go-zoner – så förstördes Sätra, Fittja och Alby på ett halvt sekel

Det som i dag beskrivs som ”särskilt utsatta områden” var en gång några av södra Stockholms mest naturnära och historiskt rika platser. Sätra, Fittja och Alby låg vid vatten, höjder och odlingsmarker, präglade av gårdar, herrgårdar och lång mänsklig kontinuitet. På bara några decennier kom dessa miljöer att rivas upp och ersättas av storskalig betong, social ingenjörskonst och ett samhällsexperiment som inte bara misslyckades – utan bidrog till segregation, otrygghet och politisk förlust av kontroll. Idag pratas här mest arabiska och de svenskar som bor kvar vågar inte gå ut efter mörkrets inbrott. Samnytt har mött några av de svenskar som finns kvar.

Före 1960-talet var Sätra, Fittja och Alby inga anonyma platser. Sätra hade sin gård med rötter i medeltiden och ett landskap som öppnade sig mot Mälaren. Fittja var sedan århundraden ett nav för resande, förvaltning och jordbruk, med Fittja gård som gästgiveri, tingsplats och knutpunkt längs den gamla landsvägen söderut.

Alby bar på en herrgårdshistoria som sträckte sig från agrarsamhället till industrialismens genombrott. Det rörde sig om miljöer där bebyggelsen vuxit långsamt och där natur, bostäder och rörelse hängde samman. Även när förstäder började växa fram efter kriget fanns här förutsättningar för småskalighet, variation och mänsklig närvaro. Det var dessa kvaliteter, vid sidan av den svenska gemenskapen, som med tiden kom att offras.

Miljonprogrammet – ett ideologiskt brott

När Socialdemokraterna på 1960- och 70-talen drev igenom miljonprogrammet var ambitionen att bygga bort bostadsbrist. Men projektet var mer än ett byggprogram. Det var ett ideologiskt försök att forma samhället uppifrån, genom storskalighet, standardisering och social planering.

Människor kommer ju alltid att söka sig till sina likasinnade. Det kommer inte att fungera nu. Nu när det finns så stora områden här ute, där människor pratar arabiska, då kommer de att samlas här där de kan prata med varandra. Det är försent nu. Man borde ha tänkt på de här sakerna redan på 60- eller 70-talet. Det gick ju bra med chilenarna på 70-talet, de integrerades väl. Men det var inte heller sådana mängder som det har varit nu. Hur ska dessa någonsin kunna integreras?

”Magnus” i Alby centrum, om Socialdemokraternas föreslagna tvångsblandningspolitik

I Sätra, Fittja och Alby tog detta sig uttryck i massiva bostadskomplex i betong, uppförda på kort tid och med liten hänsyn till platsens karaktär. Arkitekturen byggde inte stad, utan bostadsvolymer. Gator ersattes av gångsystem. Naturliga mötesplatser ersattes av centrumanläggningar som snabbt tappade liv. Trygghet genom närvaro ersattes av öppna ytor utan ansvar.

LÄS ÄVEN: Jättemoskén i Skärholmen: Hemlig finansiering, islamistiska kopplingar – och oro bland boende

Det som marknadsfördes som framtidens boende blev i praktiken omänskliga miljöer, där anonymitet och rotlöshet byggdes in i själva strukturen. Miljonprogrammet skapade inte samhällen – det skapade zoner. Och på senare år No-go-zoner.

Migrationen och segregationen

Den arkitektoniska förstörelsen följdes av en demografisk omvandling. Från 1980-talet och framåt kom Sätra, Fittja och Alby att bli mottagningsområden för en historisk massinvandring från mestadels Mellanöstern och Afrika till Sverige, ofta koncentrerad till just dessa redan sårbara miljöer. Samtidigt flyttade stora delar av den svenska befolkningen därifrån.

Resultatet blev en segregation som inte var tillfällig utan permanent. Områden där svenskar i dag knappt bor längre, där språkliga och kulturella barriärer präglar vardagen och där parallella normsystem vuxit fram. Otryggheten ökade, tilliten till myndigheter minskade och polisens närvaro kom att uppfattas som tillfällig och yttre.

Detta var inte ett naturfenomen. Det var följden av politiska beslut, där krav på integration uteblev och där problemen konsekvent förklarades bort eller relativiserades. När varningssignaler kom valde ansvariga att tala om ”utmaningar” snarare än sammanbrott.

”Galet att de ska få betalt för ett problem som politikerna själva har skapat”

Under vistelsen i Alby möter Samnytts reporter två svenska män i 35-årsåldern och samtalet kommer snabbt in på otrygghet och samhällsutveckling. Den ena mannen, vi kallar honom Lars, har bott i området de senaste sex åren, den andra, som vi kallar Magnus, bor i en villastad i en annan del av Stockholm.

Vi frågar Lars hur han upplever att det är att bo i området.

– Det var betydligt värre förut. När jag flyttade in här för sex år sedan var det folk som frågade om man ville köpa knark varje gång man gick förbi centrum. Han fortsätter:

– Men nu har de installerat många kameror också, där uppe där jag bor.

LÄS ÄVEN: De förlorade stadsdelarna: ”Man ser knappt några svenskar här”

Han nämner vidare att de så kallade ”medborgarkontoren” nu har omfattande kampanjer mot gängkriminalitet.

Du flyttade ändå hit när det var ganska illa?

– Ja, jag tänkte att det var ju nyproduktion och jag behövde en lägenhet ganska snabbt. Han går vidare:

– Men det är ju inte så många med svensk härkomst som bor här.

Är man orolig för att bli rånad om man går här ute?

– Ja, det är man säkert. Men jag har inte blivit det, än så länge. Jag brukar heller inte vara här nere i centrum, sent på kvällarna.

Båda männen menar att brottsligheten påverkar hur man beter sig och rör sig i ute samhället, att man försöker undvika att hamna i situationer där man kan bli utsatt för våld – och de förstår att äldre personer inte vågar vara ute när det är mörkt.

Vad säger ni om återvandringsbidraget, som politiker nu diskuterar?

– Om man inte trivs här och inte bidrar, så kan det nog vara en bra grej, säger Lars.

Magnus har en annan uppfattning:

– Jag tycker att det är helt galet att de ska få betalt för ett problem som politikerna själva har skapat. Han fortsätter:

– Det är ju politikerna som skapat de här utanförskapsområdena. Det här löser ju inte problemet i grunden.

LÄS ÄVEN: Kista: Här skulle Sverige bygga framtiden – nu flyr företagen och svenskarna

De menar båda också att det kan bli så att någon får 350 000 kronor, åker hem, slänger passet, och sedan kommer tillbaka och säger att de heter något annat.

– Är inte gränsen säkrad, så är ju hela förslaget bara bortkastade pengar, säger Magnus.

Vi frågar Magnus, som bor i en villastad som han själv beskriver som ganska trygg, vad han tycker om Socialdemokraternas förslag om tvångsblandning av befolkningen:

– Det är väl lite sent påtänkt nu. Människor kommer ju alltid att söka sig till sina likasinnade. Det kommer inte att fungera nu. Han fortsätter:

– Nu när det finns så stora områden här ute, där människor pratar arabiska, då kommer de att samlas här där de kan prata med varandra. Han lägger till:

– Det är försent nu. Man borde ha tänkt på de här sakerna redan på 60- eller 70-talet. Det gick ju bra med chilenarna på 70-talet, de integrerades väl.

Därefter avslutar han med ett uppgivet tonläge:

– Men det var inte heller sådana mängder som det har varit nu. Hur ska dessa någonsin kunna integreras?

Botkyrka – där socialdemokratin smälte samman med gängkriminaliteten

Ingenstans blev konsekvenserna av politikernas samhällsexperiment tydligare än i Botkyrka kommun, där både Fittja och Alby ingår. Under senare år har avslöjanden visat hur lokala socialdemokratiska strukturer infiltrerats av kriminella nätverk och klanbaserade lojaliteter, något Samnytt upprepade gånger har skrivit om.

LÄS ÄVEN: S-ledningen kände till partiets gängkopplingar i Botkyrka

Kommunala verksamheter, inklusive fritidsverksamheter för unga, kom att kontrolleras av personer med koppling till grov kriminalitet. Det handlade inte om enskilda misstag, utan om ett systemfel där partipolitik, kommunal makt och informella nätverk flöt samman.

Anställda vittnade om rädsla och tystnadskultur. Kritiska röster trängdes undan. Kommunen förlorade i praktiken kontrollen över delar av sin egen verksamhet. Skandalen i Botkyrka blev ett koncentrat av utvecklingen i många miljonprogramsområden: när staten drar sig tillbaka, när kraven uteblir och när ideologi går före verklighet, då fylls tomrummet av andra makter.

LÄS ÄVEN: EXKLUSIVT: Botkyrka kände till ABF:s gängkopplingar redan 2019

Sätra, Fittja och Alby hade kunnat vara något annat. De låg vackert, nära staden, med historia och potential. I stället blev de monument över ett politiskt experiment som ignorerade både mänskliga behov och kulturell kontinuitet.

Det som i dag beskrivs som sociala problem är i grunden resultatet av medvetna beslut. Miljonprogrammen, massinvandring och den politiska oviljan att ta ansvar har tillsammans format dessa områden som för inte så länge sedan var svenska.