LEDARE • Det börjar med Novalis. Sedan kommer Nietzsche. Därefter slaget vid Lützen, tysk romantik, kolgruvor, modernitet, klimatförändringar och Europas energihistoria. När läsaren av Kvartals artikel tagit sig igenom hela denna kulturhistoriska rundtur landar Mats O Svensson till slut i sitt egentliga ärende – att förklara varför motståndet mot vindkraft är ett problem. Det är rysskortet igen, bara lite mer von oben i intellektuella kläder.
Redan rubriken sätter tonen – ’Motvinden som gynnar diktaturer’. Längre fram får läsaren veta att Ryssland bedriver påverkanskampanjer mot förnybar energi, att desinformation sprids via sociala medier och att argument sipprar ned i samhällsdebatten.
Formuleringen kommer med en brasklapp. ”Inte alla som protesterar mot vindkraftverk är köpta av Ryssland”, skriver Svensson. Nej, såklart inte. Men varför skriva det över huvud taget? Det är det intressanta. För ingen hade kommit på tanken att formulera motsatsen om inte misstanken först hade planterats.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Det är ett gammalt retoriskt knep. Man anklagar ingen direkt. Man behöver inte presentera några bevis. Det räcker att antyda en koppling och låta läsaren dra slutsatsen själv. Vem tjänar på motståndet? Varifrån kommer argumenten? Vilka intressen gynnas?
LÄS ÄVEN: Dagerlind: När fakta blir obekväma drar vindkraftslobbyn rysskortet
Plötsligt handlar debatten inte längre om vindkraftens för- och nackdelar utan om människorna som framför kritiken. Och här blir Kvartals artikel viktigare att dissekera än somligt annat i ”dra rysskortet”-genren. För bakom det försåtliga staffaget med alla referenser till Novalis, romantiken och Europas energihistoria presenteras inga egentliga belägg för att svenska vindkraftskritiker skulle vara påverkade av Ryssland. Man adderar bara ett lager av missklädsamt intellektuellt folkförakt.
Inte först att dra rysskortet
Kvartal är inte först med att försöka placera vindkraftsmotståndet i skuggan av främmande makt. Under flera år har vindkraftsbranschens lobbyorganisationer och olika kampanjrapporter återkommande beskrivit kritik mot vindkraft som en del av ett större problem med desinformation, klimatförnekelse och rysk påverkan.
Lokala protestgrupper, alternativa medier och enskilda opinionsbildare har på olika sätt hamnat i samma berättelse. Det som gör Kvartals artikel anmärkningsvärd är att samma tankefigur nu återkommer i ett forum som annars gärna framhåller självständigt tänkande och intellektuell integritet.
Renons på konkreta exempel
Kvartal kommer inte med ett enda konkret exempel. Inte en enda avslöjad finansiering. Inte en enda dokumenterad samordning. Inte en enda svensk lokal protestgrupp som visat sig styras från Moskva. I stället får läsaren en associationskedja. Ryssland ogillar Europas energiomställning. Ryssland sprider ibland kritik mot vindkraft. Människor kritiserar vindkraft. Alltså finns det anledning att fundera över vilka krafter som ligger bakom.
LÄS ÄVEN: Vindkraftsindustrin attackerar alternativmedier: Sprider rysk desinformation att vindkraft är dåligt
Det är ett resonemang som blir svagare ju längre man tänker på det och extrapolerar. Ryssland tjänar också på höga elpriser. Betyder det att den som kritiserar dagens elmarknad går Kremls ärenden? Ryssland tjänar på politisk splittring. Betyder det att all opposition mot regeringens politik är suspekt? Ryssland tjänar på ökad kriminalitet och minskat samhällsförtroende. Betyder det att den som kritiserar rättspolitiken fungerar som nyttig idiot åt Putin?
Svaret är förstås nej på samtliga dessa frågor för den som värnar en hederlig samhällsdebatt. I ett demokratiskt samhälle avgörs argument efter om de är sanna eller falska – inte efter vem som eventuellt kan tänkas dra nytta av dem.
Undviker verklighetens motstånd
Det mest märkliga är att Kvartal nästan helt undviker de frågor som faktiskt ligger bakom stora delar av motståndet mot vindkraft. De ekonomiska frågorna. De demokratiska frågorna. De lokala frågorna.
Kommuner säger nej i rekordtakt. Boende protesterar. Fiskare protesterar. Naturorganisationer protesterar. Försvarsmakten har stoppat projekt. Fastighetsägare oroar sig. Energianalytiker ifrågasätter kalkyler och systemeffekter.
Man kan tycka olika om dessa invändningar. Men de existerar. De är verkliga. Och de försvinner inte därför att någon skriver en kulturhistorisk essä om Novalis. Det är därför Kvartals artikel är så trist. Man degraderar sig till det mönster i svensk samhällsdebatt som man sade sig vilja vara ett alternativ och en motkraft till.
När motståndet blir besvärligt börjar man diskutera motståndarnas motiv i stället för deras argument. Under senare år har vindkraftskritiker beskrivits som klimatförnekare, faktaresistenta, desinformatörer och mer eller mindre användbara redskap för främmande makt.
Kvartal avslöjar sig
Nu dyker samma tankefigur upp hos Kvartal. Det är avslöjande. För Kvartal framställer sig som att man står för något annat. För nyfikenhet. För självständigt tänkande. För viljan att pröva argument även när de går emot samtidens konsensus.
Här väljer man i stället att ansluta sig till en berättelse där problemet inte längre är sakargumenten mot vindkraft. Problemet är människorna som framför dem. Det brukar det vara ett tvärsäkert tecken på att man är svältfödd på argument när man börjar knapra på sin demokratisyn.
