Efter fyra och ett halvt år av Rysslands invasion har Ukrainas behov av nya soldater blivit akut. Uppemot två miljoner män uppges hålla sig undan mobilisering, samtidigt som patruller söker efter män på gatorna och tiotusentals har riskerat livet för att fly över gränsen. Nu har SVT:s korrespondenter i Ukraina fångat den omtalade tvångsmobiliseringen på film – mitt på öppen gata.
Scenen utspelar sig mitt framför SVT:s kameror i Ukraina. Strax innan korrespondenten Bengt Norborg ska gå in i direktsändning stoppas en man på gatan av ukrainska mobiliseringstjänstemän. Mannen förs bort samtidigt som kameran rullar.
Händelsen är inte unik. Enligt SVT arbetar mobiliseringspatruller och polis dygnet runt med att hitta män som håller sig undan inkallelse. Patrullerna är impopulära och flera ingripanden har slutat i våldsamma konfrontationer.
Enligt den nyligen avskedade försvarsministern Mychajlo Fedorov undviker uppemot två miljoner ukrainare mobilisering genom att hålla sig gömda i landet, medan omkring en miljon män i vapenför ålder befinner sig utomlands. Därutöver uppges omkring 200 000 soldater vara frånvarande utan tillstånd.
LÄS ÄVEN: Brist på män – nu ska kvinnorna kriga för Ukraina
För dem som grips väntar i många fall militär tvångsutbildning. Den som dessutom misstänks för brott, exempelvis användning av förfalskade handlingar för att undkomma mobiliseringen, kan riskera stränga fängelsestraff. Det är ett drastiskt uttryck för den personalbrist som blivit en av Ukrainas svåraste utmaningar i det långvariga utnötningskriget.
”Samma kväll blev han soldat”
SVT dokumentär Tvingad till kriget ger en närgången bild av systemet. I den berättas hur en ukrainsk kollega plötsligt hämtades under pågående arbete.
”En grupp militärer tog vår kollega och förde bort honom i en vit minibuss”, sägs det i dokumentären. Kort därefter konstaterar redaktionen att kollegans civila liv i praktiken var över.
Samma kväll hade han blivit soldat och arbetskamraterna fick inte ens möjlighet att ta farväl. Senare framgår att mannen tvingats genomgå militär grundutbildning och placerats i östra Ukraina där intensiva strider mot Ryssland pågår.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Är demokrati verkligen ett hot mot Ukraina?
Dokumentären problematiserar samtidigt bilder av brutala mobiliseringar som cirkulerar på sociala medier. En del material menar man är manipulerat eller AI-genererat och används i rysk propaganda. Men dokumentärens redaktion understryker att det samtidigt finns en verklig mobiliseringskris – soldater saknas vid fronten och få vill numera anmäla sig frivilligt.
Flyr över bergen för att slippa fronten
För vissa män återstår därför flykt. I dokumentären följs ”Dmytro”, som håller sig undan militärtjänsten och planerar att lämna Ukraina genom Karpaterna mot Rumänien. Han berättar att kriget fortsätter utan något synligt slut och hänvisar bland annat till vänner som återvänt från fronten svårt skadade och till vad han anser vara otillräckligt stöd till veteranerna. Flyktvägen kan i sig vara dödlig.
Enligt rumänska myndighetsuppgifter som återges av SVT hade omkring 30 000 ukrainska män tagit sig över gränsen till Rumänien sedan 2022. Minst 39 hade hittats döda. Vissa hade omkommit i Karpaterna, andra drunknat i floden Tisa. Räddningstjänsten Maramures Mountain Rescue uppgavs ha räddat omkring 400 personer.
En av männen som klarade sig hittades så svårt nedkyld att han låg i koma i två veckor. Hans förklaring till varför han försökte fly sammanfattar det moraliska dilemma som löper genom hela dokumentären: ”Någon måste försvara Ukraina. Jag är till exempel ännu inte redo. Jag tror att jag vill leva lite till.”
En annan man formulerar saken ännu mer principiellt – människolivet är enligt honom viktigare än mark och territorium, och den som kan fortsätta sitt liv i ett annat land borde få göra det.
Två miljoner efterlysta
Siffrorna visar hur omfattande konflikten mellan staten och de mobiliseringspliktiga har blivit. Enligt de uppgifter från Ukrainas försvarsministerium som återges i dokumentären är omkring två miljoner män efterlysta för att ha brutit mot inkallelsebestämmelserna. Omkring 800 000 uppges gömma sig medan cirka 650 000 har lämnat landet.
SVT rapporterade den 18 augusti att jakten på män som håller sig undan pågår kontinuerligt och att mobiliseringstjänstemän arbetar tillsammans med polis. Det innebär samtidigt att de ukrainare som faktiskt befinner sig vid fronten får bära en allt tyngre börda.
LÄS ÄVEN: Sparkade försvarsministern utmanar Zelenskyj som president
Dokumentären beskriver ett samhälle som håller på att delas mellan dem som tjänstgör och dem som inte gör det. En intervjuad bedömare säger att soldater och veteraner i många fall känner sig övergivna både av staten och av de landsmän som fortsatt sina civila liv.
Deserterade offentligt i protest
Soldaten Serhiy Nezdilov illustrerar en annan sida av problemet. Han hade tjänstgjort sedan 2019 när han 2024 offentligt lämnade armén. Aktionen var en protest mot att ukrainska soldater kunde tjänstgöra utan något bestämt slutdatum. Nezdilov återvände senare till militären för att undvika det hårda fängelsestraff som desertering kan medföra.
Han beskrev själv den obegränsade tjänstgöringen som ett viktigt skäl till att människor inte vill ansluta sig till armén. Samtidigt kritiserade han den motsatta sidan av problemet – att vissa ukrainare krigar år efter år medan andra kan leva relativt normala liv bakom fronten. Det är den kanske mest svårlösta motsättningen i mobiliseringskrisen.
Den som redan tillbringat flera år vid fronten kan fråga varför andra ska få slippa. Den som gömmer sig eller flyr kan i sin tur ställa den mer grundläggande frågan – har staten rätt att tvinga en människa att riskera sitt liv?
Förslag: Spärra bankkort för dem som gömmer sig
Den ukrainska staten försöker nu reformera systemet. I dokumentären säger parlamentsledamoten Alexander Fedienko, som tillhör regeringspartiet och sitter i försvarsutskottet, att mobiliseringen måste förändras samtidigt som staten försöker få desertörer tillbaka till armén och få dem som gömmer sig att träda fram.
LÄS ÄVEN: Kristersson om Trumps Putin-möte: Många svenskar känner oro för fred
Bland de hårdare metoder som diskuterats finns att göra vardagen svårare för dem som håller sig undan – exempelvis genom att blockera deras bankkort.
En annan intervjuad bedömare konstaterar att hårdare mobilisering är politiskt impopulärt och att myndigheterna därför ogärna talar öppet om vilka ytterligare tvångsåtgärder som kan bli aktuella. Samtidigt planeras morötter – tidsbegränsade kontrakt och högre ersättning för dem som tjänstgör närmast fronten.
Dödsfall efter mobilisering väcker frågor
Än mer kontroversiella är uppgifterna om människor som dött i samband med mobilisering. Dokumentären uppger att minst 25 personer ska ha avlidit i samband med att de tvångsmobiliserats. Ett av fallen gäller Roman Sopin i Kiev.
Hans mamma Larysa berättar att sonen hämtades till ett rekryteringskontor och bara några timmar senare fördes till sjukhus med en allvarlig skallskada. Familjen fick först uppgiften att han hade fallit och slagit huvudet.
Modern uppger dock att den rättsmedicinska undersökningen beskrev skadan som ett slag mot huvudet med ett trubbigt föremål. Hon kräver svar på vad som egentligen hände och ifrågasätter hur mobiliseringarna genomförs.
Ambassadören: ”Man måste offra många liv”
Samtidigt fortsätter Ukrainas politiska och diplomatiska företrädare att betona att kriget handlar om landets existens. När Ukrainas ambassadör i Sverige, Svitlana Zalishchuk, intervjuades av SVT på självständighetsdagen den 24 augusti sade hon att Ukraina försvarar sin självständighet, demokrati och yttrandefrihet mot Ryssland.
– Den kan inte tas för givet, och man måste offra många liv för att ha den, sade Zalishchuk.
LÄS ÄVEN: Sveriges regering: Ukrainska män får inte fly – de ska kämpa och vinna mot Ryssland
Uttalandet får en särskild laddning mot bakgrund av rapporteringen om de män som gömmer sig, grips på gatorna eller riskerar livet för att fly landet medan hon själv sitter säkert i Sverige. Liknande resonemang har hörts från svenska politiker och tidigare politiska ledare på behörigt avstånd från kriget.
Förre statsministern Fredrik Reinfeldt har exempelvis sagt att det är ukrainska kvinnor och män som ”stupar för sin frihet men också för västerländska värderingar”. För dem som faktiskt riskerar att skickas till fronten är frågan emellertid inte abstrakt. Det är deras egna liv som står på spel.
Ett utnötningskrig med enorma kostnader
Rysslands invasion inleddes den 24 februari 2022 och har utvecklats till ett utdraget utnötningskrig där båda sidor lidit mycket stora förluster. Exakta militära dödstal är svåra att fastställa och är dessutom politiskt känsliga men siffror i miljonklassen har uppskattats.
De civila förlusterna är bättre dokumenterade. FN hade fram till februari 2026 verifierat minst 15 172 dödade och 41 378 skadade civila i Ukraina sedan den invasionen. Det verkliga antalet bedöms vara högre. Och dödandet fortsätter. Bara under juli 2026 dokumenterade FN minst 437 dödade och 2 610 skadade civila – den högsta månadssiffran för dödade civila sedan maj 2022.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Reformutrymmet tog inte slut av sig självt – följ pengarna till Ukraina
Det är mot denna bakgrund som Ukrainas desperata jakt på ytterligare soldater måste förstås. Landet försvarar sig mot en rysk invasion och möter en motståndare med betydligt större befolkningsunderlag. Samtidigt innebär statens försök att fylla leden att enskilda ukrainares frihet ställs mot statens krav på militärt försvar.
I dokumentären uppges att en undersökning av frivillig försvarsvilja pekar på att endast omkring 15 procent skulle vara beredda att omedelbart inställa sig frivilligt. Den intervjuade ukrainske politikern framhåller att problemet inte är unikt för Ukraina och att även andra europeiska stater skulle kunna tvingas fatta mycket impopulära beslut vid ett krig.
Ett oundvikligt krig?
Bakom mobiliseringskrisen finns också den större och mer kontroversiella frågan om hur kriget uppstod och om utvecklingen hade kunnat ta en annan väg. Det råder bred internationell enighet om den omedelbara ansvarsfördelningen för det kriget – Ryssland fattade beslutet att invadera Ukraina 2022. Men det finns samtidigt en betydande akademisk och politisk debatt om den längre kedjan av händelser som föregick invasionen.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Kunde Ukrainakriget ha undvikits med Trump?
Den amerikanske statsvetaren John Mearsheimer argumenterade redan 2014 för att USA och Europas försök att successivt föra Ukraina närmare EU och Nato skapade en säkerhetspolitisk konfrontation med Ryssland. Han pekade särskilt på Natos beslut 2008 att öppna för framtida ukrainskt och georgiskt medlemskap och menade att en neutral ukrainsk buffertstat hade varit en mindre farlig lösning.
Den tolkningen är dock omstridd. Kritiker menar att den underskattar Ukrainas egen politiska vilja och Rysslands ansvar och i praktiken ger stormakter vetorätt över mindre grannländers utrikespolitik.
Majdan – revolution eller kupp?
Samma motsättning präglar synen på händelserna i Kiev 2013–2014. Protesterna på Majdan inleddes sedan president Viktor Janukovytj avstått från ett planerat närmande till EU efter stark press från Moskva.
Demonstrationerna växte till en omfattande revolt mot Janukovytjs regering och dess korruption. Efter blodiga sammandrabbningar lämnade Janukovytj Kiev och parlamentet fråntog honom presidentmakten. Därefter annekterade Ryssland Krim och kriget i Donbas inleddes.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: Hur länge kan Zelenskyj regera utan ett val?
Ryssland har konsekvent beskrivit maktskiftet som en väststödd statskupp. Det fanns också ett tydligt och öppet politiskt engagemang från USA och EU för oppositionen och Ukrainas västorientering.
Att därifrån dra slutsatsen att väst ”avsatte” Janukovytj är däremot en omstridd tolkning. Andra forskare och bedömare beskriver Majdan som en folklig revolution mot en korrupt regering och framhåller att ukrainarna själva var de centrala aktörerna.
På motsvarande sätt beskriver vissa analytiker dagens krig som ett proxykrig mellan Ryssland och ett Nato-stött Ukraina, eftersom väst förser Kiev med vapen, utbildning, underrättelser och omfattande ekonomiskt stöd.
Kritiker av begreppet invänder att det förminskar Ukrainas egen handlingskraft. Ukrainarna slåss inte på Natos order utan därför att deras land har invaderats. Båda perspektiven är en del av den internationella debatten om krigets karaktär.
Staten vill överleva – men det vill människan också
För mannen som grips på gatan eller försöker ta sig över ett snötäckt berg är stormakternas geopolitiska argument långt borta. Där reduceras frågan till något betydligt mer grundläggande.
Ukraina behöver människor som är beredda att strida för att landet ska kunna fortsätta försvara sig mot Ryssland. Men efter år av krig är det uppenbart att hundratusentals – sannolikt miljontals – ukrainare inte själva vill bli dessa människor.
SVT dokumentär sammanfattar konflikten som en dragkamp mellan två överlevnadsinstinkter – statens behov av att överleva och individens vilja att göra detsamma. För soldaten som redan har tillbringat år vid fronten kan mannen som gömmer sig framstå som en svikare.
För mannen som flyr över Karpaterna kan samma beslut i stället vara det mest mänskliga av alla. Som en av de intervjuade männen uttrycker det: ”Varje människa vill leva.”
Ryssland uppges se förhandlingarna som låsta – överväger upptrappade attacker
Samtidigt finns få tecken på att kriget är på väg mot ett snabbt slut. Enligt en rapport från Bloomberg har den ryska ledningen dragit slutsatsen att förhandlingarna med Ukraina om en överenskommelse har kört fast.
Bloomberg hänvisar till tre källor med insyn nära Kreml, enligt vilka Ryssland därför överväger att trappa upp sina militära attacker mot Ukraina.
Bland alternativen som uppges diskuteras finns en intensifiering av attackerna med ballistiska robotar mot Kiev, inklusive mål i de centrala delarna av huvudstaden. Även infrastruktur i andra ukrainska städer kan komma att utsättas för hårdare angrepp.
Uppgifterna innebär, om de stämmer, att utsikterna till en snar diplomatisk lösning har försämrats och att kriget i stället riskerar att gå in i ytterligare en period av upptrappning. Det skulle i sin tur kunna öka såväl de civila riskerna som trycket på Ukrainas redan hårt ansträngda försvar och behovet av ytterligare soldater.
Bloombergs uppgifter bygger enligt den återgivna rapporten på anonyma källor nära Kreml. De bör därför beskrivas som uppgifter om den ryska ledningens överväganden, snarare än som ett bekräftat beslut om kommande attacker.
