I nästan tre decennier har en svensk studie använts som bevis för att kvinnor måste vara betydligt mer meriterade än män för att lyckas i den akademiska världen. Nu visar en grundlig vetenskaplig omprövning att slutsatsen vilar på ett grovt misstag. När materialet analyseras korrekt försvinner inte bara den påstådda könseffekten – resultatet pekar tvärtom mot att det är män som diskrimineras genom att deras kompetens underskattas.
Våren 1997 publicerades en artikel i Nature som snabbt fick ikonstatus i jämställdhetsdebatten. Forskarna Christine Wennerås och Agnes Wold hade analyserat hur Medicinska forskningsrådet bedömde ansökningar om postdoktorala tjänster. Deras slutsats blev att kvinnor behövde vara 2,4 gånger mer meriterade än män för att uppfattas som lika kompetenta.
Talet 2,4 spreds snabbt långt utanför forskarvärlden. Det återkom i internationella rapporter, politiska underlag och svenska jämställdhetsprogram – och blev ett slags feministisk symbol för påstådd systematisk diskriminering av kvinnor inom akademin.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Studie som aldrig prövades på nytt
Trots sitt enorma genomslag blev studiens analys aldrig ordentligt kontrollerad. Originaldata var länge otillgängliga, och studiens status gjorde att få ifrågasatte resultaten. Berättelsen låg rätt i tiden och passade väl in i en bredare samhällsdiskussion präglad av vänsterfeministiska perspektiv.
LÄS ÄVEN: Domstol läxar upp DO: Inte diskriminering när läkare bad patient ta av slöjan
Först nu har två forskare gjort det som borde vara självklart i vetenskapen: gått tillbaka till källmaterialet och testat om slutsatserna håller.
Forskare gör om analysen från grunden
I en ny studie publicerad i tidskriften Quantitative Science Studies har Ulf Sandström och Ulla Riis återskapat hela analysen steg för steg. Med hjälp av material från Riksarkivet och Medicinska forskningsrådets arkiv kunde de granska beredningsgruppernas utlåtanden och kontrollera samtliga datapunkter.
”Vi bestämde oss för att göra om analysen från grunden”, skriver forskarna. Resultatet blev något helt annat än det som etablerats som sanning.
Äpplen jämfördes med päron
Kärnan i kritiken rör hur kompetens mättes. I den ursprungliga studien kopplades forskarnas kompetens till hur framgångsrikt de publicerat sig i vetenskapliga tidskrifter, baserat på tidskrifternas förväntade citeringar. Men olika forskningsfält har vitt skilda publiceringstraditioner. ”Här jämförs äpplen och päron”, konstaterar Sandström och Riis.
En preklinisk biomedicinare publicerar ofta många internationella artiklar med flera medförfattare. Kliniska forskare publicerar färre artiklar, och beteendevetare publicerade på 1990-talet ofta i svenska tidskrifter eller rapportserier. Dessa skillnader speglar ämneskulturer – inte kön.
Könsbias försvann vid korrekt analys
Beredningsgrupperna som bedömde ansökningarna var specialiserade och väl medvetna om sina respektive fälts normer. När Sandström och Riis tog hänsyn till skillnader mellan ämnesområden, publiceringsmönster och de elva olika beredningsgruppernas arbetssätt förändrades bilden helt. ”Det som tolkats som könsbias visade sig vara en analytisk artefakt.”
När analysen justerades för dessa faktorer försvann könseffekten. I stället pekade resultaten i motsatt riktning: högproduktiva mäns kompetens kan ha undervärderats i bedömningarna.
Förbiseende i originalstudien
En viktig detalj som Wennerås och Wold inte tog hänsyn till var att fördelningen av anslag mellan beredningsgrupperna redan var fastslagen. Varje grupp hade i praktiken omkring två anslag att dela ut, vilket garanterade spridning mellan forskningsområden – oavsett könsfördelning bland de sökande.
Att bortse från denna struktur bidrog ytterligare till den missvisande slutsatsen om diskriminering.
Nödvändig korrigering
Sandström och Riis betonar att deras resultat inte ska tolkas som bevis för att akademin är helt fri från orättvisor. ”Våra resultat säger inte att systemet är jämställt, men att bevisen i just detta fall var svagare än man trott.”
LÄS ÄVEN: Ålder vanligaste diskrimineringsgrunden i Sverige
Omprövningen visar dock hur viktigt det är att även de mest citerade och politiskt användbara studierna utsätts för kritisk granskning – i synnerhet när de styrker det man kanske på förhand velat bevisa. Annars riskerar metodfel att leva vidare som etablerade sanningar och undergräva förtroendet för forskningen.
Självkritik vetenskapens styrka
Att återvända till en ”oantastlig” studie är inte ett angrepp på tidigare forskare, utan en del av vetenskapens kärnuppdrag, betonar Sandström och Riis. Den nya analysen bekräftar att Wennerås och Wold identifierade skillnader i bedömningarna – men korrigerar tolkningen genom att visa att dessa skillnader främst återspeglar strukturella och ämnesspecifika olikheter, inte könsdiskriminering.
Lärdomen är tydlig menar de två forskarna: Vetenskapens trovärdighet bygger inte på att alltid ha rätt, utan på viljan att pröva, ompröva och korrigera sig själv.
