Advokatkostnader för kriminella i domstol skenar. Som regel skickas notan till skattebetalarna. Men det vill regeringen och Sverigedemokraterna ändra på, åtminstone delvis.

En vanlig skrivning i slutet av en dom där försvarsadvokaternas arvoden specificeras är att “kostnaden ska stanna på staten”. Många har reagerat på att skattebetalarna får ta notan när grovt kriminella gång efter annan hamnar inför skranket och befinns skyldiga till nya brott.

Exempelvis åsamkar den organiserade invandrade gängkriminaliteten varje år de svenska skattebetalarna miljardkostnader i advokatkostnader, utöver vad deras brottslighet kostar polis, åklagare och domstolar i övrigt att hantera. Om regeringen (och SD) får gehör i riksdagen för en färsk lagrådsremiss kan det åtminstone delvis bli ändring på det.

Enligt lagförslaget ska dömda brottslingar upp till en viss gräns bli återbetalningsskyldiga för vad deras offentliga försvarare kostat. Maxbeloppet sätts till det dubbla vad brottslingen skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift. Detta ska framgent bli huvudregel i brottmål.

Vissa ömmande omständigheter kan dock nedsätta beloppet, exempelvis om den kriminella har dålig ekonomi. Men även om återbetalningsskyldigheten enligt lagrådsremissen tillämpas fullt ut blir den endast en mindre del av vad advokaterna verkligen kostat som flyttas från skattebetalarna till brottslingen. Merparten kommer även i framtiden att “stanna på staten”.

Bakgrunden är den skenande invandringsrelaterade brottsligheten som fått försvarskostnaderna i domstol att skena mer och mer för varje år. Detta äter successivt upp mer och mer av den offentliga kaka som är avsedd för skola, vård, omsorg och det offentligas andra kärnverksamheter. De enda som tjänat stort på den här samhällsutvecklingen är advokaterna.

Grundregeln är att man blir återbetalningsskyldig om man fälls för det brott man stått åtalad för. Men advokatkostnader som renderats av okynnesöverklaganden där brottslingen senare inte dyker upp vid förhandling i högre instans ska inte heller skattebetalarna behöva stå för – upp till det tak som gäller i övrigt.