I en debattartikel tar ett par Sverigedemokrater upp fallet med två afghaner som dömts för våldtäkt och under tiden de utreddes för brottet fick svenskt medborgarskap.

Det är SD-duon Ludvig Aspling, migrationspolitisk talesperson, och riksdagsledamoten Josef Fransson som uppmärksammar fallet från Jönköping.

Båda afghanerna dömdes till femåriga fängelsestraff för grov våldtäkt. Trots det grova brottet beviljades de alltså svenskt medborgarskap parallellt som de utreddes för brottet, vilket i sin tur gör att de inte kan utvisas.

Detta reagerar Sverigedemokraterna starkt på.

Att det kan fungera så i Sverige att man kan få svenskt medborgarskap under tiden man utreds för grova brott är fel på så många sätt. Det är för Sverigedemokraterna uppenbart att lagstiftning och myndighetssamverkan måste uppdateras.

Enligt Aspling och Fransson är det något vackert och viktigt att vara svensk medborgare, och att vara en del i berättelsen om Sverige, om jämställdhet och jämlikhet, om demokrati, om rätten till sin egen kropp och sexualitet, om sin egen utveckling och sina egna livsval.

Men gör man sig skyldig till ett grovt brott har man inget här att göra.

Man ska självklart kunna bli svensk medborgare även om man flyttat till Sverige från ett annat land. Men det är viktigt att det ställs rimliga krav. Tio års vistelsetid i landet, ordentliga språkkrav, samhällskunskapstest, försörjningskrav och inte minst, en klanderfri vandel. Utländska medborgare som begår grova brott i Sverige ska aldrig kunna bli svenska medborgare i Sverigedemokraternas Sverige. De ska utvisas!