Amina Afrah lämnade islam för kristendomen och försökte bryta sig loss från den somaliska miljö där hon levt under religiöst och socialt förtryck. Men friheten i Sverige blev inte vad hon hade föreställt sig. På SFI i Hällefors säger hon sig ha mött samma mekanismer igen – muslimska elever som hånar hennes kristna tro, muslimska lärare som särbehandlar henne och en skolledning som enligt Amina vägrar se det religiösa förtrycket. När hon protesterade stängdes hon av från undervisningen.

Samnytt har i flera artiklar uppmärksammat den somaliska diasporan i Sverige och de konflikter som kan uppstå när religiösa och sociala normer från Somalia möter det svenska samhället.

Det har bland annat handlat om hederskultur, islamistiskt inflytande, klanproblematik och den utsatta situationen för personer som lämnar islam eller på andra sätt bryter mot den egna gruppens normer.

I Borlänge har Samnytt dessutom granskat hur personer ur den somaliska diasporan fått inflytande inom såväl kommunal verksamhet som lokalpolitiken – senast i samband med misstankar om valfusk där en nyvald vänsterpartist med somalisk bakgrund hamnat i centrum för en polisutredning.

Aminas berättelse ger ytterligare en inblick i samma problematik – men den här gången inifrån den kommunala svenskundervisningen.

Bakom det enskilda fallet finns samtidigt en större berättelse. Tolken Kristina, som talar somaliska och under lång tid haft kontakt med kristna konvertiter, ex-muslimer och andra personer som brutit med konservativa somaliska miljöer i Sverige, beskriver en islamistisk struktur som har vuxit sig in i det svenska samhället.

Hon pekar särskilt på SFI, socialtjänsten och tolksystemet.

– Islamister sitter i socialkontoret, de sitter i SFI, de sitter i myndigheter, säger hon.

LÄS ÄVEN: Jomshof om moskéexpansionen i Sverige: ”Islam är nog den farligaste kraft västvärlden någonsin stått inför”

Kristina beskriver hur människor som lämnat islam kan vara beroende av personer från samma diaspora för att över huvud taget kunna kommunicera med det svenska samhället.

Den som inte behärskar svenska behöver hjälp med myndighetsbrev, socialtjänst, Arbetsförmedlingen, vård och utbildning. Just detta beroende kan enligt henne användas som maktmedel.

Hon berättar om kristna somalier, ateister och hbtq-personer som inte vågar använda somaliska tolkar eftersom de är rädda att uppgifter om dem ska spridas i den egna gruppen.

– Jag har tolkat för andra kristna somalier, ateister och hbtq-människor för att de inte litar på somaliska tolkar.

Kristinas uppgifter om en bred islamistisk infiltration är hennes egen bedömning och kan inte beläggas generellt genom Aminas fall. Men berättelsen om människor som utsätts när de bryter mot religiösa och kollektiva normer är inte ett okänt fenomen i Sverige.

Jämställdhetsmyndighetens nationella kompetenscentrum konstaterar att riskerna för hedersrelaterat förtryck ökar när en individ avviker från familjens eller gruppens normer. Myndigheten framhåller samtidigt att kunskapen om vuxnas utsatthet fortfarande är begränsad.

För Amina handlar det inte om teori. Det handlar om hennes liv.

LÄS ÄVEN: Man dömd för att ha försökt mörda ex-hustrun som lämnat islam

Lämnade islam – ”Jag kunde inte säga att jag inte var muslim”

Amina växte upp i Somalia och berättar att hennes tvivel på islam började redan när hon var barn. Hon ställde frågor, vilket i sig var ett problem.

Hon minns hur hon omkring nio års ålder ifrågasatte en imam. Varför skulle en människa kunna begå synder och därefter få dem utraderade genom en pilgrimsfärd till Mecka?

Svaret hon minns var enkelt – sluta fråga. Tro!

När förstod du själv att du inte längre trodde på islam?

– Jag var barn. Men jag kunde inte säga att jag inte var muslim. Då kunde jag bli dödad.

Utåt fortsatte hon därför att vara muslim.

Amina hade aldrig planerat att komma till Sverige. I Somalia levde hon ett hårt och begränsat liv, i ett land präglat av våld och den islamistiska terrorgruppen al-Shabaab, och hade blivit bortgift med en man hon inte själv ville ha.

När mannen senare skulle ta sig till Sverige var planen enligt Amina egentligen att ta med barnen – men inte henne.

Det var hennes farbror som övertalade barnens pappa att inte lämna hustrun kvar. På så sätt hamnade även Amina i Sverige, tillsammans med den man hon hade tvingats gifta sig med och deras barn.

Här lämnade hon islam öppet och blev kristen. Det innebar inte att det gamla livet släppte taget. Amina beskriver hur människor i den somaliska miljön försökte få henne tillbaka till islam.

LÄS ÄVEN: Polisen Maria Rosander varnar för islamiseringen: ”Samhället äts upp inifrån”

Enligt hennes berättelse har hon utsatts för stark social press och hamnat i en situation där människor som behärskade det svenska samhället bättre än hon själv också kunde kontrollera hennes väg in i det.

Den situationen blir särskilt allvarlig för den som ännu inte kan svenska. Den som inte kan läsa ett brev från kommunen måste lita på någon annan.

Den som inte kan tala med sin socialsekreterare behöver en tolk. Den som ska lära sig språket är beroende av sin SFI-lärare. Amina befann sig längst ned i den kedjan. Hon var kvinna, invandrare, språkligt beroende – och apostat.

Samma förtryck – nu inne på SFI

När Amina började studera svenska trodde hon att SFI skulle vara vägen ut ur beroendet. I stället säger hon sig ha upptäckt något som för henne var närmast ofattbart – människor från samma religiösa miljö som hon försökt frigöra sig från fanns nu på andra sidan katedern.

I Hällefors pekar hon särskilt ut en manlig SFI-lärare och en man som hjälper eleverna med datorer. Amina beskriver båda som islamister.

Hon säger att beslöjade muslimska kvinnor får hjälp med uppgifter, datorer och undervisningsmaterial medan hon själv gång på gång nekas motsvarande hjälp.

När hon försöker fråga säger hon att läraren sätter fingret framför läpparna: ”Tyst.”

När märkte du att det handlade om din religion?

– När jag tog av mig slöjan.

Till en början försökte Amina smälta in. Hon täckte håret trots att hon inte längre såg sig som muslim. Sedan slutade hon. Hon började också öppet berätta vad hon gjort under helgen när frågan ställdes i klassrummet.

Andra kunde berätta om sina aktiviteter; besök i moskén, Ramadan och liknande. Amina berättade om kyrkan, om gudstjänster och om bibelstudier.

Hon säger att det förändrade hur hon behandlades – andra muslimska elever började håna henne för hennes kristna tro. Än allvarligare är hennes uppgift att läraren, som hon väntade sig skulle ingripa, i stället själv deltog i förlöjligandet.

För Amina var budskapet bekant. Lämnar du islam får det konsekvenser.

Att jag inte lever under svensk lag i den här skolan. Jag lever under sharia.

Amina Afrah, kristen konvertit från Somalia

Apostaten längst ned – ”Jag lever under sharia”

Det är här Aminas berättelse skiljer sig från en vanlig konflikt mellan elev och lärare. Hon uppfattar inte behandlingen som slumpmässig utan som religiös.

LÄS ÄVEN: Samhällsskiftet ingen röstade för – islamiseringens konkreta spår i Sverige

Apostasi – att lämna islam – är ett mycket känsligt brott mot religiösa och sociala normer i många muslimska miljöer.

Inom klassisk islamisk rätt har apostasi, med stöd framför allt i haditherna, kunnat bestraffas med döden – ett straff som fortfarande finns i lagstiftningen i vissa muslimska länder och även har verkställts eller praktiserats utanför det formella rättssystemet.

Svenska myndigheter har samtidigt börjat uppmärksamma grupper som hamnar utanför den traditionella bilden av ”muslimer i Sverige”. MUCF har exempelvis publicerat en särskild rapport om ”postmuslimer” – personer med muslimsk familjebakgrund som är sekulära eller på olika sätt distanserat sig från religionen.

För Amina är brytningen betydligt mer dramatisk än att bara ha slutat praktisera islam. Hon har blivit kristen, kastat slöjan och talar öppet om sin tro på Jesus – och hon vägrar hålla tyst om det.

Vad tänker du när det här händer i Sverige?

– Att jag inte lever under svensk lag i den här skolan.

Formuleringen återkommer när Amina försöker förklara sin situation. På papperet befinner hon sig i en svensk kommunal skola där religionsfrihet och likabehandling ska gälla. I klassrummet upplever hon något annat.

– Jag lever under sharia, säger hon om sin upplevelse av situationen.

Hon menar att muslimska kvinnor accepteras så länge de följer gruppens normer, medan den som lämnar religionen placeras utanför gemenskapen eller värre.

LÄS ÄVEN: Miljöpartist bakom ny svensk shariadomstol – vill sluta avtal med moskéer

”De får sitta år efter år”

Men Kristinas kritik går längre än Aminas behandling. Hon menar att samma utveckling också håller människor kvar i utanförskap.

SFI ska vara vägen in i Sverige. Eleven ska lära sig språket, kunna försörja sig och så småningom klara sina kontakter med samhället utan att vara beroende av andra.

Jag har inte lärt mig något. Jag har förlorat så många år.

Amina Afrah, kristen konvertit från Somalia

Kristina beskriver i stället miljöer där människor kan bli kvar år efter år utan att lära sig tillräckligt med svenska. Amina känner igen bilden. Hon har själv tillbringat flera år inom SFI i olika omgångar. Skillnaden mellan olika lärare beskriver hon som enorm.

När hon haft utbildade svenska lärare säger hon att hon gjort tydliga framsteg.

– När jag har gått med svenska lärare har jag lärt mig. Jag har kommit upp till C-nivå.

När hon beskriver annan undervisning låter det helt annorlunda. Lärarna ”pratar och pratar”, berättar hon. Böcker och strukturerad undervisning används enligt henne betydligt mindre.

– Jag har inte lärt mig något. Jag har förlorat så många år.

Kristina återger också Aminas berättelse om muslimska kvinnor som blir kvar länge i SFI-systemet.

– De får sitta år efter år.

LÄS ÄVEN: Granskning avslöjar SFI-fiaskot: ”Måste återvända till sina hemländer”

Enligt Amina får elever hjälp och närvaron rapporteras vidare, men progressionen i svenska kan vara mycket liten. Det är här Kristina ser något större än dålig undervisning.

Om människor efter många år fortfarande inte kan svenska förblir de beroende av tolkar, socialsekreterare, lärare och andra personer som kan fungera som mellanhänder mellan dem och det svenska samhället.

För den som försöker bryta med den egna gruppen kan det beroendet bli ett fängelse.

Svensk lärare försvann

Amina säger sig ha sett mekanismen redan under sin tid i Fagersta. Där fanns en svensk manlig lärare som hon beskriver som mycket skicklig. Men muslimska elever ville enligt henne få bort honom.

Vad hände?

– De klagade på honom till rektorn.

Ville de att även du skulle klaga?

– Ja.

Men du hade inte ens haft honom som lärare?

– Nej. Jag frågade varför jag skulle säga något om honom när jag inte ens hade träffat honom.

Enligt Amina försvann mannen senare från undervisningen och ersattes av en somalisk muslimsk kvinna vars utbildningsnivå hon ifrågasätter.

Samnytt har ännu inte inom ramen för denna artikel kunnat verifiera omständigheterna kring lärarbytet i Fagersta.

För Kristina är berättelsen ändå viktig eftersom hon anser att den illustrerar vad hon själv säger sig ha sett – svenska institutioner betraktar konflikterna som vanliga personal- eller elevärenden och missar de religiösa lojaliteter som kan finnas under ytan.

– De vill inte se problemet, säger hon.

LÄS ÄVEN: Islamexperten: ”Sharialagar ska spridas över hela världen”

Sökte hjälp – blev själv problemet

I Hällefors försökte Amina till slut gå förbi lärarna och få hjälp av skolledningen. Hon säger att det inte hjälpte. Amina berättar att hon försökte förklara att hennes behandling hänger samman med att hon lämnat islam.

Men även hos biträdande rektorn möttes hon enligt egen utsago av fingret framför munnen – Tyst!

Hon uppger dessutom att hon fick höra att de män hon klagade på hade fasta anställningar och att skolledningen därför inte kunde göra något åt dem.

I den omfattande korrespondens Samnytt tagit del av framgår att Kristina och hennes medhjälpare under flera månader fört vidare Aminas uppgifter till skolan.

De har uttryckligen beskrivit att Amina upplever sig mobbad, särbehandlad och nekad hjälp. I skrivelsen konstaterar de samtidigt att de inte själva varit närvarande i klassrummet och därför begär att kommunen utreder hennes berättelse.

Det finns dessutom konkreta händelser som går att kontrollera. En gäller en diktamen. Amina hade fått en text att öva på och arbetat med den hemma.

När hon kom till skolan fick hon veta att läraren skickat en ny text till de andra eleverna. Amina hade inte fått den. En vikarie reagerade enligt henne och såg till att den ursprungliga texten användes. Kommunen har därför uppmanats att kontrollera exakt vilken text som skickades till vilka elever och när.

LÄS ÄVEN: Regeringen utreder allvarliga brister i vuxenutbildningen – särskilt SFI

Sedan stängdes Amina av

Den 21 oktober kom Amina till skolan och möttes av ett redan förberett möte med rektorn och två av de personer som hennes egna klagomål handlade om.

Enligt Amina hade hon inte informerats om mötet i förväg. På bordet låg handlingar och inspelningsutrustning, och skolan hade ordnat en somalisk tolk.

Amina vägrade använda tolken. För en svensk myndighet kan det framstå som självklart att anlita en somalisk tolk åt en somalisktalande kvinna, men för Amina var saken betydligt mer komplicerad.

Hon säger sig under åtta års tid ha haft dåliga erfarenheter av somaliska tolkar och är rädd för att känsliga uppgifter om bland annat hennes kristna tro ska spridas inom den miljö hon försökt frigöra sig från. Därför ville hon i stället ha Kristina som tolk.

Samma dag stängdes Amina av från undervisningen. Vid ett nytt möte den 23 oktober presenterades enligt henne mer konkreta anklagelser – att hon skulle ha höjt rösten, kommit för sent och ägnat sig åt privata telefonsamtal under lektionstid.

Jag vill läsa SFI klart. Jag vill utbilda mig. Jag vill leva mitt liv. Jag vill arbeta. // Vi ska inte fly mer.

Amina Afrah, kristen konvertit från Somalia

Amina bestrider skolans bild och ifrågasätter framför allt varför dessa påstådda problem fick sådan betydelse först efter att hon själv slagit larm om lärarna.

Fick hon veta vad hon anklagades för innan hon stängdes av?

– Nej, säger Kristina.

Kristina och hennes medhjälpare har nu krävt att kommunen redovisar vilket underlag avstängningen byggde på och när Amina fick möjlighet att bemöta anklagelserna.

”Vi ska inte fly mer”

Kristina har erbjudit sig att hjälpa Amina att lämna Hällefors och börja om någon annanstans, men Amina har tackat nej. Hon har redan en gång försökt fly undan det förtryck hon beskriver och tänker inte låta sig drivas bort igen.

Den här gången vill hon stanna kvar, fullfölja sin utbildning och stå upp för rätten att leva det liv hon själv har valt.

– Jag vill läsa SFI klart. Jag vill utbilda mig. Jag vill leva mitt liv. Jag vill arbeta.

Det är också därför hon väljer att framträda med sitt riktiga namn och sin bild.

Hon vet att det innebär en risk. Men hon säger att det finns andra kvinnor som lever på ett sätt som liknar det hon själv gjorde tidigare – kvinnor som i sitt inre inte längre tror på islam men som fortsätter bära slöja och uppträda som muslimer därför att priset för att bryta sig loss upplevs som för högt.

Amina vill att de ska se henne.

Varför går du ut med namn och bild när du skulle kunna vara anonym?

– Vi ska inte fly mer.

Det är kanske den kortaste sammanfattningen av hela hennes berättelse. Amina kom till Sverige och trodde att hon hade lämnat den värld där andra människor kunde bestämma vilken gud hon skulle tro på, hur hon skulle klä sig och vilka frågor hon fick ställa.

LÄS ÄVEN: Prästen likställer Hamas med kristna abortmotståndare: ”Fundamentalister finns överallt”

Nu säger hon sig ha mött delar av samma värld igen – inte i Somalia, inte i en moské och inte bakom hemmets stängda dörrar. Utan på SFI i en svensk kommun.

Och den här gången tänker hon stanna kvar och slåss för rätten att vara den hon själv har valt att bli.

Samnytt har sökt både rektor Greta Hidén och biträdande rektor Lindamarie Brandt för att ge dem möjlighet att bemöta Aminas uppgifter och svara på frågor om skolans agerande och avstängningen.

Trots upprepade kontaktförsök har vi ännu inte fått något svar. Samnytt fortsätter att söka de båda rektorerna och kommer att uppdatera artikeln om de återkommer.