LEDARE • För inte alls länge sedan skrev ett antal vänsterprofiler ett “upprop” på DN Debatt om att “allt fler journalister och forskare utsätts i dag för hot och trakasserier” och det beskrevs som “ödesdigert”. De skrev att det “lett till stort personligt lidande och till att vi tvekar att göra det vårt yrke kräver”. Men när en alternativmediejournalist häromdagen fick sitt näsben knäckt av en pro-palestinsk aktivist, medan han utförde sitt jobb, då hör man såklart knappt ett knyst från den självgoda vänstern.
Igår rapporterade Samnytt om hur en journalist för Riks blivit sparkad av en aktivist vid en Gaza-demonstration. Han fick en fraktur på näsbenet. Det är en extremt allvarlig händelse. När skedde den typen av våld senast mot en journalist från gammelmedia? Jag kan inte minnas något liknande.
LÄS MER: Riks-journalist karatesparkad i ansiktet av Palestina-aktivist
Men trots att detta överfall på en journalist är ett av de grövsta på mycket länge, så är det nästan helt tyst i gammelmedia. En liknande incident inträffade också nyligen, när frilansjournalisten Joakim Lamotte enligt uppgift ska ha blivit överfallen – också det i samband med en Gaza-demonstration. Där polisanmälde båda parter varandra, men anmälan mot Lamotte lades ner. Istället är det vänsterpartisten Kristofer Lundberg som nu utreds för misshandel och Vänsterpartiet har mycket motvilligt inlett ett uteslutningsärende (delvis p.g.a. hans uttalande om judar och Israel).
Två attacker mot två journalister på senare tid. Så allvarliga attacker har ingen journalist i gammelmedia blivit utsatta för på åtminstone mycket mycket lång tid.
Vår egen Simon Kristoffersson här på Samnytt har å sin sida fått allvarliga hot riktade mot sig av gängkriminella med riktigt våldskapital, efter att Samnytt under många år har rapporterat om gängbrottsligheten. Alla dessa anmälningar ligger fortfarande på hög hos rättsväsendet. Det är få inom media som fått den typen av kvalificerade hot mot sig som Simon.
LÄS MER: Samhällsnytts journalist utsatt för mordhot från kriminella: “Jag ska avrätta dig iskallt”
LÄS OCKSÅ: Samhällsnytts journalist mordhotas av gängkriminella: “Du är död snart din fitta”
Men trots att det är alternativmedias journalister som är mest utsatta, av vänsterextremister, av invandrare och av gängen (som är invandrade) så är det snyftande etablissemangsmedieprofiler som gråter ut i DN Debatt över “hat och hot”.
Där gråter de krokodiltårar om hur synd det är om dem:
Vi har alla utsatts för trakasserier, hat och hot för att vi utför de arbetsuppgifter vi har som journalister, forskare och författare. För många av oss handlar det om regelbundna och förutsägbara attacker. För några av oss har det lett till stort personligt lidande och till att vi tvekar att göra det vårt yrke kräver – undersöka fakta, granska makten och förmedla kunskap.
Reaktionerna i social medier över deras självgoda lipande är ofta på pricken. Som kontot “Hanko” skriver på X:
Den svenska pk-inkvisitionens frontfigurer lipar ikapp över att de tappar sin totalitära kontroll över narrativet. Sveriges vidrigaste åsiktspoliser yrar om “demokratins framtid” Det här är fan hyckleri på surrealistisk nivå…
Vad det inte handlar om
Det handlar såklart inte om, vilket jag varit inne på flera gånger tidigare, om någon vurm för öppenhet, demokrati eller journalisters möjlighet att göra sitt jobb. Skulle så varit fallet hade de tagit hoten och våldet mot alternativmedia på allvar. Vidden av hoten mot gammelmedia är mikroskopiska i jämförelse med de hot och det våld alternativmedia får utstå. Gammelmedia är oerhört privilegierade och har inflytelserika politikers öron, liksom rättsväsendets.
Vi kan jämföra hoten mot Simon Kristoffersson med hot mot en gammelmediaprofil. År 2018 fick den kontroversielle ledarskribenten på Aftonbladet, Anders Lindberg, ett hot från en 48-åring utan våldskapital som skickade en julhälsning till Lindberg med texten “en kula i huvudet är kärlek” och ”din familj betalar såklart avgiften för kulan. God jul”. I mejlet fanns också en bild med texten ”jakt pågår” och en annan föreställande Lindberg.
Otrevligt såklart, kanske rentav otäckt. Som tur var agerade rättsväsendet mycket snabbt och personen, som själv sa att han ej minns att han skickat hotet till Aftonbladet-profilen men inte heller nekade till brottet, dömdes snabbt. Föredömligt.
LÄS MER: Döms för hot mot Aftonbladet-profil – ingen åtgärd när Samnytts journalist dödshotas
Men vad har hänt med de allvarliga hoten från personer med stort och bevisat våldskapital? Ingenting. Medan vänsterorienterade Aftonbladet fått rättsväsendets fulla uppställning har mer socialkonservativt inriktade Samnytt upplevt ett påtagligt ointresse från polis och åklagare att utreda de dödshot som vår journalist Simon Kristoffersson utsatts för som en följd av sina reportage om gängkriminaliteten i Sverige.
Kristoffersson har bland annat hotats med att få en handgranat kastad mot sitt hem, få ett kontrakt utlagt i undre världen på att bli avrättad. Hot har även riktats mot familjemedlemmar – bland annat döttrar som ska våldtas och mamma som ska “klippas”. Men ingen åtgärd och svalt intresse.
Inga “upprop” för Riks-journalisten som fick sin näsa knäckt vid Gaza-demonstrationen. Inga politiker som oroas över våldet när frilansjournalisten Joakim Lamotte utsätts. Inga protester när Simon Kristoffersson gång på gång hotas allvarligt av gängkriminella.
För gammelmedia handlar det nämligen inte om några högt flygande fina principer.
Vad det egentligen handlar om
Det handlar i stället om det som Hanko sammanfattade på sociala medier. Nämligen att de “lipar ikapp över att de tappar sin totalitära kontroll över narrativet”. Därför försöker gammelmedia blåsa upp hoten mot dem själva och fullständigt ignorera hoten och våldet mot deras motståndare. I “uppropet” jag nämnde ovan framgår deras mål, nämligen att få “…landets högsta och ledande politiker att lyfta frågan”.
Låt mig ta ett exempel som är väldigt talande.
I november 2019 rapporterade Kvällsposten om hot som ska ha riktats mot lokaltidningen Spegeln i Staffanstorp . Enligt chefredaktören utsattes personalen för hot så snart de ställde kritiska frågor till kommunledningen, som styrs av M och SD.
Eftersom “hotet” riktades mot en vänstertidning så fick det stora rubriker i media. Alla i hela Sverige skrev om det. Det fick spinn så till den grad att dåvarande kulturminister Amanda Lind (MP) uttalade sig. Och gissa vad hon sa?
Jo, hon försökte såklart knyta det till neddragningar av TV-skatten och SD (!):
– Jag är oroad över utvecklingen vi sett på sistone med hot och hat mot journalistiken och partier som SD som går in och petar i journalistiken och vill dra ner på Public Service.
Hon sa också att hon såg ett växande förakt mot fria medier och vill att skyddet för journalister som utsätts för hot och hat stärks.
Alltså, de använde en liten händelse och blåste upp den för att kunna attackera SD eller SD:s politik om statsmedia. Klockrent exempel.
Problemet var bara att drevet baserades på en lögn. Eller åtminstone var grovt överdrivet. “Hotet” sågs nämligen inte som allvarligt av huvudpersonen, Stefan Svensson, chefredaktören på Spegeln.
Jag fattade misstankar när gammelmedia rapporterade. Ingen nämnde något om vad för sorts hot det var. Så jag ringde upp honom och frågade. Jag uppmanar alla att lyssna på klippet nedan:
Alltså: han kände sig inte hotad. Han polisanmälde inte ens. Trots detta gick drevet, trots detta grät kulturministern krokodiltårar. Över en lögn, eller åtminstone GROVT överdriven beskrivning av situationen. Det finns flera exempel på där hotbilden som utmålas kan misstänkas ha varit starkt överdriven.
Vad det egentligen handlar om är att de vill behålla kontrollen och makten över narrativet. Genom att blåsa upp bilden av att de är hotade hoppas och vill de försvåra för alternativmedia att granska dem.
Vill ej själva bli granskade
För vänsterjournalister hatar att bli granskade. Varje gång så sker så skriver de själva och deras kompisar i media om “hot”, “hat” eller “trakasserier”. Ta bara exemplet när frilansjournalisten Jesper Johansson ställde frågor till den tidigare socialdemokratiske ministern, riksdagsledamoten och FN-ambassadören Pierre Schori (S) vid Bokmässan i Göteborg 2019. Då ingrep polisen och förde bort Johansson. För att han ställde journalistiska frågor på Bokmässan. Sanslöst.
Expressen beskrev det som att en “högerextrem sajt förföljer besökare”. Ni kan själva se hur Jesper Johansson agerade när han försökte ställa frågor till Schori. Ser det ut som förföljelse? Hot? Trakasserier?
Samnytt intervjuade Jesper Johansson om denna bisarra situation, som gammelmedia alltså eldade på med lögnaktiga epitet.
På liknande sätt har man försökt brännmärka frilansjournalisterna Christian Peterson liksom Nick Alinia, när de utför sin journalistik, som till hög grad går ut på att granska vänsterextremismen i Sverige – något som vänsterliberal media såklart är ointresserade av att göra.
LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Vänstern arga när deras egna metoder används mot dem”
Pudelns kärna
Vilket för oss till pudelns kärna. En journalist som var på uppdrag från Riks fick alltså näsan knäckt av en vänsterextremist. Detta borde vara som klippt och skuret för alla de vänsterprofiler som gråter krokodiltårar om hot, hat och våld mot journalister. Istället är den närmast bedövande tystnaden om övergreppet talande (med några få pliktskyldiga undantag).
För dessa självgoda, uppblåsta pajasar har noll och inget intresse av att uppmärksamma detta. De har noll och inget intresse av att försvara journalister som inte håller med dem. Jag skulle snarare påstå att de troligen ser positivt på när alternativmedia blir överfallna, hotade och hatade. Eller för den delen får sin ekonomi förstörd genom vänsterns påverkansoperationer och annat. Det är ju deras motståndare som får det svårt, vilket gagnar dem.
För de har aldrig haft något som helst intresse av att upprätthålla några fina demokratiska principer som öppenhet, eller vikten av fri media som kan göra sitt viktiga jobb. Om de haft det hade deras upprop handlat om våldet och hoten mot Riks-journalisten, Joakim Lamotte, Simon Kristoffersson, Christian Peterson, Nick Alinia, Jesper Johansson med flera.
Istället är tystnaden talande. Och den säger oss att de hellre föredrar en homogen media (och säkert ett enda parti också). Som alltid med socialister alltså.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.