En svensk kvinna, född 1964 och bosatt i Falkenberg, ville sälja sin svärfars gamla tjänstepistol från 1940-talet använd under finska vinterkriget. Hon upplystes av vapenhandlare om att den inte fick avyttras hur som helst utan borde lämnas in till polisen. Kvinnan lydde rådet, vilket till hennes förvåning resulterade att hon dömdes för vapenbrott.

Den 59-åriga kvinnan ville sälja en pistol av fabrikatet Walther med tillhörande ammunition som ingick i dödsboet efter den avlidne svärfadern som denne år 1940 kvitterat ut som tjänstevapen när han deltog i finska vinterkriget.

Vapnet hade i bouppteckningen först övergått till sonen, tillika kvinnans make, och när denne senare också avled blev kvinnan ägare till det. Hon är själv inte vapenintresserad och hade fått uppgift om att den kunde vara värd cirka 35 000 kronor.

Gamla licensen inte nog för att få sälja vapnet

Licens för vapnet var utfärdad i vederbörlig ordning och kvinnan hade dokumentet ifråga. Vid kontakt med en vapenhandlare fick hon emellertid veta att det inte räckte med den gamla vapenlicensen för att få avyttra vapnet.

Hon borde i stället vända sig till polisen för att få veta hur hon skulle göra med vapnet. Det gjorde hon, men varken polisen i Falkenberg eller Halmstad som hon först kontaktade visade inget intresse för att hjälpa henne.

Lämnande vapnet till polisen… och åtalades

Hon försökte då i stället med polisen i Göteborg och fick instruktioner om att lämna in vapnet till dess licensfrågan var utredd. Kvinnan löd uppmaningen.

Men i stället för att bli kontaktad av polisen med information om hur hon kunde sälja vapnet på lagligt sätt, damp det ned ett åtal för olaga vapeninnehav i brevlådan. Polisen hade upprättat en anmälan och åklagare beslutat ta den vidare till åtal.

Åklagaren ville kasta i fängelse

I januari fälldes hon av Varbergs tingsrätt för ringa vapenbrott och dömdes till 12 000 kronor i dagsböter plus att betala 800 kronor till brottsofferfonden. Åklagaren hade yrkat att kvinnan skulle dömas till fängelse för ett grövre vapenbrott.

Det värdefulla vapnet som polisen konfiskerat beslöt domstolen att hon varken skulle få tillbaka eller få någon ekonomisk kompensation för.

Överklaga hjälpte inte

Kvinnan överklagade domen och menade att hon agerat precis så som hon fått information om att hon skulle göra med vapnet. Hon menade också att hon antingen borde få tillbaka pistolen eller åtminstone kompenseras för dess värde.

Även åklagaren överklagade för att om möjligt få kvinnan kastad i fängelse.

Hovrätten väljer att gå på tingsrättens linje. Man fastställer domen om vapenbrott och påföljden för detsamma och slår fast att beslaget av vapnet ska bestå utan att kvinnan gottgörs ekonomiskt.

Två av de fem domarna var emellertid skiljaktiga och ville fria.

Visste inte att det var brottsligt

Båda rättsinstanser anser att kvinnan borde ha förstått att den licens som fanns för vapnet inte längre var giltig. Man menar vidare att vapenbrottet började för tio år sedan när maken som ärvt det efter sin far avled och det övergick i kvinnans ägo.

Kvinnan har i det polisför hon kallades till sagt att hon inte ägnat pistolen en tanke där den legat i en kartong. Inte förrän hon såg på nätet att ett sådant vapen var värt pengar erinrade hon sig att en sådan skulle finnas nånstans i kartongerna efter maken.

Att hon var tvungen att söka licens för den ärvda pistolen utöver den som redan fanns, eller att det var brottsligt att förvara den hemma, var heller inget hon kände till. Det finns heller ingen uppgift om varför inte myndigheterna efterfrågat vapnet redan när den ursprunglige ägaren avled.

Dömda kvinnan om domen: “Sjukt”

Hallandsposten som uppmärksammar vad många, givet den väpnade gängkriminalitetens framfart, uppfattar som en smula underlig prioritering av hur man allokerar rättsväsendets resurser, har fått en kommentar från kvinnan via hennes juridiska ombud Sara Öggesjö.

Hon hälsar att hon tycker att “det är sjukt” att bli dömd för det hon gjort. Eftersom åklagaren ville braka på med grövre brottsrubricering och fängelse känner hon ändå en viss lättnad över att komma undan med böter.