Den som inte vill att tidigare brott man begått ska gå att hitta på nätets rättsdatabaser får nu betydligt lättare att sopa igen spåren. Mr Koll meddelar att vem som helst kan begära att samtliga uppgifter om den egna personen raderas – även domar för grova brott. Beskedet kommer efter flera års juridisk press på rättsdatabaserna och ett avgörande i EU-domstolen. Samtidigt kringgår domstolarna grundlagen genom att försvåra möjligheterna att hitta äldre brottmål – domarna är formellt fortfarande är offentliga men har gjorts betydligt svårare att hitta.

De privata rättsdatabaserna har länge fungerat som en modern hjälp att upprätthålla den svenska offentlighetsprincipen. Genom tjänster som Lexbase, Mr Koll och Krimfup har privatpersoner, företag och journalister kunnat söka på en persons namn och hitta domar och andra rättshandlingar som är allmänna handlingar.

Men nu håller förutsättningarna på att förändras – till det sämre och enligt kritiker i strid med grundlag och demokratiska principer om offentlig transparens. Journalisters arbete försvåras eller omöjliggörs och föräldrar får svårare att kontrollera om dömda pedofiler finns i deras barns närhet, ett ämne som debatterats häftigt den senaste tiden.

Efter att SVT granskat hur flera rättsdatabaser i tysthet tagit bort domar meddelar Mr Koll att företaget tillämpar en betydligt mer långtgående raderingspolicy än tidigare.

– I dag står det alla fritt att begära att få sina uppgifter raderade, uppger Simon Krantz, ansvarig utgivare för Mr Koll.

Enligt Krantz innebär en sådan begäran att inte bara eventuella domar försvinner. Även namn, adress, telefonnummer och övriga publicerade uppgifter tas bort. Något undantag för grov brottslighet uppges inte finnas.

Grova brott har redan försvunnit

Bakgrunden är en rad rättsprocesser mot de företag som driver databaserna. SVT har identifierat tio fall där personer som dömts för brott stämt Lexbase, Mr Koll eller Krimfup. I flera fall har processen avslutats sedan uppgifterna om personen försvunnit från databasen.

Det handlar inte enbart om mindre förseelser. Bland de domar som raderats finns fall av grov kvinnofridskränkning, misshandel, sexuellt ofredande av barn, hets mot folkgrupp, bedrägeri och grovt bokföringsbrott.

I ett fall hade en man dömts för sju fall av sexuellt ofredande av barn. Han stämde Krimfup, varefter databasen tog bort handlingarna om brotten. Mannen återkallade därefter sin talan.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Rättsdatabaserna är inte problemet – de är lösningen

En annan man hade dömts för grov kvinnofridskränkning efter att bland annat ha misshandlat sin flickvän. Han krävde att Mr Koll skulle avpublicera uppgifterna och påpekade inför den kommande stämningen att en rättsprocess sannolikt skulle bli dyrare för företaget än att tillmötesgå hans krav.

Uppgifterna försvann. Mannen drog tillbaka sin stämning och Mr Koll gick dessutom med på att ersätta hans rättegångskostnader.

SVT har också uppmärksammat ett fall där en man som dömts för att ha slagit sin flickvän fick domen borttagen från Lexbase sedan han stämt företaget. Även där drogs stämningen tillbaka efter att parterna nått en uppgörelse.

EU-dom förändrade spelplanen

Den rättsliga pressen på databaserna ökade kraftigt efter en dom i EU-domstolen den 9 juli i år. Bakgrunden var att en man, Goled Raabi från Somalia, som levt ett kriminellt ungdomsliv och dömdes för rån 2011 hade fått domen publicerad på Lexbase. Han begärde senare att personuppgifterna skulle tas bort och stämde 2024 företaget med krav på skadestånd enligt GDPR.

Attunda tingsrätt vände sig till EU-domstolen för att få klarhet i förhållandet mellan EU dataskyddsförordning och det svenska grundlagsskydd som rättsdatabaser kan ha genom utgivningsbevis.

EU-domstolens besked blev att en verksamhet som i huvudsak består i att mot betalning göra brottmålsdomar tillgängliga på nätet inte automatiskt kan betraktas som journalistisk verksamhet. Därmed kan den inte heller utan vidare omfattas av GDPR undantag för journalistiska ändamål.

LÄS ÄVEN: Fängelsedömd invandrare drar Lexbase inför EU-domstolen – vill dölja sitt brottsliga förflutna

Det innebär inte att EU-domstolen förbjudit publicering av uppgifter ur brottmålsdomar. Avgörandet gäller hur verksamheten ska bedömas enligt GDPR och hur denna rätt till dataskydd ska vägas mot yttrande- och informationsfriheten. Den slutliga bedömningen i det svenska målet ligger hos den nationella domstolen.

Domen har ändå förändrat riskbilden för de svenska rättsdatabaserna. Mr Koll hänvisar uttryckligen till de senaste årens förändrade rättspraxis när företaget förklarar varför det numera blivit enklare att få sina uppgifter borttagna.

Går längre än att bara sluta sälja domar

Mr Kolls nya linje går samtidigt längre än själva kärnan i EU-domstolens avgörande. EU-domstolen prövade frågan om att göra fällande brottmålsdomar tillgängliga på nätet mot betalning och när sådan behandling kan anses ske för journalistiska ändamål.

Mr Koll väljer nu i stället en generell lösning där alla personer kan begära att bli raderade. Det gäller enligt företaget oberoende av vilka brott en person har dömts för.

På Mr Kolls webbplats har det samtidigt funnits information med motsatt innebörd – att företaget vanligtvis inte raderar publicerade uppgifter och att GDPR inte är tillämplig på verksamheten. Krantz förklarar motsägelsen med ”den mänskliga faktorn” och uppger att informationen ska ändras.

LÄS ÄVEN: HD lägger krokben för Lexbase – “Det är djupt bedrövligt”

Lexbase ger inte samma besked om en generell rätt till radering. Företaget uppger till SVT att dess publicistiska regler tillämpas lika för alla och framhåller att rättelser och förlikningar kan förekomma på samma sätt som hos andra publicister. Krimfup har inte besvarat SVT frågor.

Offentliga handlingar – men allt svårare att hitta

Utvecklingen innebär inte att de ursprungliga domarna hos domstolarna raderas. En dom är som huvudregel en allmän handling och omfattas av den grundlagsfästa offentlighetsprincipen, med de sekretessbegränsningar som kan gälla för vissa uppgifter.

Skillnaden är i stället mellan att en handling juridiskt är offentlig och att allmänheten i praktiken kan hitta den. Även där har tillgängligheten till äldre brottmål begränsats.

I domstolarnas målhanteringssystem har brottmål kunnat sökas fram med exempelvis namn och personnummer. Nu har tiden för detta begränsats till fem år efter att målet avslutats. Därefter kan personuppgifterna inte längre användas som sökingång på samma sätt.

Solna tingsrätt upplyser exempelvis om att person- eller organisationsnummer inte är tillräckligt för brottmål som är äldre än fem år. För att domstolen ska kunna hitta målet krävs då målnummer och/eller datum för avgörandet.

LÄS ÄVEN: Kontroversiellt myndighetsbeslut – ”inskränker pressens frihet”

Hovrätten för Västra Sverige är ännu tydligare och skriver att det inte går att söka på namn eller personnummer i brottmål som är äldre än fem år.

Domarna har alltså inte blivit hemliga och den som känner till vilket mål det gäller kan fortfarande begära ut handlingarna. Men för den som försöker ta reda på om en person har en äldre brottmålsdom blir situationen en helt annan.

Ett målnummer är normalt just en uppgift man får fram genom att först hitta målet. För privatpersoner och även journalister som undersöker en persons bakgrund kan femårsgränsen därför i praktiken göra äldre brottslighet mycket svår eller omöjlig att spåra. Begränsningen gör dessutom ingen skillnad mellan bagatellartad och mycket allvarlig brottslighet.

Två vägar till äldre domar stängs

Utvecklingen sker således från två håll. Å ena sidan utsätts de privata rättsdatabaserna för ett allt starkare rättsligt censurtryck genom GDPR och EU-rätten. Databaser som tidigare främjade offentlighetsprincipen genom att göra det möjligt att söka fram rättsfall med en persons namn har börjat radera uppgifter – och Mr Koll öppnar nu för att alla som vill ska kunna försvinna helt ur tjänsten.

Å andra sidan finns brottmålsdomarna fortfarande kvar hos domstolarna, men möjligheten att efter fem år söka fram dem med hjälp av den dömdes namn eller personnummer är begränsad, näst intill omöjlig. Offentlighetsprincipen finns därmed kvar formellt. En offentlig dom upphör inte att vara en allmän handling bara för att fem år har gått.

Men en offentlig handling som en medborgare inte kan hitta utan att redan känna till dess målnummer eller när den meddelades är betydligt mindre tillgänglig i praktiken. Konsekvensen blir att det framöver kan bli betydligt enklare för den som har ett äldre kriminellt förflutet att hålla detta utanför offentlighetens ljus – även när brotten varit allvarliga och det kan finnas anledning för media och allmänhet att få vetskap om detta.