Det antas ofta att den moderna människan inte längre utvecklas då det “naturliga urvalet” så som evolutionsteorin beskriver det är satt ur spel. Men det finns nu ett växande samförstånd bland forskare om att evolutionen fortfarande påverkar vår art — och denna process sker till och med snabbare än någonsin tidigare, enligt en expert som talat med Newsweek.

Medan kulturella och teknologiska innovationer nu verkar vara de huvudsakliga drivkrafterna för anpassning hos moderna människor, har detta inte ersatt biologisk anpassning, enligt forskare.

– Jag tror inte den [frågan om människor fortfarande utvecklas] har förståtts helt och hållet av allmänheten, säger Michael Granatosky, evolutionär biomekaniker vid New York Institute of Technology, till Newsweek.

Uppfattningar om evolutionen talar om uttrycket “survival of the fittest” – den bäst anpassades överlevnad – vilket automatiskt för tankarna till episka strider mellan kämpande individer som tävlar om en partner, eller en brokig grupp djur som överlever en katastrofal händelse mot alla odds.

– Med dessa bilder är det frestande att anta att moderna populationer inte längre är under selektiva tryck. Men evolution betyder helt enkelt en förändring i en populations genpool över generationer. Med denna bredare definition tror jag inte att det finns en betydande debatt bland evolutionära biologer om att människor fortfarande utvecklas, säger Granatosky.

Vad är evolution?

Från ett genetiskt perspektiv definieras evolution som en förändring i frekvensen av vissa gener över tid, berättar Jason Hodgson, antropolog och evolutionär genetiker vid Anglia Ruskin University i Storbritannien, för Newsweek.

Populationer utvecklas på två huvudsakliga sätt: genetisk drift och naturligt urval. Genetisk drift hänvisar till slumpmässiga fluktuationer i frekvenserna av vissa gener mellan generationer i populationer.

– I vissa generationer kommer en genetisk variant att öka i frekvens, i andra generationer kommer den att minska i frekvens. Men det sker alltid, säger Hodgson. Styrkan hos genetisk drift beror på populationens storlek, med små populationer som upplever mer drift och stora populationer som upplever mindre. Det slutliga ödet för en genetisk variant som utvecklas genom genetisk drift är antingen att utrotas eller att helt ersätta alla andra varianter i populationen och bli fixerad.

– Naturligt urval, å andra sidan, som människor är mer bekanta med, inträffar när en genetisk variant ger en reproduktiv fördel till individer som bär den. Förändringar i genfrekvens på grund av naturligt urval är inte slumpmässiga. Den gynnade varianten ökar i frekvens medan alla andra varianter minskar.

– Den slutliga ödet för en variant som utvecklas genom naturligt urval är att ersätta alla andra varianter i populationen, säger Hodgson. Kanske kontraintuitivt är naturligt urval en starkare kraft i större populationer. Det beror på att i stora populationer motverkas inte urvalet av genetisk drift.

Hur påverkar evolutionen människor?

Både naturligt urval och genetisk drift fortsätter att påverka vår art, så människor “utvecklas utan tvekan” fortfarande, menar Hodgson. Genetisk drift fortsätter att ändra frekvensen av alleler – olika versioner eller varianter av en given gen – som den gör i alla biologiska populationer.

– Människans folkmängd har nu passerat 8 miljarder människor. I en population av denna storlek bör genetisk drift vara nästan försumbar. Men i verkligheten är människor uppdelade i mycket mindre grupper, inom vilka de är mer benägna att välja sina partners, säger Hodgson. Detta innebär att evolutionen i praktiken sker i mycket mindre grupper, och genetisk drift opererar fortfarande.

Likaså pågår naturligt urval fortfarande, även om drivkrafterna nu är annorlunda jämfört med när människor främst levde som jägare-samlare för tusentals år sedan.

– När det gäller tryck händer flera saker. För det första har trycken som tidigare drev vår evolution i jägare-samlare-samhällen – motstånd mot sjukdomar och parasiter, styrka att försvara sig mot lejon eller annars döda någon från en rivaliserande stam, eller döda någon över en kvinna (traditionellt en av de ledande orsakerna till mord i jägare-samlarsamhällen) – till stor del tagits bort. I grund och botten är de saker som brukade gallra ut oss från populationen inte längre i drift, säger Nick Longrich, paleontolog och evolutionär biolog vid University of Bath i Storbritannien, till Newsweek.

– Man skulle kunna tro att detta är slutet för naturligt urval, men istället händer två saker. Det ena är att det ändrar riktningen på urvalet: om urvalet inte verkar på dessa saker, verkar det alltmer på andra saker, eller kan välja bort egenskaper som en gång var användbara anpassningar, säger han.

Till exempel är tillgången till saker som hälsovård och preventivmedel mycket varierande inom och mellan mänskliga grupper. Detta innebär att överlevnadsgraden till en viss ålder och reproduktiv framgång också är varierande.

– All evolutionär förändring handlar inte om saker som död från sjukdomar, eller risker från en hård miljö, menar Hodgson. Allt som skapar variation i födelsetal mellan grupper, så länge det finns skillnader i allelfrekvenser mellan dessa grupper, kommer att skapa evolutionär förändring. Eftersom allelfrekvenser varierar mellan mänskliga grupper, kommer alla skillnader i reproduktionstakt mellan dessa grupper att orsaka evolution om vi betraktar människoarten som helhet.

Kulturella preferenser

– Jag tror att kulturella variationer med avseende på saker som preferens för stora eller små familjer kommer att driva mycket av människans evolution i en nära framtid. Mycket av den evolution vi ser på en artomfattande skala kommer att drivas av demografiska skillnader mellan populationer som råkar korrelera med skillnader i genfrekvenser mellan dessa populationer. Gener som är vanliga i populationer som expanderar kommer att öka i frekvens, och gener som är vanliga i populationer som krymper kommer att minska i frekvens, säger Hodgson.

Typer av nylig mänsklig evolution

Det finns flera anmärkningsvärda exempel på evolution bland moderna människor i vår relativt nyliga historia. Faktum är att det till och med kan vara sås om Longrich säger: “Människor utvecklas snabbt – kanske snabbare än vi någonsin har utvecklats tidigare.”

Till exempel utvecklas vår hjärnstorlek – den har faktiskt blivit mindre under de senaste 10 000 åren sedan vi började leva i civilisationer, säger Longrich. Hjärnorna verkar vara mindre nu än till och med under grekiska eller romerska tider.

Vi har också anpassat oss till nyligen tillgängliga matkällor, till exempel har vissa populationer, särskilt de av europeisk härkomst, utvecklat förmågan att tolerera mjölk i vuxen ålder.

Hudfärgen har förändrats när mänskliga populationer flyttade till nya klimat. Och motståndskraft mot olika sjukdomar har uppstått som ett resultat av pest som Svarta döden och smittkoppor.

Motstånd mot malaria

– Det senaste exemplet på tydligt naturligt urval hos människor är kanske urvalet för motståndskraft mot vivaxmalaria i Madagaskar, sa Hodgson.

Under de senaste 2 000 åren har det funnits starkt urval för motståndskraft mot sjukdomen – som är en form av malaria orsakad av parasiten Plasmodium vivax – i Madagaskar.

Från ett genetiskt perspektiv definieras evolution som en förändring i frekvensen av vissa gener över tid.

– Vi kan uppskatta att ha motståndskraft mot vivaxmalaria resulterar i ungefär 7 procent större reproduktiv framgång, säger Hodgson. Urvalet är mycket troligt fortfarande pågående eftersom sjukvården är mycket begränsad i stora delar av Madagaskar.

Den nyliga COVID-pandemin kan också ha resulterat i evolutionära tryck på vår art, enligt forskarna.

– Under pandemin lärde vi oss att det finns naturlig variation i hur individer svarade på infektionen, sa Granatosky. Sådan variation fungerar som grund för evolution att verka. Kanske det mest intressanta med COVID-19-pandemin var dess globala natur. Sällan påverkar sådana händelser en hel art så dramatiskt.

Påverkan på reproduktion

För att ha en effekt behöver viruset inte döda människor, det behöver bara påverka deras långsiktiga reproduktiva output, enligt Longrich.

– Vi har definitivt utvecklats under 2020-2023, sa han. Det finns många negativa konsekvenser förknippade med icke-dödliga infektioner – trötthet, depression, hjärndimma med mera, och för närvarande verkar det som om viruset bara kommer att fortsätta cirkulera på obestämd tid, vilket ökar oddsen att människor förr eller senare får en negativ reaktion.

– Vi kommer förmodligen inte att känna till effekterna förrän om ytterligare 50 år, men människor med en medfödd motståndskraft mot viruset är i en tydlig fördel jämfört med alla andra, och människor vars gener gör dem sårbara är i nackdel, och det har träffat nästan varje person på planeten. Jag tror inte att det kommer att radikalt omforma oss som art, men jag skulle bli förvånad om det inte lämnar ett bestående avtryck på vår genetiska mångfald som kommer att vara märkbar i generationer, säger Longrich.

Vetenskap