På tisdagen samlades ett hundratal personer på Mynttorget i Stockholm för att bland annat lyssna till tre kraftfulla vittnesmål om rättsosäkerhet i dagens Sverige. Bakom demonstrationen står nätverket Mannaminne, som organiserar anhöriga till unga män dömda för sexualbrott. Under manifestationen talade bland andra juristen Kada Karlsson, debattören Therese Juel och kulturprofilen Alexander Bard om hur samtyckeslagens tillämpning lett till rättsövergrepp, tystnad och rädsla. En efter en berättade de om pojkar som dömts till fängelse – utan teknisk bevisning, baserat enbart på ord mot ord.
Mannaminne är ett växande nätverk av anhöriga, debattörer och drabbade, som verkar för att återupprätta rättssäkerheten i Sverige – särskilt i mål där män anklagats för sexualbrott utan teknisk bevisning. Nätverket lyfter fram att det finns en allvarlig obalans i hur rättssystemet behandlar mäns och kvinnors berättelser, och att många män riskerar att dömas på enbart ord.
LÄS ÄVEN: INTERVJU: Tinder-dejt slutade i 54 månaders fängelse och nästan en miljon i skadestånd – utan bevis
Samtidigt som man erkänner och fördömer mäns våld mot kvinnor, vill nätverket också synliggöra att män kan utsättas för våld, lögner och rättsövergrepp – och att detta sällan tas på allvar i rättsväsendet.
Mannaminne fungerar som både ett stödforum och en opinionsbildande kraft, menar de själva. De erbjuder gemenskap för oskyldigt dömda och deras familjer, publicerar artiklar, arrangerar demonstrationer och kräver politiska reformer.
Bland kraven finns en oberoende resningskommission och ett rättssystem som inte dömer människor baserat på känslor och trovärdighet – utan på fakta och bevis. För nätverkets medlemmar är detta inte bara en juridisk fråga, utan en existentiell: en kamp för rättvisa, för sina söner – och för rättsstaten som helhet.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Man har tappat oskuldspresumtionen. Du är inte längre oskyldig tills motsatsen bevisats. Du är skyldig – och du måste bevisa att du är oskyldig.
Författaren och debattören Thérèse Juel
Tisdagen den 9 september klockan 10.00 fylldes Mynttorget vid riksdagen i centrala Stockholm av engagerade människor som slutit upp bakom nätverket. Många har själva barn – ofta söner – som dömts till långa fängelsestraff i mål om sexualbrott, ofta utan teknisk bevisning, och enbart baserat på den målsägandes berättelse.
Det som förenade talarna var inte ett försvar av våldtäktsmän, utan en uppmaning att återgå till grundläggande rättsstatliga principer: beviskrav, objektivitet, likabehandling. En rättvisa som inte bygger på känslor – utan på fakta.
”Vi dömer på känsla – inte på bevis”
Författaren och debattören Thérèse Juel talade med lågmäld men tydlig intensitet. Hon beskrev en verklighet där domstolar inte längre söker sanningen med hjälp av fakta, utan istället ägnar sig åt att bedöma känslor, berättelser och trovärdighet.
– Vi ser i domarna att det inte finns teknisk bevisning. Det finns inga vittnen. Ibland inget våld, inget hot. Det som finns är en berättelse.
Hon vände sig direkt till rättsväsendet, och frågade:
– Är det så vi vill döma människor? På trovärdighet? På känslor? På hur bra man är på att berätta sin historia?
Juel menade att samhället har glidit in i ett rättsligt tillstånd där det räcker att någon gråter – och en annan får sitt liv förstört.
LÄS ÄVEN: Rättsskandal i tysthet: Unga män våldtäktsdöms utan bevis
”Vi har tappat oskuldspresumtionen”
I en av sina skarpaste passager kritiserade Juel det hon kallade en tyst men djupgående förskjutning i hela rättssystemets fundament.
– Man har tappat oskuldspresumtionen. Du är inte längre oskyldig tills motsatsen bevisats. Du är skyldig – och du måste bevisa att du är oskyldig.
Hon pekade på hur rättens fokus förskjutits från objektiva bevis till en sorts moralisk känslodom – där den som berättar bäst ofta vinner, och där den åtalade måste kämpa mot en osynlig men överväldigande fördom.
– Det här är inte rättvisa. Det är en känslostyrd teater.
”Vi måste våga se det här – även om det gör ont”
Thérèse Juel vände sig inte bara till jurister och politiker – utan till hela samhället. Framför allt till andra kvinnor, mammor, föräldrar som står maktlösa när deras barn dras in i rättsfall utan tekniska bevis.
– Det handlar om våra söner. De ska inte växa upp i ett land där man döms för att någon gråter, där man döms på en berättelse. Det måste finnas bevis. Det måste finnas rättssäkerhet.
Men hon betonade samtidigt att detta inte är en kamp mot kvinnor – utan för rättsstaten som helhet.
Jag är övertygad om att det sitter tusentals familjer i Sverige som genomgår en mardröm, där deras söner, bröder och pappor får sina liv krossade på grund av lögner och rättsövergrepp. Och de tror att de är ensamma. Det är exakt så systemet är designat att fungera.
– Alexander Bard
– Det handlar inte om kön. Det handlar inte om män eller kvinnor. Det handlar om rättssäkerhet. Och det är något vi måste försvara – tillsammans.
LÄS ÄVEN: Domstolen tror – och din framtid är förlorad
Hon avslutade med en vädjan till allmänheten att orka se det som många inte vill se:
– Jag vet att det här är smärtsamt att höra. Men vi måste våga se det. För om vi inte gör det – då kommer ingen längre att kunna känna sig trygg i rättssystemet.
Alexander Bard: Ett Sverige som svek sina söner
Alexander Bard inledde sitt tal med att påminna om tidigare justitieministern Thomas Bodströms uppmärksammade uttalande i svensk tv: att det kommer komma ett uppvaknande i Sverige när folk förstår omfattningen av de rättsövergrepp som nu pågår.
Bard kontrasterade det mot nuvarande justitieminister Gunnar Strömmers officiella linje: att rättssäkerheten är trygg. ”Gunnar Strömmer, du är en lögnare!” utropade Bard inför applåderande åhörare.
Det är dessa radikalfeminister som idag driver lagstiftning, domstolspraxis och samhällsnormer. De har kidnappat riksdagen och gjort feminismen till statsreligion. Och 347 av 349 riksdagsledamöter går med på det.
– Alexander Bard
Han berättade hur han tillsammans med kollegor i mansrörelsen, inklusive Viktor Widblom, insåg att frågan om unga män som får sina liv förstörda i rättssalar skulle explodera. Men istället för att driva frågan från mansrörelsen valde de att starta Mannaminne, ett nätverk för föräldrar och anhöriga till oskyldigt dömda.
– Jag är övertygad om att det sitter tusentals familjer i Sverige som genomgår en mardröm, där deras söner, bröder och pappor får sina liv krossade på grund av lögner och rättsövergrepp. Och de tror att de är ensamma. Det är exakt så systemet är designat att fungera.
Bard lyfte att demonstrationen var en historisk vändpunkt. ”Vi är amatörer”, sade han, ”men detta är starten på ett maraton. Vi glömmer ingenting.”
Från feminism till radikalfeminism
En stor del av talet ägnades åt att beskriva hur en klassisk feministisk kamp för jämställdhet övergick till en ideologisk radikalfeminism, som enligt Bard bygger på manshat.
– Min mamma är 90 år och en stolt klassisk feminist. Min flickvän är det också. De tror på att kvinnor är starka och självständiga, att de klarar lika mycket som män. Men det som hände var att byråkratin och de professionella feministerna behövde en ny agenda.
Denna nya agenda kallade han radikalfeminism. Han beskrev den som en ”patologisk ideologi” som gått från jämställdhet till rätten att hata män:
– Det är dessa radikalfeminister som idag driver lagstiftning, domstolspraxis och samhällsnormer. De har kidnappat riksdagen och gjort feminismen till statsreligion. Och 347 av 349 riksdagsledamöter går med på det.
Han hyllade två undantag: Torsten Elofsson (KD) och Josef Fransson (SD), som enligt Bard vågat kräva en seriös utvärdering av samtyckeslagen.
”Oaktsamhetsvåldtäkt” och det språkliga sveket
Mot slutet av sitt tal lyfte Bard frågan om språk och begrepp. Som filosof fokuserade han på ett ord han kallade det värsta i svensk lagstiftning:
– Ordet jag lärt mig hata mest av allt är ’oaktsamhetsvåldtäkt’. Det är så sjukt, så absurt, att inget annat språk ens har det. Det är ett svenskt påhitt.
Han liknade den nya lagen vid en ”ångerrätt” efter sex. En rätt som enbart kvinnor tycks ha:
– Sveriges riksdag har beslutat att kvinnor ska kunna ångra sex i efterhand, och kalla det våldtäkt. Det är detta som våra söner får sina liv förstörda av.
Han avslutade med att uttrycka kärlek och respekt för män, kvinnor, döttrar och söner:
– Vi har rätt att vara människor. Vi har rätt att vara felbara. Vi har rätt att göra misstag, men vi har ingen rätt att ta in det i rättssalarna och kalla det rättvisa.
Och med det satte Bard punkt för ett av dagens mest intensiva och visionära tal.
Ett brinnande upprop: Kada Karlsson om jakten på upprättelse
Kada Karlsson, som är jurist, inleder sitt tal med ett djupt personligt vittnesmål om hur hon tappat tron på det svenska rättssystemet efter att hennes son dömts till sex års fängelse, enligt henne på helt felaktiga grunder. Hon berättar hur sonen, efter att ha återvänt till Sverige från Spanien för att ta körkort, greps av femton poliser efter att polisen använt elpistol hemma hos mostern, efter att en ung kvinna anmält honom för våldtäkt.
– Klockan åtta på morgonen kom femton poliser och bröt sin in i min systers lägenhet och tog sonen med hjälp av elchocker. Bara för att en tjej hade gått och gråtit och sagt att han har våldtagit mig. Det är dagens Sverige.
Om någon säger: ’Varför skulle en tjej ljuga om våldtäkt?’ Då säger jag: Folk mördar. Folk bråkar om arv. Varför skulle inte någon kunna ljuga om våldtäkt, när det ligger hundratusentals kronor i skadeståndspotten?
– Kada Karlsson, jurist
Karlsson, som flydde kriget i Kosovo och som 20-åring kom till Sverige, förklarar att hon under sitt liv alltid blivit kallad ”moralkvinnan” och att hon själv utsatts för våldtäkt. Just därför, säger hon, hade hon aldrig stått där om hon inte varit övertygad om att det som pågår är djupt orättvist.
LÄS ÄVEN: Mor till våldtäktsdömd son: 4,5 års fängelse och 750 000 i skadestånd – för någons berättelse
– Jag hade inte stått här om jag trodde att det här som pågår i Sverige är ett riktigt våldtäkt. Jag står inte för våldtäkt. Men jag står för rättvisa. Och ingen ska få dömas baserat på ord mot ord.
”Samtyckeslagen används som ett vapen”
I talets andra del riktar Kada Karlsson in sig på samtyckeslagens tillämpning. Hon beskriver hur lagen, i sig, inte är problemet – utan hur åklagare och domare tolkar berättelser, känslor och intryck snarare än bevis.
– Det är inte fel på lagen, det är tillämpningen. Åklagare och domare sitter där och tycker och tänker: Vem är mest trovärdig? Och sätter in unga killar, män, i fängelse mellan tre till sex år. Det är helt sjukt.
Hon berättar vidare om hur hennes egen son dömts till fängelse och hur den anklagande kvinnan efter domen dansade på TikTok framför en polisbil, sjungande ”Everybody thinks I’m a nice girl, officer”. Karlsson använder detta som exempel på vad hon menar är cynisk manipulation av rättssystemet.
– Om någon säger: ’Varför skulle en tjej ljuga om våldtäkt?’ Då säger jag: Folk mördar. Folk bråkar om arv. Varför skulle inte någon kunna ljuga om våldtäkt, när det ligger hundratusentals kronor i skadeståndspotten?
”Jag är kvinna – men jag avskyr feminismen”
Mot slutet av talet blir Kada Karlsson mer ideologisk. Hon kritiserar vad hon menar är en radikalfeministisk offerkultur som gör kvinnor till maktlösa figurer snarare än jämställda medborgare. Hon förkastar uttryckligen feminismen som ideologi.
– Jag avskyr feminism. Jag är kvinna. Jag är självständig. Jag har fostrat min son själv. Kommit från ett krigsland. Blivit jurist. Integrerat mig i samhället. Men vad vi gör just nu – vi pratar om jämlikhet, och samtidigt ska kvinnor behandlas som offer. Hur går det ihop?
Hon avslutar med en uppmaning till att återupprätta rättssäkerheten i Sverige – för både män och kvinnor.
– Vi kräver rättvisa. Vi kräver upprättelse. Ingen ska dömas ord mot ord. Det här är en ny häxprocess. Förr var det kvinnor som brändes. Nu är det männen.
Karlsson menar att det är dags att tala klarspråk och att stå upp för både kvinnor som utsätts – och män som oskyldigt anklagas.
– Vi behöver inte riksdagen i våra sängar,” avslutar hon.
LÄS ÄVEN: Samtyckeslagen: Åtal och fällande domar för våldtäkt har ökat markant
En rörelse som inte längre tiger
Bakom demonstrationen stod alltså nätverket Mannaminne, där Jenny French och Nina Hamilton är några av de drivande rösterna. Hamilton, som Samnytt tidigare intervjuat, och French, som vi kommer att möta nästa vecka i ytterligare en artikel – och där även en polis berättar om hur rättsosäkerhetsläget drabbat hans familj.
Rörelsen växer snabbt, och budskapet är glasklart: rättssäkerheten måste återupprättas. De protesterar mot domar som grundas på ord mot ord, mot att unga män döms utan teknisk bevisning, mot att samhället allt oftare utgår från att män är skyldiga tills motsatsen bevisats.
De kräver att rättsväsendet återgår till sina grundprinciper – att bevis ska väga tyngre än berättelser. De kräver att Sverige inrättar en verkligt oberoende resningskommission. De kräver att myndigheter och medier slutar misstänkliggöra alla män som potentiella våldtäktsmän.
I ett samhälle där rättsstaten vacklar och tystnaden sprider sig, höjer de sina röster. Det är röster som många ogärna lyssnar på – men som allt fler inser är helt nödvändiga.
LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”När rättsstaten offrar unga män”
📣 Gillar du Samnytt?
Om du uppskattar Samnytts journalistik och vill att vi ska kunna fortsätta granska etablissemanget – bli gärna prenumerant!
- Prenumeration: Se våra olika paket – klicka här.
- Swish: Donera valfri summa till 123 083 3350
- Vill du donera på andra sätt? Läs mer här.
