Samnytts Mattias Albinsson skriver i denna nyhetskrönika om Kachovka-dammen i Ukraina, som kollapsade förra veckan. Vad vet vi om vem eller vilka som låg bakom?

Det är början av juli 2022. Det har gått nästan tre månader sedan ryssarna besegrades vid Slaget om Mykolaiv i Ukraina vid Svarta havets kust.

Trots det är de ryska styrkorna kvar öster om staden. Det finns få tecken på att de tänker retirera. Tvärtom görs ständigt nya framryckningar.

Det ryska målet tycks vara att inta Mykolaiv, gå vidare mot Odessa och sannolikt erövra hela kustremsan. Kanske till och med fortsätta in i Moldavien.

Ryssarnas flaskhals

Ukraina försöker ta fram en strategi för att tvinga tillbaka ryssarna. De har funnit en svag punkt i den ryska offensiven: Försörjningsvägarna över Dniepr.

Dniepr är en bred flod som delar Ukraina i en västlig och en östlig del. Även på sitt smalaste ställe är den flera hundra meter bred. Den genomsnittliga vattenföringen genom floden är tre gånger så stor som Göta älv. Det är inget man vadar över.

Ryssland är beroende av de enda tre broar eller passager över Dniepr som de kontrollerar. Dels Antonivkas landsvägsbro utanför staden Kherson, dels den järnvägsbro som ligger några kilometer uppströms den.

Den tredje passagen utgörs av Kachovka-dammen och den vägbro som går över dammen, alldeles intill själva vattenkraftverket.

Det är över dessa tre som ryssarna transporterar soldater, vapen och ammunition, mat och vatten och evakuerar sårade. De är en del av ryggraden i offensiven västerut.

Ukrainas Himars-strategi

Från och med juni 2022 har Ukraina mottagit det amerikanska raketartillerisystemet M-142 Himars. Tolv stycken enheter i den första leveransen. En enda Himars-enhet kan avfyra sex stycken GPS-styrda GMLRS-missiler, med en räckvidd på minst nio mil, åt gången.

Ett av de första uppdragen för Ukrainas nya Himars-förband blir att angripa de tre flaskhalsarna i de ryska försörjningslederna. Att så ofta det går beskjuta broarna, brofästena och vägen över kraftverksdammen för att störa och förstöra för den ryska offensiven väster om Dniepr, mot Mykolaiv.

Natten till 8 juli kommer den första sådana attacken mot Kachovka-dammen.

En ”framgångsrik” attack mot ”orcherna vid Kachovka-kraftverket”, proklamerar ett ukrainskt konto på Telegram med över en miljon följare nästföljande morgon. ”Slava Ukrainas militär”. Telegram har sedan långt innan invasionen en viktig kanal för såväl pro-rysk som pro-ukrainsk information och propaganda.

Den ukrainska attacken tonas ned av Ryssland. I den ryska strategin ingår att ge sken av att saker och ting är under kontroll, att den ryska militärledningen vet vad den gör och att ukrainska motattacker inte har någon effekt.

– Ingen skada vållades på Kachovka-kraftverket, bedyrar Vladimir Leontyev, den ryske ledaren för det militär-civila styret i staden Nova Kachovka som ligger intill dammen.

Tjock svart rök

Tre dagar senare skakas Nova Kachovka av en mycket kraftig explosion. Från ukrainskt håll påstås att det är ett ryskt vapenlager i närheten av dammen som träffats. Ryssland hävdar istället att det är en fabrik för gödselframställning som ukrainarna bombat.

En vecka senare är det dags igen. På bilder som sprids av såväl pro-ukrainska som pro-ryska konton, med många miljoner följare, kan man tydligt se att det brinner vid Kachovka-kraftverket. Tjock svart rök bolmar fram vid en av de byggnader som ligger intill slussleden bredvid kraftverket.

Dagen därpå uppger ukrainska källor att en Repellent-1 placerad på slussleden slagits ut i en ukrainsk attack. Det är ett ryskt elektroniskt krigföringssystem som används för att störa ut ukrainska drönare.

”Rusnjas”, ett nedsättande ord för ryssar, försöker i ”panik” reparera skadorna från Himars-attacken, påstås det på ett stort ukrainsk Telegramkonto några dagar efter den senaste attacken.

Och sådär fortsätter det de kommande dagarna, veckorna och månaderna. Ukraina beskjuter obönhörligt de tre ryska försörjningsvägarna över Dniepr. Varje gång hyllas attackerna av pro-ukrainska källor. De ryska ansträngningarna för att skydda försörjningslederna, skjuta ned missilerna och reparera skadorna hånas.

Krigslyckan vänder

Den ryska motstrategin går dels ut på att försöka trappa upp offensiven väster- och norrut längs Dniepr, för att tvinga Himars-förbanden utom räckhåll för broarna och dammen. Dels skjuta ned de Himars-raketer som regnar ned från den ukrainska sidan. Dessutom byggs nya tillfälliga pontonbroar över Dniepr för att skapa fler försörjningsvägar över den.

Den ukrainske generalen Andrij Kovalchuk berättar senare för Washington post om hur ukrainarna överväger att ”översvämma floden”. Han berättar att han beordrar en ”testattack” mot Kachovka-dammen, vilken framgångsrikt slår upp tre stora hål i dammen eller dammluckorna så att vattenflödet ökar. En ökad vattengenomföring ska försvåra för ryssarna att bygga nya överfarter längre nedströms, är planen.

De första veckorna ser det nästan ut som att de ukrainska ansträngningarna är förgäves, men i augusti vänder krigslyckan. Ryssarna tvingas till reträtt. Nya ryska försök att återta initiativet misslyckas.

I november beslutar sig ryssarna för att helt överge Kherson och den västra sidan av floden Dniepr. Det är en av de största ukrainska framgångarna i kriget. En stor förlust för Ryssland, både militärt och i prestige.

De två fasta broarna över Dniepr, som vid det här laget är kraftigt skadade och mot slutet av offensiven inte längre nyttjas av ryssarna, sprängs. Ryssland pekas ut, även om ukrainsk militär också talat om att de tänkt spränga dem.

Tiden går och kriget rasar vidare. Nästan sju månader efter den ryska reträtten över Dniepr, natten till 6 juni i år, kollapsar plötsligt Kachovka-dammen. Katastrofen är ett faktum när miljarder ton vatten, bokstavligt talat – reservoaren rymmer normalt 18 miljarder ton vatten – forsar fram.

LÄS ÄVEN: Kraftverksdamm brast i Ukraina – omfattande översvämningar

Skyller på varandra

Ryssland och Ukraina skyller på varandra. EU-parlamentet gav nyligen Ryssland skulden för kollapsen. Ett ”terrordåd”, beslutar politikerna i Strasbourg. Om inte annat bär Ryssland skulden eftersom dammen inte hade kollapsat om de aldrig invaderat.

LÄS ÄVEN: EU-kravet: Bjud in Ukraina till Nato

Och så var det med det.

Om Ryssland medvetet sprängde dammen så var syftet, menar vissa, att förhindra en ukrainsk offensiv över Dniepr. Det finns dock ett par problem med idén om Putin som syndabock även denna gång.

Den ena är att Kachovka-reservoaren, som ligger uppströms dammen, är varifrån Norra Krimkanalen hämtar sitt vatten. Krimhalvön är helt beroende av kanalen för sin färskvattenförsörjning.

Ukrainska Telegramkonton hävdar att vattennivån vid kanalens myning sjunkit till nära noll efter att dammen kollapsade. En av många anledningar till invasionen av Ukraina förra året var att återställa vattenförsörjningen till Krim, inte skära av den ännu mer.

Den andra är att ett flertal ryska befästningar och försvarslinjer längs Dniepr hamnar under vatten när dammen kollapsar. Åtminstone om man ska tro Institute for the study of war, som drivs av Victoria Nulands svärdotter.

LÄS ÄVEN: USA bekräftar ”biologiska forskningscenter” i Ukraina

Uppgifter som knappast kan anses vara rysk propaganda.

Det är heller inte helt otänkbart att Ukraina ligger bakom. Att dammen sprängdes för att slå flera flugor i en smäll: Torrlägga Krim, översvämma ryska försvarsställningar och samtidigt förhindra att ryssarna korsar Dniepr och flankar ukrainarna under deras stora motoffensiv längre österut.

Men vi går inte närmare in på det här.

En tredje förklaring

Det finns nämligen en tredje förklaring som få diskuterar i Sverige: Att dammen helt enkelt kollapsade av sig själv. En hypotes som tidigt förs fram från såväl ryskt som ukrainskt håll, och som även tagits upp av flera västerländska medier.

Kachovka-dammen byggdes på 50-talet av sovjetiska ingenjörer. En 70 år gammal damm som sannolikt inte var i sitt bästa skick ens innan kriget, och som förmodligen fått väldigt lite eller inget underhåll alls sedan den ryska invasionen.

Den utsattes förra året för flera månaders beskjutning med raketartilleri. Filmer som togs i slutet av förra sommaren visar vatten forsa fram genom sprickor i konstruktionen på platser där man inte behöver vara ingenjör för att inse att vatten inte ska finnas.

Stora gapande hål i betongen efter den ihärdiga beskjutningen. Armeringsjärn som exponeras för väder och vind i veckor, månader, nästan ett år. Lägg därtill en vinter där vatten sipprar in i konstruktionen fryser, tinar, fryser och tinar igen. Spränger sönder lite av betongen varje gång.

Och som grädde på moset: I maj i år är vattennivån i Kachovka-reservoaren rekordhög. Något som bland annat CNN skriver om. Enligt Associated press är vattennivån mot slutet av maj så hög att vatten forsar fram över dammens topp. Det låter. Inte bra.

Dagen innan dammen kollapsar tar det amerikanska rymdteknikföretaget Maxar dessutom en satellitbild på dammen. Vissa har påpekat att det på ett ställe tycks forsa fram ovanligt mycket vatten, redan innan dammen brister, vilket indikerar att det kan vara ett gapande hål i konstruktionen där redan då.

Det är alltså inte särskilt långsökt att tänka att Kachovka-dammen till slut kollapsar utan att någon planerat det. Det senaste årets påfrestningar blir för mycket för den gamla dammen.

Propagandakriget om Ukraina

Något än mer fascinerande gällande rapporteringen om Kachovka-dammen är emellertid det propagandakrigande som omgärdar den.

Förra veckan rapporterar Samnytt att Ukraina vid flera tidigare tillfällen beskjutit dammen. Det är något Samnytt skriver om, inte för att ryssarna påstår det, utan för att den ukrainska sidan återkommande berättat det. Skrutit om det. I ett halvårs tid.

Att lyckas slå ut de ryska försörjningsvägarna över Dniepr, bland annat den över Kachovka-dammen, är en av de största ukrainska militära triumferna under 2022. Ryssarna tvingas till slut ge upp och fly.

Men i samma ögonblick som dammen brister, har allt det där inte hänt. Det flera månader långa ukrainska bombardemanget av dammen för att skära av de ryska försörjningsvägarna suddas ut ur historiens blad. Alltihop är bara rysk propaganda, påstås det i Sverige.

Kanske delvis är det förståeligt. Att under krig spränga en kraftverksdamm är ett krigsbrott, och att skriva något som skulle kunna tolkas som att Ukraina har skuld i det inträffade är därför extremt känsligt.

Men frågan är: Hur mycket ska man ljuga och låtsas för att passa in i det svenska propagandanarrativet?

LÄS ÄVEN: VIDEO: Kachovka-dammen har beskjutits av Ukraina flera gånger