Salvini på väg tillbaka till makten

“Jag vägrar tänka i termer som att 10 miljoner italienare ska bytas ut mot 10 miljoner migranter”. Det säger en revanschsugen Matteo Salvini i en exklusiv intervju med brittiska The Guardian.

Italiens tidigare inrikesminister, Matteo Salvini, leder ett av Italiens populäraste partier, Lega. Hans kompromisslöst Italienvänliga politik älskas lika mycket av vanligt folk som den avskys av det vänsterliberala etablissemanget i EU-länderna.

I det senaste valet manövrerades Salvini och Lega ut från makten genom att sinsemellan politiskt olika partier gick samman för att bilda regering, på ett sätt som påminner om de svenska regeringsbildningarna där det enda som förenar koalitionerna varit att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande.

Opinionsundersökningar visar dock att Salvinis och Legas popularitet sedan dess bara har ökat, liksom det folkliga missnöjet med den nya mer vänsterinriktade och invandringsliberala regeringen, vilket resulterade i att den tvingades avgå i februari och ersättas med en teknokratregering med den tidigare Europeiska centralbankens chef Mario Draghi som premiärminister.

Försök har gjorts att stoppa Salvini med lawfare-metoder där man misslyckats på den demokratiska arenan. Man har bland annat velat kasta den tidigare inrikesministern i fängelse för att ha stoppat vänsteraktivistiska människosmugglande organisationer att landsätta båtlaster med illegala migranter på italiensk mark.

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Flicka frågade om transmotståndare var man – straffas med avstängning

Än så länge är Salvini en fri man och med en obruten politisk vilja att rädda sitt land från den som han menar djupt destruktiva politik, framför allt på det migrationspolitiska området, som regeringar av andra kulörer bedriver. I en exklusiv intervju med vänsterliberala brittiska The Guardian förklarar sig Salvini ha försatt sig själv i “kampanjläge” för att återta regeringsmakten i landet.

Salvini ångrar ingenting, berättar han, av de åtstramningar av den utomvästliga invandringen han var med och genomförde under sin tid som inrikesminister, en politik som The Guardians utsände reporter benämner som “drakoniska”.

Reportern beskriver Salvinis Italienvänliga politik som “högerextrem” och Salvini själv som en man som saknar empati med de asylsökare som vill in i EU för att ta del av det välstånd som européerna byggt upp men stoppas vid gränserna. De vänsteraktivistiska människosmugglarna kallas i artikeln för ideella räddningsorganisationer.

Detta som fond för att förmedla nyheten att Salvini inom kort reser till Warsawa för att ge den polska regeringen sitt stöd i ansträngningarna att hindra tusentals – varav många våldsamma – migranter att forcera gränsen från Belarus. ett migrantkaos orkestrerat av vänsterdiktaturens valfuskande president Alexander Lukasjenko i ett försök att hämnas på EU för införda restriktioner.

Migrantkaoset vid den polska gränsen utgör ett tillfälle för Salvini att visa sitt starka engagemang för Europas väl med siktet inställt på att ta sig tillbaka till regeringsställning. Ordinarie val ska inte hållas förrän 2023 men mycket kan hända innan dess. Den alltmer impopulära vänster- och teknokratregeringen kan falla och för Salvini och Lega är det angeläget att vara förberedd och ha en valkampanj fortlöpande på gång.

Migrationspolitiken är inte det enda området där Salvini och hans parti riktar kritik mot den sittande regeringen. Italiens ekonomi har länge varit i olag men enligt Salvini har den sittande regimen kört landet ekonomiskt helt i botten. Han kallar regeringens ekonomiska politik för “en massaker”.

Italien ekonomiska kris är till stor del kopplad till att landet gick över till euron, och EU-kritik utgör också ett viktigt ben i Salvinis och Legas strategi för att attrahera väljare och fortsätter att vara det inför nästa parlamentsval.

Lega har också ett starkt socialpolitiskt program för att hjälpa landets mest utsatta grupper. Man propagerar just nu för att få till stånd en stödfond för handikappade italienare med finansiering i statsbudgeten för 2022.

Internationellt fortsätter Salvini också ansträngningarna för att förstärka det internationella samarbetet med andra nationsvänliga partier i Europa. Ett av dem som befinner sig i en liknande oppositionell situation men med chans att komma i regeringsställning är Marine Le Pens Nationell samling i Frankrike.

Det är viktigt för Salvini att profilera sig som den man av folket han är. På sitt kontor där han gärna visar upp sig finns många bilder på barnen och fästmön. Andra bilder på Jesus och jungfru Maria ska signalera hans kristna värderingar och en AC Milan-tröja att han delar intresset för fotboll som är enormt i Italien.

Familjepolitiken och att få upp födelsetalen i landet är en viktig fråga för Salvini som i intervjun säger sig vägra acceptera att Italien ska ersätta egen nativitet med utomvästlig invandring. Det är en ödesdiger väg att gå, menar han. Kraftiga ekonomiska incitament behövs för att stimulera italienarna att föda fler barn på det sätt som redan skett i bland annat Ungern. Det är en hjärtefråga för Salvini.

Sedan covid-pandemin slog till har Salvini inlett ett samarbete med teknokratregeringen under Mario Draghi. Denne är en uttalad EU-anhängare men Salvini försvarar samarbetet med att det i rådande exceptionella situation finns saker man kan använda EU till när federationen ändå finns där.

En sådan fråga är turismen som sedan länge är en stor inkomstkälla för Italien men som tagit enormt mycket stryk under pandemin till följd av de många och hårda restriktionerna. Det är heller inget fel med att försöka förändra EU inifrån, menar han: “Jag kan vara i en pro-europeisk regering samtidigt som jag drömmer om ett annat Europa”.

Salvini berättar att han vid sidan av den vanlige italienaren också har stort förtroende bland landets företagare. The Guardians reporter berättar hur en delegation företagare lämnar Salvinis kontor precis när hon anländer för intervjun.

I augusti 2019 föreföll Salvini ha premiärministerposten inom räckhåll. Han satte allt på ett kort med att utlösa ett nyval men spelade för högt och förlorade. Oppositionen tog chansen att bilda en ohelig koalition med det primära syftet att stänga ute Salvini och Lega från makten.

Det var en samverkan som många bedömare menade inte skulle hålla särskilt länge och i februari föll regeringen samman. Den nu tillsatta teknokratregeringen under Draghi samlar tillfälligt parlamentariskt stöt från en rad partier och Salvini har i detta sett en chans till ett indirekt regeringsinflytande fram till dess han kan återkomma som minister.

Lega har periodvis varit landets största parti i opinionen men fick se sig omseglad av den publikfriande Femstjärnerörelsen vars stora dragplåster varit den frispråkige och färgstarke komikern Beppe Grillo. Idag ligger Lega före Femstjärnerörelsen i opinionsmätningar men har stark konkurrens från Fratello d’Italia om de nationsvänliga rösterna och mer allmänt från socialdemokratiska Partito Democratico (PD).

Många Lega-väljare har på senare tid vänt sig till Fratello d’Italia vars partiledare Giorgia Meloni man uppfattat som mer konsekvent och tydlig i sin nationsvänliga politik. Partiet var tidigare avsevärt mindre än Lega men ligger nu före i opinionen och har varit det parti som haft starkast medvind under Draghis teknokratregering.

En koalition mellan Lega och i många frågor närbesläktade Fratello d’Italia skulle bli Italiens i särklass starkaste kraft. På det personliga planet finns dock en fnurra mellan de två partiledaren sedan Salvini på en läckt inspelning kallat Meloni för “a pain in the ass”.

Utåt har Salvini däremot varit chevaleresk gentemot Meloni och sagt att han gärna avstår premiärministerposten till förmån för henne men att det också bör ha folkets mandat. Tillsättning genom könskvotering tar Salvini avstånd från.

Om Lega dessutom kan reparera det spruckna samarbetet med Femstjärnerörelsen skulle en betryggande parlamentarisk majoritet vara tryggad, förutsett att opinionssiffrorna står sig.

Med i ekvationen för en sådan koalition finns även Berlusconis gamla parti Forza Italia som upplöstes 2009 men återbildades 2013 och för närvarande i opinionen samlar ungefär hälften så många väljare som Lega eller Fratello d’Italia.

Salvini säger sig inte ångra vågspelet från 2019 som kostade honom och hans parti regeringsmakten. “Livet är fullt av risker. Vi ingick i en regering som det första året gjorde bra saker men sedan gick det helt i stå” motiverar han beslutet att spräcka koalitionsregeringen med Femstjärnerörelsen.

Bland annat kom partierna ihop sig om migrationspolitiken där Femstjärnerörelsen efterhand gled iväg åt i mer liberal riktning. Enligt Salvini hade han inget val eftersom han lovat väljarna en politik som han inte längre kunde genomföra i den sittande regeringen.

Inte heller ångrar Salvini att han stoppade de vänsteraktivistiska människosmugglarnas verksamhet under falsk flagg genom att neka deras fartyg att angöra italiensk hamn, trots att detta lett till att hans motståndare försökt få honom i fängelse genom att framställa åtgärderna som kidnappning av de migranter som nekades gå iland.

“Jag gjorde det [blockerade fartyg] 50 gånger och jag skulle göra det igen. Min stora känsla av tillfredsställelse från den perioden är att Europa fick klart för sig att Italien existerar.”

Nationsvänliga partier kontrollerar idag lokalpolitiskt 14 av Italiens 20 regioner. Framtiden “vilar i Guds händer” konstaterar Salvini men är övertygad om att man i efter nästa val också kommer att styra på nationell nivå. “Vi kommer att vinna!”