DEBATT • Svenska Kyrkan är en Luthersk kyrka. Luthers livstid – precis som evangeliet – präglas av en tid där despoter hade makt över folk. Sverige och många andra stater är idag demokratiska, och styrs av vanligt folk, i stället för despoterna från förr.
Idag har Svenska Kyrkan och den världsvida ekumeniken – inte minst efter separationen från staten – lett till en tilltagande vänsterliberal politisering. Från det andliga reglementet evangeliet, till en åsiktskorridor präglad av vänsterliberala motsägelser. En central problematik är att en falsk universell barmhärtighet har tagit genuin barmhärtighet i gemenskapens plats.
Svenska Kyrkan har kommit att vänsterradikaliseras i en tilltagande takt efter kyrkans separation från staten. Särskilt talande är hur man aldrig uttalat sig “profetiskt” mot regeringar som önskat en migrationspolitik som öppnat gränser och hjärtan för ekonomisk och social migration. Man har emellertid uttalat sig kritiskt till folkviljans önskan om en stramare migrationspolitik. Detta trots att följden blivit att det blivit svårare för de få skyddsbehövande som söker skydd av verkliga skäl under en kort tid.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Folkviljan – inte den medeltida despoten – vill inte ha mer invandring. Allt fler anser att Sverige är fullt, jag är själv en av dem. Tycker själv det räcker med att konkurrensutsätta våra arbetare, se elever i skola vara oroliga på grund av att man saknar våldskapital jämfört med de som tillhör en klan, kriminaliteten som följt av invandring och utanförskap, och så vidare.
När Svenska Kyrkan nu fortsätter att anse sig agera “profetiskt”, så gör man det mot folkviljan – inte despoten. Vilken kåpa klär sig då Svenska Kyrkans högsta företrädare i?
Evangeliet varnar tydligt för falsk barmhärtighet, och lyfter vikten av att ge av hjärtat till den nära gemenskapen. Evangeliets syn på mångkultur och nationer är tydlig, och något en söndagsskoleelev lär sig när den först får berättat om Babels torn.
Jag är själv kristen och nationalist. Jag tror på Sverige, och vill alla i Sverige väl. Jag ser att fler och fler unga går med i Svenska Kyrkan med stort intresse av att läsa skriften och söker en gemenskap som välkomnar dem.
Samtidigt noterar jag att Svenska Kyrkans högsta företrädare skriver om hur man svårligen skulle kunna vara kristen och nationalist. Det – kanske mest anmärkningsvärda – argumentet han lyfter är att “klaner” är dåligt.
Då kanske man bör tillämpa ett mått av självkritik.
Sverige har inte haft en motsvarighet till klaner på väldigt väldigt länge. Vi har emellertid importerat en klankultur till följd av den falska barmhärtighet kyrkan länge drivit.
Nu – igen – understryker Svenska Kyrkan inte ens inkludera kristna i sin gemenskap, på grund av ideologisk hemvist. Detta får förstås effekter för kristenheten i stort, inte minst inom ramen för ekumeniken. Tystnadskulturen förstärks, där endast vänsterliberala ideal får plats, och de mest extrema prisas av läpparnas bekännelse.
Nu. Jag säger inte att man ska exkludera kristna utifrån vänsterideologisk hemvist heller. Tvärtom.
Låt Svenska Kyrkan bli en plats för alla kristna igen.
Petter Nilsson
Sverigedemokrater i Svenska Kyrkan
