➤ KRÖNIKA  Nyligen möttes för första gången Stefan Löfven och Jimmie Åkesson i en TV-duell. Av alla brännande frågor hade TV valt ”vinster i välfärden” som ämne. Kanske för att kunna övertyga Löfven om att våga ställa upp. Men det kan också framstå som att Aktuellt väljer ett smalt ämne som de vet gynnar Löfven. Ett subtilt, partiskt sätt att undvika kritik för den bristande opartiskhet som präglar all debatt i stats-media.

Men förslaget om vinstbegränsning i välfärden är en stendöd fråga. Att Löfven motvilligt driver frågan är enbart ett tack till Vänsterpartiet för hjälp att få igenom regeringens budget. Förslaget om vinstbegränsning kommer att röstas ner i riksdagen och kommer inte tillbaka inom överskådlig tid. Lika lite som tanken om löntagarfonder.

Duellen blev därefter – vilseledande, tråkig och meningslös. Den enda intressanta frågan ställdes av programledaren när han utan att få svar frågade Löfven varför han lägger så mycket energi på en redan avgjord fråga.

Löfven rabblar upp Jonas Sjöstedts standardfras.  ”Skattemedel ska gå till välfärden och inte till privata fickor”. Privat driven välfärd utnyttjas av 10% för förskola, 15% i grundskola, 25% på gymnasienivå, 18% hemtjänst, 19% äldrestöd och 35% av primärvården. En ansenlig del av svensk välfärd alltså. Som direkt hotas med vinstbegränsningsförslaget. Det går inte att driva företag som inte får gå med vinst. Det förstår minsta barn, men inte regeringen.

Enligt utredaren Reepalus undersökning är de s.k. övervinsterna totalt 4,5 miljarder kronor. De fem största företagen gjorde 2015 en vinst på 1,5 miljarder. Det finns inga belägg för att privat driven vård skulle vara kvalitetsmässigt sämre än den kommunala. Snarare tvärtom.

Att riskera en stor del av väl fungerande välfärdsresurser skulle alltså ge staten 4,5 miljarder i ökade resurser. Men motsvarande pengar har redan utnyttjats för att bekosta 9000 uppehållstillstånd för unga afghanska män utan asylskäl. Detta beräknas på kort sikt kosta ungefär lika mycket – på längre sikt betydligt mer.

Läggs privat driven välfärd ner måste dess 100 000-tals kunder vända sig till statlig/kommunal verksamhet. Där är köerna allt längre och personalbristen katastrofal. Regeringen har därför skapat instegsjobb för i huvudsak outbildade nyanlända. Jobb som bekostas med skattemedel.

Dessa ”extra händer” avses avlasta befintlig personal så att de får mer tid för vårdtagarna. Men det visar sig att dessa oerfarna anställda kräver omfattande handledning och alltså istället ökar den utbildade personalens arbetsbelastning. Ännu värre är att man på många håll drar ner på bemanningen av utbildade när man erbjuds personal med lägre löner som till stor del betalas av staten.

Men att sila mygg och svälja kameler (eller elefanter i detta fall) utmärker den rödgröna regeringen. Skendebatten i Aktuellt är bara ett exempel. Den ansvarslösa migrationspolitiken kostar ofantligt mycket mer pengar. I Tyskland räknar man med det rör sig om tusentals miljoner euro bara sedan 2015. Även om man här aldrig redovisar kostnaderna (och inte tycks vilja veta heller) så lär det inte vara billigare i Sverige.

Enligt en färsk undersökning kostar varje invandrare 74 000 kronor om året. Enligt min mening en mycket försiktig uppskattning – men redan den betyder ju sammantaget enorma kostnader med tanke på att det finns mellan 3 och 4 miljoner invandrare i Sverige och att många varit här i många år utan egen försörjning.

Att försöka påstå att giriga aktieägare i privata vårdbolag är ansvariga för välfärdskrisen och det brutna samhällskontraktet är minst sagt obegåvat. Om nu ansvariga politiker inte förmår räkna ut detta eller tror att de kan lura svenska folket med uppenbara lögner och orwellskt nyspråk så lär de snart få kliva ner från sina höga hästar och befrias från ansvaret för Sveriges framtid. Självbevarelsedriften hos svenska folket kan bara manipuleras till en viss gräns.