Saxat från Bild-Zeitung söndagen den 08/11 2020: ”… den 7 november förkunnade den amerikanska Tv-kanalen CNN att det långvariga rösträknandet var avslutat och utropade Joe Biden till USA:s 46:e president.” CNN skulle lika gärna kunnat ropa ut sig själv till segrare.

Det amerikanska valet 2020 var nämligen inte en uppgörelse mellan två presidentkandidater. Det blev snarare en utdragen kamp mellan ”den orangefärgade rivningskulan” Donald J Trump i ena ringhörnan och den färglöse Joe Biden med sina sekundanter från det man brukar kalla för ”mainstreammedia” samt ”big tech”, det vill säga sociala mediekanaler som YouTube, Facebook, Twitter i den andra.

Med en sådan backning är det inte särskilt märkligt att Biden gick vinnande ur striden. Det märkliga är att det ändå blev en så pass jämn fight. I och med flygplatskanalens beslut att kora Biden till segrare trots att inte alla röster var räknade fick MSM i hela västvärlden en kollektiv orgasm. Det berodde inte nödvändigtvis på att just Biden vann utan på två andra orsaker: För det första var nu äntligen Trump borta – ett absolut hatobjekt i vänsterliberal media sedan dag ett. För det andra bereder det vägen för att USA inom kort kan få sin första kvinnliga president – med rätt hudfärg dessutom – eftersom få räknar med att Biden ska orka sitta mandatperioden ut.

Död 118-åring röstade

På grundval av CNN:s valbesked gratulerade flera europeiska och andra världsledare Biden till segern. Den enda världsledare som fortfarande verkar ha problem med valresultatet är Trump, som skyller nederlaget på valfusk och har aviserat att han ska överklaga till Supreme Court. Visst, det osar dålig förlorare om det, men det kanske ändå har en viss bäring.

Från vallokalerna rapporteras det om att folk har röstat flera gånger, att republikanska valobservatörer inte fått närvara vid rösträkningen i vissa delstater och att döda personer har agerat gengångare och poströstat på Biden (bland annat en 118- åring som avled 1984). För systempressen spelar det ingen roll. De är nu benhårt övertygade om att det amerikanska valsystemet – som gång på gång under årens lopp har visat sig vara på bananrepubliksnivå – inte går att manipulera utan är det mest idiotsäkra på jorden.

För fyra år sedan var det annat ljud i skällan. Då hade ryssarna på något oklart sätt nästlat sig in i systemet och påverkat valet till Trumps fördel. Trots att det inte fanns några som helst belägg för det trumpetade Demokraterna och MSM ut den här sagan dag in och dag ut, och det utmynnade i den så kallade Muller-utredningen som efter tre år och miljontals spenderade dollar utmynnade i, ehh, ingenting.

Såg sin chans

Eftersom det inte har gått att få stopp på Trump under de senaste 4 åren såg Demokraterna nu sin chans i årets val. Och precis som förra gången hade den Demokratiske presidentkandidaten redan före valet tippats vinna en jordskredsseger. Och precis som förra gången var alla ”experter” fullständigt fel ute. Det blev ett tämligen jämt val, och först när poströsterna regnade in kunde Biden uppnå de erforderliga 270 elektorsröster som behövs för att avgå med segern.

Redan under valförberedelsernas gång anade man en upprepning av 2016. I spåren av Covid19, som Trump konsekvent kallar för ”Kina-viruset”, satsade den snart 78-åriga Biden på att vila upp sig på sofflocket i Delaware med ansiktsmask på och göra minimalistiska uppträdanden som på sin höjd lyckades skrapa ihop en handfull åskådare.

Trump däremot körde precis som vid förra valet på med sin beprövade metod att segla in med Airforce One på någon flygplats i de viktiga vågmästarstaterna och där hålla ett medryckande framförande (i slutskedet på kampanjen fem stycken om dagen) inför tusentals åskådare i något som bäst kan beskrivas som en blandning av väckelsemöte och rockkonsert.

Medan Bidens anhängare visade sin uppskattning med avmätta golfapplåder eller genom att trycka på biltutan ett par gånger, skanderade de hänförda Trump-fansen ”Super Trump” och ”We love you!” i en sympativåg som mig veterligen ingen annan president har fått surfa på tidigare.

Sannolikt blir det Biden

Bortsett från sådana petitesser som att ”Electoral College” som utser ”President Elect”, först röstar den 14 december och förkunnar resultatet av omröstningen den 6 januari 2021 är det förstås väldigt sannolikt att det blir just Joe Biden som kommer att stamma fram sin presidented framför Capitol i Washington, DC en kall vinterdag i januari i närvaro av samtliga levande före detta presidenter (om Trump dyker upp återstår att se).

Om det nu blir så beror det inte enbart på att covid19 har lyckats slå sönder den amerikanska ekonomin som Trump-administrationen mödosamt byggt upp utan främst på medierna som med undantag för Fox News mangrant har byggt upp en Berlinmur runt Biden och förtigit alla de skandaler som annars skulle ha sänkt honom.

Så vem är egentligen USA:s nya president? Biden är inte bara känd som ”Sleepy Joe” utan också som ”Creepy uncle Joe”, och minst åtta kvinnor påstår sig ha blivit sexuellt trakasserade av honom. Dessutom verkar han ha en förkärlek för småflickor, vilket man kan ta del av i en video på nätet där han pussar och kladdar på töserna och ständigt förmanar dem ”not to date until you ́re thirteen”.

Genomkorrupt

Precis som Hillary Clinton är han genomkorrupt och har som ”the big guy” tagit emot miljoner i samband med sin sons Hunter Bidens skumraskaffärer i Ukraina, Kina och Ryssland. Hunter Bidens laptop hittades också före valet och lär innehålla dels ytterligare belastande dokument om affärsmässiga oegentligheter dels sexuella handlingar med minderåriga i Kina.

Bilder har läckt ut där Hunter Biden fläker sig i sängen eller badkaret på nåt lyxhotell med en crack-pipa dinglande i mungipan. Laptoppen med det brisanta innehållet lämnades in till FBI, och sedan dess har det inte hänt någonting. Förutom New York Post och Daily Mail har samtliga medier, både i USA och utomlands, förbigått det här med största möjliga tystnad.

Trots alla dessa oegentligheter anser man på Expressens ledarredaktion att Biden ”är klippt och skuren för ämbetet”. Det är ett omdöme som inte ens den svarta pantern Barak Obama delade när Biden klargjorde att han skulle ställa upp som presidentkandidat. ”You don’t have to do this, Joe”, lär han ha sagt.

Bidens agenda höljt i dunkel

Kanske den kommentaren var en sen reaktion på Bidens rasistiska omdöme om Obama 2007 då han klämkäckt kläckte ur sig: “I mean, you got the first mainstream African-American who is articulate and bright and clean and a nice-looking guy. I mean, that’s a storybook, man”, eller så var det med hänvisning till Bidens höga ålder, hans som det förefaller tilltagande virrighet och hans frekventa blackouts när han håller tal.

Vad Biden vill uppnå som president är också höljt i dunkel: ibland är han för fracking, ibland är han emot, ibland är han för fossila bränslen, ibland emot och så vidare. En sak är emellertid klar: en amerikansk regering med Biden som president kommer att höja både inkomstskatten och företagsskatten kraftigt vilket kommer att driva ut företag som etablerat sig i USA under Trump till Kina och andra lågkostnadsländer.

Dessutom blir det ett återinträde i Paris-avtalet, något som framför allt de klimatkåta svenska politikerna tycker är något helt fantastiskt, en mjukare linje mot skurkregimerna Iran och Nordkorea och en hårdare mot Ryssland är också att vänta.

Fria världens garant

På det hela taget var en röst på Biden ingen röst på Biden utan en röst mot Trump. Biden saknar all form av karisma och är ingen Obama eller Bill Clinton och definitivt ingen Donald Trump. Trump var den fria världens garant. Om han inte har någon framgång med sina överklaganden lär det bli fritt blås för globalisterna med Soros i spetsen.

Processen att sudda ut nationsgränserna och göra hela jorden till ett nihilistiskt konsumtionspalats kommer att fortgå i tyskt Autobahn-tempo. Det är bara att sätta på sig stålhjälmen och ta skydd i källaren för de kommande fyra åren med en skendöd president och en socialistisk vicepresident som fick 2 % i de demokratiska primärvalen kommer inte att bli speciellt lustiga.

Men trots allt finns det hopp för framtiden. The Donald har skapat en ny livskraftig republikansk rörelse som inte kommer att gå under jorden den kommande mandatperioden. Om han inte lyckas verifiera valfusket och segra hoppas och tror jag att han kommer att komma tillbaka igen vid nästa val 2024. Han är då i och för sig lika gammal som Biden i dag men i betydligt bättre form. Om han inte gör det så kanske hans son Donald Junior, som vid åtskilliga tillfällen har visat sig vara presidentmaterial, stiger fram som en värdig efterföljare.

Vem ska de hata nu?

Efter Trumps nederlag slår sig MSM för bröstet och låter det goda hatet flöda fritt. Churchills bevingade ord: ”show magnanimity in victory” (visa storhet vid seger) verkar flyga dem förbi. Men frågan är om de inte har vunnit en pyrrhusseger.

Trump har varit ett pålitligt slagträ för att sälja lösnummer, och jag har i tyska tidningar ibland räknat upp till 10 negativa artiklar om honom om dagen. Med honom borta ställer sig frågan: Vad ska de skriva om nu? Eller rättare sagt: Vem ska de hata nu?

Kronikor