Ett par från Afghanistan har sökt asyl i Sverige. Mannen ville ha asyl för att han var jagad av talibaner, konverterat och deserterat. Eftersom kvinnan, som är änka, startat en ny relation med sin nuvarande make så får hela familjen flyktingstatus och uppehållstillstånd.

Ett par från Afghanistan sökte asyl i Sverige vid ett hemligstämplat datum. Vi kan kalla mannen för ”A” och kvinnan för ”B”. Väl i Sverige har de fått ett barn, ”C”.

När det gäller A så ville han ha asyl för att han deserterat från afghanska armén, var jagad av talibaner för att han arbetat för armén samt för att han konverterat från islam till kristendom. A fick avslag på dessa asylönskemål såväl av Migrationsverket som senare av en migrationsdomstol.

Trovärdighetsproblem gällande kristnande och militärtjänstgöring

A uppgav för Migrationsverket att Jesus uppenbarat sig för honom i en dröm och att han då förstod att kristendomen ”var den rätta vägen”. Han fick dock vissa problem när en pastor som skulle skriva ett intyg till stöd för att A är kristen missuppfattade vilka påståenden han skulle intyga. Migrationsverkets syn på A:s intyg beskrivs i migrationsdomstolens dom:

”A har gett in skriftliga intyg till stöd för att konversionen är genuin. Det första intyget är byggt på en missuppfattning enligt A. Pastorn har intygat det han trodde att A ville skulle intygas, vilket måste anses helt förta bevisvärdet av pastorns övriga intyg vad gäller A:s övertygelse.”

A har lämnat in bilder som bevis på att han ska ha varit militär. I migrationsdomstolens dom står:

”A har till styrkande av sina uppgifter om sin anställning som militär gett in skriftlig bevisning i form av utskrifter av bilder. Bilderna visar A i grå kläder och ibland med vapen. Det framgår inte när och var bilderna är tagna.”

I Migrationsverkets utredning klarade inte A av att uppge namn på sina överordnade inom armén. När migrationsdomstolen sedan förhörde honom klarade han av att namnge befäl vilket Migrationsverket betecknar som en ”efterhandskonstruktion”.

A menar även på att hans syster ska ha dödats på grund av hans relation till B. Mordet ska ha utförts av ”taliban, maffia eller okända”.

Enligt tradition får hazariska änkor ej gifta om sig

När det gäller den del av asylberättelsen som B anför till stöd för att hon önskar asyl står det i Migrationsverkets anonymiserade utredning:

”År 1391, enligt afghansk tideräkning flyttade […] till Kabul och fick jobb som taxichaufför genom sitt arbete lärde han känna […] bror och genom brodern träffade han sedermera […]. […] familj kom från samma by som […] men hade flyttat till Kabul många år tidigare. […] tidigare make hade avlidit i magcancer och enligt tradition bland hazarerna får inte en änka gifta om sig. […] och […] utbytte telefonnummer och inledde en relation. […] farbror accepterade inte relationen och misshandlade henne när hon krävde att bli frisläppt.”

B menar på att hennes farbror krävt att hon skulle bo kvar hos sin döde makes familj och arbeta ”för dem som en slav”. Hon vill ha asyl för att undkomma hämnd från sin döde makes släkt som bland annat består av hennes farbror och farbroderns son och dotter. Även B fick avslag på sin asylansökan av Migrationsverket varpå hon överklagade till migrationsdomstol.

Ny relation ger flyktingstatus

Inför migrationsdomstolen var det A:s relation till B som stod i fokus. Så här beskrivs Migrationsverkets anförande i relationsdelen inför rätten:

”Familjen har även uppgett att de är hotade av B:s familj och staten p.g.a. att deras relation är förbjuden då de inte är gifta samt då den inte godkänts av B:s familj. B har lämnat olika uppgifter om relationen. Inledningsvis uppgav hon att hon inte mindes hur ofta de hade kontakt när A var militär, senare har hon uppgett att de ringde varandra en gång i veckan och träffades ca två tillfällen varje gång A var hemma. Vidare har B uppgett att de var ett par under cirka tre år innan de lämnade Afghanistan. B har dock, trots att de varit ett par under så lång tid och samtidigt varit medveten om att familjen inte skulle godkänna ett giftermål med A, inte kunnat redogöra för hur hon tänkt kring en framtid med A, vilket talar emot uppgifterna om en förbjuden relation.”

Migrationsdomstolen skriver att Migrationsverket gjort bedömningen att uppgifterna från B om relationen mellan A och B inte är tillförlitliga men att domstolen inte delar denna bedömning.

Som skäl till att godta berättelsen från B skriver domstolen att B ”lämnat en berättelse som är tillräckligt detaljerad och sammanhängande” samt ”inte ändrats över tid utan är densamma under hela handläggningstiden”.

Slutligen tilldelar domstolen ut flyktingstatus och uppehållstillstånd till B med följande motivering:

”B har berättat detaljerat om hur hon träffade A, hur de höll kontakten och om den hederskultur hon levt i. Med beaktande av den behandling B tidigare utsatts för av sin f.d. makes familj finner migrationsdomstolen att hon har gjort sannolikt att hon känner en välgrundad fruktan för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet. Eftersom B:s skyddsskäl prövas gentemot förhållandena i Kabul, där den f.d. makens familj bor, och då B ingår i en barnfamilj är internflykt inte relevant. Det finns inte heller något myndighetsskydd att tillgå.”

Genom ”tillämpning av principen om familjens enhet” så ger domstolen flyktingstatus och uppehållstillstånd även till A och C.

Domen har målnumren UM 11925-18 och UM 9701-19 och kan laddas ner här. De som dömde i målet var chefsrådmannen Fredrik Löndahl och nämndemännen Rolf Bengtsson (MP), Roman Hagman (S) och Petra Johansson (SD). Rätten var enig.

Rådmannen är Domstolsverkets expert

Rådmannen i målet, chefsrådman Fredrik Löndahl, sitter tillsammans med Migrationsöverdomstolens Peder Liljekvist som enda representanter för migrationsdomstolarna i Domstolsverkets mediagrupp.

Löndahl har nyligen figurerat på Samhällsnytt då han var domare även i målet om en irakier som fick uppehållstillstånd i Sverige då han behövde palliativ vård.

Fredrik Löndahl har tidigare uppmärksammats nationellt då han kritiserat sänkta beviskrav på säkerställt identitet på de som får uppehållstillstånd via den så kallade gymnasielagen.

Inrikes