Påstod att hon drogs in på en toalett och våldtogs – nu döms den 16-åriga tjejen själv

En 17-årig pojke greps misstänkt för grov våldtäkt efter en anmälan från en 16-årig flicka i centrala Umeå. Men det som inleddes som ett allvarligt sexualbrottsmål kom att ta en helt annan vändning. Teknisk bevisning och övervakningsbilder motsade uppgifterna – och nu döms i stället flickan för grov falsk beskyllning, samtidigt som pojken frias helt.

Det var en allvarlig anklagelse som satte rättsapparaten i rörelse. En tonårsflicka uppgav att hon utsatts för en grov våldtäkt, och misstankarna riktades snabbt mot en jämnårig pojke.

Pojken greps och frihetsberövades – ett ingripande med långtgående konsekvenser, särskilt för en ung person. Men när utredningen fördjupades förändrades bilden.

LÄS ÄVEN: Nätverket Mannaminne leder protesterna mot rättsstatens sammanbrott

Utredningen visar att den 16-åriga flickan i polisförhör den 3 och 5 november 2025 anklagade en 17-årig pojke för två våldtäkter – en i hennes bostad och en inne på en toalett i gallerian Utopia i centrala Umeå. Till följd av anmälan frihetsberövades pojken under två dygn.

Men både teknisk bevisning och övervakningsmaterial kom att slå hål på berättelsen.

Mobilpositionering visade att pojken befann sig i Vännäs under den tid den första våldtäkten påstods ha skett, och övervakningskameror från Utopia visade inte att flickan blivit indragen på någon toalett.

Tvärtom syns de tillsammans i området och lämnar platsen gemensamt. Men så här beskriver hon händelsen i polisförhör:

”Tar tag i sidan på min jacka bakifrån och kastar in mig åt sidan så jag går in till toaletten. Sen så säger jag ”vad fan gör du” då sa han inget och började trycka sin kropp mot min. Så började han att öppna min jacka och ta på mina bröst. Sen tog han sin ena hand utanför mina jeans och började att knäppa upp dem. Jag sa bara att jag verkligen inte vill. Så sa han bara att NN säger att du gör sånt. Då sa jag att jag verkligen inte gör sånt men han lyssnade inte. Sen så började han att suga på mina bröst och bita på dem. Sen började han med sin andra hand knäppa upp mina jeans och det är då jag fryser till igen.”

Tingsrätten bedömer att uppgifterna varit medvetet osanna och att flickan lämnat detaljerade och sammanhängande berättelser som inte kan förklaras med misstag. Hon döms därför för grov falsk beskyllning.

Påföljden blir ungdomsvård i kombination med 40 timmars ungdomstjänst, och hon ska betala 60 000 kronor i skadestånd till den tidigare misstänkte pojken.

Uppgifterna föll samman

I takt med att bevisningen granskades uppstod alltså motsägelser som gjorde att misstankarna mot pojken inte kunde upprätthållas.
I stället riktades misstankarna mot anmälaren själv.

Jag känner till att sånt här händer och att man blir anmäld för våldtäkt och sånt. Jag kollade på snap och såg att hon blockat mig och jag sa till mig själv att nu kommer hon ha anmält det här och att polisen kommer hämta mig.

Den 17-årige våldtäksanklagade pojken

För den 17-årige pojken innebär processen att han först behandlats som misstänkt för ett grovt sexualbrott – för att därefter frias helt.

Samnytt har tidigare uppmärksammat flera fall där rättsprocesser i sexualbrottsmål fått långtgående konsekvenser – oavsett utgång.

I ett fall dömdes en ung man till 54 månaders fängelse för våldtäkt, i ett mål där bevisningen i huvudsak bestod av målsägandens uppgifter och rättens trovärdighetsbedömning.

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Tinder-dejt slutade i 54 månaders fängelse och nästan en miljon i skadestånd – utan bevis

Vi har även visat andra fall där anmälningar visat sig vara falska – och där motivet tycks ha varit pengar.

LÄS ÄVEN: Ville läxa upp mannen och anklagade för våldtäkt – nu döms kvinnan

Gemensamt för fallen är att de belyser den utsatta position som uppstår i mål där teknisk bevisning saknas och där utgången i hög grad avgörs av berättelser.

Svåra bevislägen

Sexualbrottsmål hör till de mest komplexa att utreda. Ofta saknas vittnen och teknisk bevisning, vilket gör att rättens prövning i stor utsträckning bygger på utsagor och trovärdighet.

LÄS ÄVEN: Letade upp män på dejtingsajter för att våldtäktsanklaga – nu döms hon själv

Det innebär att rättsprocessen i praktiken kan röra sig snabbt mellan misstanke och friande – eller fällande – dom. Domen i Umeå aktualiserar därmed en återkommande fråga i rättssystemet. Så här beskriver pojken sin relation till flickan och frihetsberövandet i polisförhör:

”Jag känner tjejen genom en vän och sen träffades vi en gång. Vi träffades hemma hos henne och var där i ca 1 timme, max 1,5 timme. Sen åkte jag hem. Efter att jag åkte hem blev jag gripen. Jag känner till att sånt här händer och att man blir anmäld för våldtäkt och sånt. Jag kollade på snap och såg att hon blockat mig och jag sa till mig själv att nu kommer hon ha anmält det här och att polisen kommer hämta mig. Efter nån timme kom polisen in. Jag sa till mamma att hon inte behöver oroa sig och att jag löser det här. Jag fick åka med polisen och ta med mina mediciner. Dom gör tops och dna och såna saker på mig. Jag får sitta och vänta där inne. Jag behövde gå på toa men fick vänta i två timmar med tejpade händer med papper över. Fick efter det vänta i flera timmar på att åklagaren skulle säga om jag skulle bli frihetsberövad eller inte. Jag fick sen höra att jag skulle till häktet. Jag tänkte att jag skulle få åka till nåt HVB som mina vänner och få tid med andra och sitta och prata med andra. När jag kom till häktet fick jag gröna kläder och en liten, liten cell.”

Hur säkerställs att verkliga brott lagförs – samtidigt som oskyldiga inte drabbas av felaktiga anklagelser? I fall som detta blir konsekvenserna tydliga – en allvarlig anklagelse leder till ingripanden – innan hela bilden hunnit klarna.

Straffvärdet för en vuxen motsvarar enligt tingsrätten åtta månaders fängelse. För en 16-åring stannar det i stället vid ungdomsvård och 40 timmars ungdomstjänst.

LÄS ÄVEN: Domstolen tror – och din framtid är förlorad

Samtidigt visar fallet vilka konsekvenser en sådan anklagelse kan få – frihetsberövande, misstankar om ett av de mest stigmatiserande brotten – och en process som i värsta fall hade kunnat följa den utpekade långt in i vuxenlivet.

Frågan som återstår är om påföljden speglar den skada som faktiskt riskerade att uppstå.